Har igen varit på stranden med hundarna och min namne med en av hennes hundar. Pippi klarade av att gå kvällsrundan själv på sina fyra ben, så då bestämde jag mig för att försöka stranden på morgonen. Sagt och gjort, hämtade min namne och körde till stranden imorse. Väl där så ville Pippi inte gå på träbron utan höll sig utanför i terrängen. Verkade som om hon bestämt sig för att inte gå på något träunderlag fler gånger. Visserligen svårare för henne att ta sig fram sidan om träbron, men hon envisades och gick hellre upp och ner i sand och gräs. Gick ganska sakta, så i början var jag ganska osäker på om vi skulle klara hela turen. Men väl nere på stranden så sprang hon ganska obehindrat. På hemvägen gick vi allesammans sidan om träbron. Det gick bra. Jag var i alla fall lycklig över att vi klarade av turen eftersom Fluffy blir ganska odräglig att umgås med om hon inte får en tillräckligt lång runda på morgonen. Nu kan till och med hon koppla av lite och lägga sig istället för att hela tiden pocka på min uppmärksamhet.

Jag jobbar fortfarande med att få igång min pelletsugn. Det är inte så lätt. Jag ringer och mailar flera gånger per dag. Inte sant, jag har slutat att ringa, eftersom de har slutat att ta telefonen när jag ringer. Antager att de ser mitt nummer och säger till varandra. Nu ringer hon den där tokiga som inte kan ett ord spanska igen, vi vill inte snacka med henne överhuvudtaget. En av dem har ju ringt upp mig, men är osäker på om vi förstod varandra. Han pratade definitivt inte en engelska som jag helt förstod, förstod lite, men kanske inte tillräckligt. Försöker nu än så länge förgäves att få honom att svara på mail. Han har inte gjort det hittills. Jag förstod det som att någon skulle komma från Alicante och se på min pelletsbrännare, men än så länge har det alltså inte hänt. Under tiden kör jag med AC:n inställd på värme. Men fryser likväl, kan inte ha den på hela dagen när jag har dörrarna öppna ut. Och jag kan inte stänga dörrarna helt för då står Fluffy och skrapar på glaset ända tills att jag öppnar. Antingen krafsar hon utifrån eller inifrån. Dörren skall vara öppen menar hon oavsett vilken sida hon befinner sig på. Så är det att leva i ett land som egentligen skall vara varmt. Hundarna utvecklar ingen som helst förståelse för att det ibland kan vara kallt även här. På dagarna går det dock utmärkt att ligga i solen och vara varm nog, men nätterna är ganska kalla nu. Hoppas att jag får igång min golvvärme snart igen. Den är underbar. Saknar den väldigt just nu när jag sitter insvept i en filt och skriver. Behöver kanske handskar på händerna också, det är kallt!

Har ni läst om John Allen Chau. Han alltså som menade att det var så viktigt att sprida Jesus namn till en ö som tillhör Indien. En ö där ursprungsbefolkningen alltså har levt på sitt eget vis utan inblandning av modern kultur. Jag blir lite tagen när jag läser att det för honom var så viktigt att sprida sitt budskap, och dessutom menade att han gjorde det av kärlek till ursprungsbefolkningen. Inte nog med att de har levt i många år utan att ha en aning om Jesus och hans tid på jorden och troligtvis levt ganska bra. De har i alla fall klargjort att de inte tror att de blir lyckligare för att de får denna kunskap. Väldigt märkligt tycker jag att man kan tro att folk blir lyckligare och lever bättre med den kunskapen än utan den. Historien borde ju redan ha bevisat att religioner överhuvudtaget är det som orsakar mest krig och förödelse i världen. Men alltså ursprungsbefolkningen klargjorde i alla fall en sak tydligt ännu en gång, att de faktiskt inte önskar få veta något om Jesus eller andra gudar. Kanske de har sina egna gudar. Folk överallt i världen har ju av en eller annan orsak hela tiden försökt att göra just deras liv mer betydelsefullt än vad det egentligen är genom att göra sig odödliga på ett eller annat sätt via någon konstig och märklig tro. Det är alltså min uppfattning. Om vi nu måste inbilla oss att det finns någon större mening med vår tid på jorden så kan vi väl ha så mycket respekt för andra som inte tror det att vi inte försöker att pådyvla dem vår tro. John Allen dog alltså på grund av sin tro, men inte av kärlek. Kärlek kan man hysa till människor som man känner, inte för helt okända människor. Men respekt borde han ha visat dem. Respekt för deras sätt att leva.

Men vi har ju också folk i vårt eget land som tycker att det där med religion är så viktigt att vi måste uppfostra folk i det. Vi har ju till exempel prästen Anna Karin Hammar som menar att elever skall undervisas utifrån sin tro i skolan. Jag är väldigt enig i att elever i skolan skall undervisas men inte indoktrineras i den ena eller andra tron. För mig blir det ett övergrepp i att undervisa normalintelligenta barn om hur Gud skapade världen samtidigt som alla vet att världen verkligen inte skapades på grund av människor, men att människorna utvecklades på grund av evolutionen och kommer att försvinna på grund av evolutionen också för att nya livsformer kommer att uppstå.

Jag undrar om de barnen som slog ihjäl en hemlös är uppfostrade i kristendom eller vilken religion nu deras föräldrar anser sig vara lojala med. Jag vet inte någon religion som inte fördömer andra som inte tror som de gör. Många och kanske de flesta religioner fördömer än det ena än det andra sättet att leva. Homosexualitet, kvinnors jämlikhetstankar och en massa annat. Kvinnan tige i församlingen står det ju bland annat i bibeln. Den är inte speciellt fördomsfri. Nu menar jag inte att dessa ungdomar slog ihjäl en hemlös på grund av sin religion, som jag för övrigt inte har en aning om vilken deras föräldrar trodde på. Men att jag är ganska säker på att när man letar efter orsaken till varför de gjorde som de gjorde och upplevde sig ha rätt till att plåga en hemlös, finns att söka i deras uppfostran och hur de hört vuxna prata om de hemlösa. Barn gör som vi vuxna gör.