Nu är vi inne på tredje dagens trerättersmeny. Denne gången är det två av barnbarnen som bildar team. Ja, barnbarnen är lite äldre än 2 år så jag är ganska säker på att det blir delikat. Speciellt en av dem är intresserad av att laga mat, kanske direkt nedärvning från pappa. Igår hoppade vi över trerättersmenyn och åt istället en delikat paella, klart tillagad av min son. Vi bjöd också in våra belgiska grannar för att avnjuta paellan. Det verkade faktiskt som om de verkligen uppskattade maten eller så var de ovanligt hungriga. Min manliga belgiska granne tog 3 gånger och det var rejäla portioner alla 3 gångerna. Jag själv skämdes inte för att ta 2 rejäla portioner. Den är himmelsk god, men den är ju också tillagad med kärlek. Det blev nog lite stressigt att hinna allt igår. Strandpromenad, träning på La Marina resort, snabb dusch, handla mat och sist men inte minst tillagning av maten. Min älskade son sov så hårt efter allt jobb att han hade en del smärtor i sin nacke. Så går det när man sover hårt och inte rör på sig så mycket.

Min ”sleep-cycle” app varnar ju mig en del nätter. Det står då: ”Varning, få rörelser!” Jag har lite svårt att förstå varför det skall vara så farligt att man inte rör sig så mycket under sömnen. Alla de nätter som den varnar mig så har jag ju varit i djupsömn hela tiden. Jag trodde det var bra, inte dåligt. Men nu har jag alltså lärt mig att det är bättre de nätter som jag inte sover alls. Då varnar den mig inte. Själva känslan när jag går upp är dock mycket positivare när jag har haft djupsömn hela natten. Men jag får väl lära om och känna mig djupt besviken de morgnar som jag vaknar och känner mig utsövd och välkomna de morgnar som jag inte behöver vakna, eftersom jag inte har sovit och tycka att det är så här man skall känna sig. Trött hela dagen. Ja, jag får ju erkänna att de nätterna jag inte har sovit så kanske jag tager igen det på dagen. Då startar jag ju inte sleep-cycle appen, bara somnar i solen. Det finns en del fördelar med att vara pensionär. Jag behöver aldrig oroa mig för hur jag skall orka igenom en arbetsdag, kan alltid sova eller i alla fall ta det väldigt lugnt nästa dag. Man måste samla på positiva upplevelser med att vara pensionär. Jag har ju ännu inte funnit min pensionärsidentitet, men jobbar på det. Och då gäller det att hitta det positiva med att vara pensionär. Ännu så länge har jag lättare att hitta det positiva med att befinna mig i yrkeslivet.

Över julen verkar det som jag har lite fler grannar härnere. Belgarna har kommit och sent igår kväll kom också norrmännen. Jag pratade med en av dem för första gången. Visserligen på grund av att hon hoppades att jag var expert på hur sjukvården fungerar här i Spanien. Jag måste nog lära mig lite mer om hur allt fungerar i Spanien, nu när jag äntligen har lyckats bli resident här. De flesta grannarna är ju inte det och förväntar sig ju så klart att jag skall ha en del kunskap över hur saker och ting fungerar. Jag har ju inte det, men gör mitt bästa ändå när de frågar. Kanske jag lurar dem ibland. Ja, nu menar jag inte att jag medvetet ljuger, men ibland gissar jag mig till hur något fungerar. Denna gång med sjukvården. Grannens man hade blivit sjuk och behövde någon som kom hem och undersökte honom. Det var lättare sagt än gjort. Men jag drog fram lite på internett och gav henne, så fick hon själv avgöra. Google är väldigt bra, hoppas att inte allt är ljug där. Ibland kan man ju undra. Blir ju lite rädd för det där med ”fake news!” Hur skall man kunna veta vad som är sant och vad som inte är sant. Kostråd, miljöpåverkan och så vidare får man ju nya och också konkurrerande meningar om både på Google och i tidningar. Vet aldrig längre vad som är riktigt och hur man skall förhålla sig. Ibland kan jag avundas Trump, han vet ju vad som är sant och vad som är falskt. Det hade varit mycket enklare att leva så. Vi andra som är utsatta för allt tvivel har en mycket tuffare vardag. Han tror i alla fall inte på miljöpåverkan, men han tror på murar. Nu är det ju så att jag har ju murar mot mina grannar, och trivs ju ganska bra med det även om jag faktiskt tycker om mina grannar. Men om jag skall tänka på deras trivsel så är det bra med murar. De slipper se mig bada naken i min pool. Det är faktiskt inte någon vacker syn, men skönt för mig. Men nu är det ju så att jag har murar mot dem. Man kan klättra över dem om man bara skaffar sig en stege. Kanske mexikanarna också kan skaffa sig en stege och sätta på sig ögonbindlar om de inte vill se alltför mycket av de inte alltid vackraste USA-borna. Det kan ju mina grannar också, skaffa sig ögonbindlar.

Vår andra trerättersmeny bestod av krämig ärtsoppa (gröna ärter), krämig spenatpasta och chokladkräm med krossade kakor. När jag skriver det hör jag att allt var tydligen krämigt. Det är ju gott med krämiga saker, eller hur. Men gott och elegant dukning var det. Personligen tyckte jag att soppan vann. Den var jättegod. Temat var tydligen ”liv och kanske lite vår, då när allt grönt börjar leva igen. Alltså gröna servietter med påklistrad blomma, dekoration med utstansade kakhjärtan och så vidare. Vi har i alla fall fina upplevelser här redan innan julen, så julen komme väl att vara ännu bättre. Men annars verkar det att vara inne med gammaldags jul, vad nu en gammaldags jul är?? Visste ni att julskinkan är ganska ny på våra julbord. Den introducerades tydligen av Carl Larsson en av hans bilder från en jul. Ni vet han den konstnären som försökte teckna allt naturtroget. Han tyckte tydligen att en dekorerad skinka prydde matbordet mer än de där gammal rätterna, ni vet grisfötter och liknande. Det var ju sista gången på året som man överhuvudtaget kunde äta något som var färskt. Efter det blev det rökt och andra sätt att konservera mat på som gällde. Julgranen är ju inte heller från Sverige ursprungligen, liksom tomten. Så jag tror att vi alltid har tagit in nya saker i våra traditioner. Det bästa är kanske att vi gör våra egna traditioner och njuter av det. Skippar det vi inte tycker om och gör mer av det och mindre av det som vi inte tycker om.