Ja, jag gjorde det!! Alltså jag kom iväg till träningscenteret nere på campingen. Jag fick naturligtvis tvinga mig så halv dagen hade gått innan jag kom iväg. Hade då försökt att hitta si så där 1000 ursäkter för att inte göra det. Väl där kändes det dock bra. Vågade visserligen bara köpa tid för en månad. Det var inte aktuellt med 10 gånger-kortet. Det var dyrare än för en månad. De hade faktiskt till och med mig i systemet, till trots för att det var ett och ett halvt år sedan jag var där sist. Körde på med lite kondition, men mest styrketräning av armar och ben. Höll på i nästan en och en halv timme. Kände mig på bättre och bättre humör och började faktiskt att kunna relatera lite till övriga träningsentusiaster. Och då menar jag inte att jag inledde så värst många samtal, men i alla fall bytte lite ord med någon. Det kändes också bra. Efteråt kändes det väldigt bra, endorfinerna var på ingående och livet såg klart ljusare ut. Jag vet ju det hela tiden, att träning hjälper på humöret, men det är så svårt att motivera sig likväl när jag redan har tillåtit mig att gå ned i de djupa dalarna som hotar med att helt uppsluka mig. Det är inte behagligt att stanna kvar där, men likväl orkar jag inte tanken på att klättra upp igen, just då. Men alltså humöret steg som bekant och höll i sig hela resterande dag och kväll. Även i morse kändes det bra och jag kunde nästan studsa ur sängen. Nej, det kunde jag inte alls, träningsvärken börjad kännas av, så ryggen kändes som om den höll på att brytas av. Det var en god smärta. Ja, jag menar det. Träningsvärk är den bästa smärtan jag vet. Jag vet varför den är där och vet att det inte är något farligt. Jag har bestämt mig för att inte gå för hårt ut denna gången och istället inrikta mig på att träna 3 gånger i veckan till en början med. Och inte ha som mål med en gång att träna varje dag. Men är lite osäker på det eftersom nästa träningstillfälle i så fall blir imorgon. Jag vet ju att jag kommer att ha mer träningsvärk imorgon än vad jag har idag. Andra och tredje dagen brukar ju vara värst. Men det går att träna med träningsvärk också. Brukar ju bli bättre efter en stund. Jag har ju nu möjlighet också till deras Spa. Det är ganska ljuvligt att få hård vattenmassage på ryggen och lite överallt, efter ett träningspass. Alltså skall börja njuta av livet igen.

Ja, metoo rörelsen lever ju fortfarande, men är kanske på utdöende. Jag läser och lär mig att katolska prästers sexuella utnyttjande av barn är djävulens verk. Alltså klart inte religionens, utan det är djävulens verk. Inte något man kan klandra en katolska kyrkan för. Alla kan vi ju hamna i djävulens klor och då är det väl inte vårt eget fel? Påven säger ju också att abort är lika illa som att anlita en yrkesmördare för att ta död på någon. Det är väl läkaren och barnmorskorna som blir utsedda till att vara yrkesmördare. I katolska kyrkan skall inte metoo göra sig besvär. Bättre att föda ett barn som kanske kommer att lida hela sitt liv eftersom det inte var önskat, eller att växa upp i svält och fattigdom. Det är alltså inte så illa att ta död på ett barn långsamt än att göra en abort. Eller hur. Ja, som sagt religionen är roten till mycket ont. I Kairo blev nyligen en kvinna fängslad och dömd till 2 års fängelse eftersom hon hade lagt ut ett inlägg på youtube, där hon betackade sig för alla sexuelle påhopp och anspelningar från männen hon mötte i sin vardag, som banktjänstemän, poliser och taxichaufförer. Hon hade fått nog av att bli behandlad som ett sexuellt objekt i alla sammanhang. Ja, följden blev ju att hon blev fängslad. I Egypten får man inte prata högt om att männen förgriper sig sexuellt. Här är det fritt fram att trakassera kvinnor, men om kvinnan protesterar så blir det fängelse. Metoo, gör er inte besvär i Egypten!

Ja, kanske metoo har fört till någon förändring, men jag är inte säker. När jag hör små barn uttala sig om att tjejerna inte kan det eller detta, men killarna kan, då undrar jag. Jag blir också lite osäker på det när jag ser på filmer. Hur beskrivs tjejerna där! Såg just en film som beskrev amerikanska fotbollsspelares liv. Tjejerna här skildrades som mer eller mindre våp som klädde av sig och jublade så fort en av fotbollsspelarna närmade sig. Killarna beskrevs som om de var dömda att leva ut sina sexuella lustar så fort det fanns någon kvinna i närheten. Ja, det här kommer att ta tid. Jag som hoppades på mina barns generation, men nej, så var inte fallet. Fortfarande har vi mycket att göra om världen skall blir mer jämlik och att vi kan gå från patriarkens våld.