Jag blev inte resident nu heller. Hade utdrag från mina bankkonto med mig, men där stod alltså inte att kontona tillhörde mig. Jag kunde ha fått utdragen från någon annan, menade man på town hall. Alltså kommunhuset i Orihuela. Jaha, får alltså jaga vidare på olika papper. Hade heller inte kopia på mitt pensionsbesked. Det måste jag ha. Hjälpte inte att jag hade originalet. Kanske deras kopiator var upptagen, men alltså inte resident idag heller. Hittade i alla fall rätt byggnad, men där var ingen som kände till namnet på honom jag skulle möta där. Frågade runt, skrev till slut ett mail till honom att jag var på plats. Har inte fått hans telefonnummer och fick det inte idag heller. Kanske tur det eftersom han pratade någon konstig engelska, som jag hade uppenbara problem med att förstå. Hade nog inte förstått något om jag hade pratat i telefon med honom. Annars så gjorde han inte så mycket. Stod sidan om mig när en kvinna i stadshuset frågade efter alla de där papperen som jag skulle ha med mig. Hade alltså de flesta, men inte intyg på att mina bankkonto var mina. Vi börjar alltså omigen. Det här tar tid.

Men en sak ordnade jag i alla fall idag. Jag gick till svenska konsulatet och fick ett intyg på att jag lever. Hur många har det? Nu kan jag inte längre inbilla mig att jag inte lever längre, nu har jag intyg på det. Jag har ju faktiskt misstänkt att jag lever redan innan, men man kan ju inte vara helt säker på att man gör det utan att man har fått stämpel och underskrift på det. Dessutom så skall jag tydligen få denna underskrift och stämpel varje år. Här kan jag alltså inte lura någon med att jag inte lever längre. Nu är jag absolut levande.

Ja, allt det här med papper. Jag som hatar papper har numera bosatt mig i ett land där man har massa papper, även om man tydligen inte har någon kopiator på stadshuset, så har man många kopior på allt möjligt. Sedan är det där med körkort. Numera har jag ju ett norskt körkort efter att EU-reglerna sa att jag inte kunde förnya det i Sverige om jag bodde i Norge. Det bästa med ett norskt körkort är ju att man slipper att förnya det vart 5:te år eller vad det nu är. Men jag är osäker på om jag får lov att köra med mitt norska körkort här i Spanien efter att jag har blivit resident. Det finns olika direktiv på det. Men jag tror att jag måste visa upp att jag är frisk och vid mina sinnes fulla bruk efter att jag har fyllt 65 år, och det var ju några år sedan. Men än är jag ju inte resident. Är säker på att det blir ändå mer pappersarbete om jag måste skifta körkort. Det är ju också ett osäkert företag om jag nu måste bevisa att jag är vid mina sinnes fulla bruk. Jag har ju alltså intyg på att jag lever, men det är kanske inte lika lätt att bevisa att jag är mentalt frisk. Jag som har varit glömsk sedan jag föddes, och bättre har det ju inte blivit. Ja, allt det här blir ju ett spännande projekt. Vad jag kan läsa mig till så kan man behålla sitt körkort i upp till 2 år efter att man blivit resident. Men tiden går ju och jag blir nog inte mer mentalt frisk med åren, så jag borde kanske inte vänta, utan se till att göra det med en gång. Nu när jag faktiskt kommer ihåg det. Om jag väntar lite så kanske jag glömmer det. Kanske bäst så. Vad säger polisen om han stoppar mig och jag inte längre kommer ihåg vad jag heter eller vad ett körkort är.

I Sverige verkar det ju vara full förvirring nu. Ingen vet hur styrelseformen kommer att se ut. Man leker med olika alternativ, det ena värre än det andra. Men alla måste vid det här laget veta i alla fall att inga vallöften någonsin behöver infrias, eftersom ingen leder. Olika koalitioner kommer ju att rösta ned varandra. Och vad SD gör vet ju ingen, förutom att de inte vill ha invandrare. Allt annat kommer de väl rösta emot, eftersom de inte har någon klar uppfattning om något annat än invandring och det där med den svenska essensen. Men å andra sidan är det ju ingen mer än SD som känner till den.

Känner mig snart som en gnällig gammal tant. Det är bara käppen som saknas vissa dagar. Klagar över papper, klagar över partier osv osv. Får nog försöka att hitta lite mera positiva saker att tänka på. Till exempel att mina hibiskus ser väldigt fina ut numera och att jag får besök av en god väninna och tidigare kollega och hennes man på lördag. Gläder mig väldigt över det och hoppas att inte mina pappersproblem skall inverka på den tiden när de är här.