Då var det fredag och mitt firande måste väl vara över. Men jag hade en väldigt fin kväll igår. Gick till den tyska restaurangen samman med en svensk väninna. Har ju lärt mig efter förra veckan att det är på torsdagar man skall besöka den restaurangen. Fullbokat och massa sång. En del försökte sig också på att dansa mellan borden, även om det inte finns så mycket golvyta, hade själv väldig lust att bara gå upp och släppa loss, men lyckades hejda mig. Min svenska väninna känner mig ju inte så bra ännu. Kanske nästa år. En födelsedagsdans kan väl aldrig bli fel, eller?? Kocken är ju något speciellt. När han har lagat mat färdig för kvällen som kommer han ut och sjunger. Han sjunger bättre än han lagar mat. Det är inget fel på maten, den är god, men inte gourmetmat precis. Den får nog ingen Michelinstjärna. Men hans glada humör och hans operasångröst gör alla lyckliga. Han går omkring i sin kock mundering och bara sprider glädje. Förstår att det alltid är fullbokat på torsdagarna.

Annars var friden återställd på stranden imorse. Min lilla strandhobbit hade igen tagit av sig sina kläder så att man kunde känna igen honom. Och nu hade ännu fler ”vinterfåglar” kommit hit. När jag pratar om vinterfåglar menar jag de människorna som brukar vara här på vintern och någon annanstans på sommaren. Det är liksom att man får träffa gamla vänner igen. Nu är allt snart som vanligt. Inte så många som man inte känner igen utan mer de ”gamla” vanliga. Solen gick upp som vanligt när jag var därnere men morgonen var ganska kylig fram tills dess. Bara 15 grader. När solen kommer stiger dock temperaturen snabbt.

Jag fick göra en snabbutryckning innan restaurangbesöket i går. Fick plötsligt ett meddelande om att jag kunde hämta mitt intyg på att jag nu är resident i Spanien och mitt hälsokort i Torrevieja klockan halv sju på kvällen. Det var bara att kasta sig i bilen. När jag väl kom fram hade jag fått ett meddelande till att han (alltså han som har hjälpt mig med alla dessa papper) kunde träffa mig i La Marina idag istället. Det var så dags, jag var ju redan i Torrevieja utanför stadshuset, som för övrigt var stängt så dags på kvällen. Fick skicka ett nytt mail till honom, tur att vi har uppfunnit mobilen, om att jag faktiskt var på plats. Dröjde lite men han kom i alla fall. Har alltså nu papper på att jag bor här. Det har tagit lite mer än ett och ett halvt år. Men det gick. Men nu fick jag veta att jag inte får behålla mitt norska körkort eftersom jag är resident. Måste nu skaffa spanskt körkort. Alltså ännu mer papper, jag som hatar papper. Kanske det också kommer att ta något år innan jag har fått allt klart till nytt körkort. Hoppas bara nu på att det inte blir mer efter det.

Jag har precis läst (lyssnat på) Nina Björks bok ”Under det rosa täcket.” Förstår inte varför jag inte läste den när den kom ut 1996. Den var väldigt bra skriven och massa kloka ord. Mycket som jag nästan aldrig har tänkt på, det där med att när man säger man är det en man man definierar, om ni förstod vad jag menade. Jag har ju också här idag skrivit om människa och där är det ju män man pratar. Det manliga könet behöver man inte definiera, det bara finns som en självklarhet. Men det kvinnliga könet definieras. Man skall vara rädd som sin kvinnlighet. Och att vara kvinnlig och rädd om sin kvinnlighet innebär ju att spela en roll. Att klä sig på ett visst sätt, att sminka sig, att pudra sig att smörja in sig osv osv i en lång räcka. Att spela en roll, att inte vara nog som man är. Hon tager också upp att när vi går på en offentlig toalett, så går till den dörr där symbolen bär kjol. Hur många kvinnor går i kjol idag. Själv har jag nog inte haft kjol på mig detta året, men likväl identifierar jag mig med en som bär kjol. Hon skriver också mycket om Simone de Beauvoirs bok ”Det andra könet.” Väldigt glad att hon redan för så många år sedan kämpade sin kamp mot patriarkatet och inte ville inordna sig. Det har ju i alla fall hjälp oss kvinnor idag, även om det fortfarande är ett patriarkat vi lever i. Läste ju senast idag i tidningen om at man pratade om att inte könskvotera nobelpristagare. Kan ju vara eniga i det, men är det inte könskvoterat nu och har alltid varit det. Det är männen som delar ut det utifrån männens tyckande. Det naturliga och normala är att en man får nobelpris av män. Se bara på hur många män som är professorer. Andelen har ökat, numera är det 27% kvinnor som är professorer. Underbart, nästan en fjärdedel av den kvinnliga befolkningen anses vara nog intelligenta för att inneha denna befattning. För mig blir det ett tankekors, när vi dessutom vet att fler kvinnor än män skaffar sig högre utbildning och att tjejerna har högre betyg än killarna i skolan. Också i matematik, kemi och fysik. Som man har sett som en manlig domän. Ja, det är bara att fortsätta att kämpa.

Ett videoklipp på den sjungande kocken. Lite suddigt i början, men bara lyssna och se!