Jaha, så blev jag alltså 73 år gammal, eller ung, hur man nu räknar. Vem kunde tro det när jag som glad 16-åring hade valspråket: ”de som gudarna älskar dör unga!” Ja, det loppet har väl gått, kan nog inte kalla mig så väldigt ung i alla fall. Alltså gudarna älskade mig kanske inte tillräckligt. Men en sak är säker jag närmar mig i alla fall den åldern, alltså den som gör att man måste vila sig från det här livet. Jag har visserligen stora möjligheter att vila mig redan nu. Det blir så när man går i pension, man kan vila när man önskar det. På gott och ont. Man kan ju vila för mycket också. Jag har faktiskt idag förstått att jag nästan delar födelsedag med Zlatan. Om honom så skriver man att han kanske borde planera för sin pension. Han fyllde 37 år igår. Han är alltså våg liksom jag. Har ni någon gång läst vad som utmärker en våg. Jo det står bland andra positiva egenskaper att vågen symboliserar balans och diplomati. Kanske de där egenskaperna missades hos de som var födda i början av oktober. Jag har faktiskt inte hört någon kalla Zlatan för diplomat, kanske inte mig själv heller. Det sägs vidare att vi alltid finner någon annan att leva med vid en eventuell separation från en partner. Att vi inte kan leva ensamma. Kanske stämmer för Zlatan. Jag vet inte om jag kan räknas dit, fast det kan jag kanske. Jag menar ju att jag inte klarar mig utan en hund i livet. Det är nog så att mannen hellre får försvinna ur mitt liv än hunden, hundarna. Mina nuvarande hundar är för små för att klara av att tränga ut en man ur sängen, men jag har tidigare omgett mig med hundar som kunde det. Så länge jag har dessa små hundar så kan jag alltså inte skaffa mig en man också. Det är dock inga stora problem för mig. Även om stjärntecknet säger att jag har svårt att vara ensam så innebär det att jag har svårt att vara ensam utan hund. För övrigt går det alldeles utmärkt, kanske ibland lite för bra. Skall jobba med det det de kommande åren. Alltså att bli mer social mot människor inte bara mot hundar. Men stjärntecknets beskrivning på hur jag och Zlatan är stämmer klart inte överens med verkligheten.

Läste också krönika i Expressen idag där man beskrev den mogna åldern som vispgräddeålder, vi är vintage nu och det är ju så inne. Kanske vi blir ännu mer inne när vi fyller 90 år. Hon, krönikören alltså hade en gång varit med när Jane Fonda beställde in kaviar till laxen i Sverige. Vet ni vad hon fick, naturligtvis serverades vi i Sverige med Kalles kaviar. Det finns ju ingen annan kaviar i vår tanke. Men Jane Fonda blev visst lite perplex. Konstigt. Jag smugglar fortfarande in Kalles kaviar till Spanien. Klarar mig utan mycket av det svenska men inte Kalles kaviar till äggen. Ja, jag smygäter visserligen också köttbullar när jag är på Ikea.

Nu har jag ju också blivit så gammal att jag måste sluta att använda internett. Jag är inte säker på att jag klarar det. Men det finns tydligen en halv miljon svenskar som inte tycker det är nödvändigt att använda internett, och det är de som är över 70 å. Jag undrar vad för liv de lever. Hur har man kunnat leva i Sverige i 70 år utan att förstå att vi faktiskt måste lära nytt, men internett är ju vid det här laget inte nytt längre. Samtidigt har man gjort en undersökning på barn där man kommit fram till att 2 av 5 ettåringar använder internett och vid 2 års ålder använder mer än hälften internett varje dag. Och så menar alltså de över 70 att de inte behöver det och att det är för svårt. Skulle väl tro att det mer handlar om rigiditet och ovilja än att förklara det med att det är svårt eller att det inte behövs. Det bara bekräftar fördomen om att när vi blir äldre vill vi inte lära något nytt, vi vill ha det som vi alltid har haft det. Alltså missa all spänning i livet och sluta leva, bara vara.