Etanolspisar brinner väldigt vackert tycker jag. Har ju fått mina spisar tillsända nu och har njutit av dem varje kväll sedan dess. Men igår fick jag en explosion. Satt i lugn och ro och stickade medan jag såg på TV. Hundarna sov sidan om mig. Plötsligt exploderade något. Uppfattade först inte vad, men såg snart att brännkoppen till en av mina spisar, hade tänt 3 stycken, bara flög upp i luften, högt. Landade fortfarande brinnande på golvet, tur att jag har klinkergolv. Jag for upp, rullade bort den brinnande koppen från allt brännbart material men kunde inte släcka den. Fick tag i en handduk som jag blötte med vatten. Elden slocknade. Såg först då att mitt bord också brann. Själva hållaren till koppen stod ju kvar på bordet och där hade det läckt etanol. Fick släckt den branden också, men bordet bär nu tecken på brand. Är ju bra att det ser lite använt ut och nu kan jag ju alltid berätta en dramatisk historia om hur det gick till. Det är ju alltid så att när något dramatiskt, otäckt, fint osv händer så blir det ju i regel en god historia efteråt. Ja, huset brann ju alltså inte upp och jag har förstått vad som gick fel. Det hade läckt in etanol i hållaren när jag fyllt på. Skall aldrig mer fylla på när brännkoppen står i hållaren utan tager nu ut brännkoppen när jag fyller på. Tycker fortfarande om etanolspisar, men skall hädanefter vara lite försiktigare vid påfyllning.

Efter hela dramatiken vände jag min uppmärksamhet till mina två hundar. De darrade i hela kroppen och var väldigt förskräckta. Pippi var så rädd att benen inte bar henne. Hon kunde knappt gå, kröp fram på golvet. De bestämde sig båda för att de inte ville vara inne i det här huset och sökte sig utomhus. De vägrade att komma in till mig igen även om jag hade fått full kontroll över brandrisk och explosionsrisk. Det tog någon timme innan jag förmådde dem att gå in igen. Egentligen var det ganska lugnt och skönt utan dem. De brukar försöka klättra på mig med jämna mellanrum annars, när de tycker att jag har gett dem för lite uppmärksamhet. Inte så igår kväll. De ville inte vara i närheten av mig. Trodde kanske det var jag som hade exploderat. Så nu vet jag det, de försvarar inte mig om något farligt inträffar. Tvärtom säger de upp bekantskapen med mig.

Har ni läst att Mia Skäringer inte tyckte att Mikael Persbrandt skulle läsa nyårsklockorna i SVT:s sändning från Skansen på nyårsafton. Det verkar som om man inte får kritisera något. Jag blir så full av förundran att människor menar att vi inte får uttala oss om det vi menar. Hon blev mött av mycket hat från främst män, som pratade om ”fittstim” osv. Om jag tycker om muslimer, kristna, buddhister eller inte tycker om dem, eller att Mikael Persbrandt läser nyårsklockorna eller om jag inte tycker om SD eller centern så är detta ju inte personligt menat. Det är bara min mening. Den riktas inte till att alla de andra är idioter som inte tycker som jag. Men det verkar som om vi inte får lov att uttrycka våra meningar om inte alla tycker likadant. Jag trodde att det kunde vara bra att läsa och uttrycka andra meningar än mina egna. Även om jag inte blir övertygad, så kan det ju ha en poäng för mig att veta att alla inte tycker som jag. Jag har ju själv råkat ut för att man inte tycker att jag bör skriva mina meningar utan antingen hålla tyst med dem eller inte skriva något överhuvudtaget. Om ingen fick lov att skriva sen version av verkligheten så hade det nog inte funnits så många böcker att läsa. Och det hade jag i alla fall upplevt som tråkigt.

Jag fortsätter alltså att förbehålla mig rätten att mena det jag menar, även om jag är fullt medveten om att alla inte menar likadant. Men det är inte personligt. Jag kan tycka väldigt mycket om en människa som inte menar samma sak som jag menar. Vi bör kanske försöka skilja på våra meningar och vår person. Vi kan vara väldigt bra människor även om vi har en helt motsatt åsikt i en del saker än vad någon annan har. Trots allt är vi ju alla bara människor och har både det goda och det onda i oss. Men i mitt huvud är jag säker på att det goda överväger. Och att vi alla önskar det bästa för alla. Eller???