Ja, det har blivit nytt år och en massa happenings. Jag är ju ensam med mina hundar i mitt hus, men känner mig faktiskt inte ensam här längre. Det har inte funnits så många tillfällen att sitta ner och känna mig ensam. Nyårsafton var jag dock ensam. Det var nog bra. Hade inte så många händer eller kropp över till andra när smällandet började. Två hundar som klättrade, skälvde och inte visste var de skulle ta vägen tog hela min uppmärksamhet. Pippi var värst, hon snodde runt, runt på mig, på hela mig. Lämnade nog inte en kvadratcentimeter av min kropp ifred. Hon gillade alltså inte nytt år med raketer. Hon hade nog behållit 2018 om hon hade fått bestämma. Ändå här i Spanien så smäller man ju raketer året runt, så jag trodde att hon var van. Jag hade faktiskt tänkt att koka en hummer på nyårsafton, men de var slut i affären, så det blev ingen. Till slut landade jag på en ostmacka med lite vitt vin till. Det gick lika bra det. På nyårsdagen fick jag dock fondue inne hos grannen med Cava, så jag tog igen den mer spartanska nyårsaftonen. Tror att hundarna tyckte bättre om nyårsdagen. De fick ju möjlighet att leka med grannen.

Jag hade dock besök i flera timmar på nyårsafton, av en som skulle installera Google Home till mig. Han jobbade faktiskt i 4 timmar med den uppgiften. Nu har jag ett hemlarm som pratar ibland spanska och ibland engelska, men inte svenska överhuvudtaget. Jag tycker han var skicklig som fick den att skifta mellan två språk. Trodde inte det var möjligt, det trodde faktiskt inte han heller. Det kan ju vara ett sätt för mig att lära mig lite fler ord på spanska. Vem vet! Inte jag i alla fall. Men alarmet var inte kompatibelt med Google Home. Butiken menade att det skulle vara det, men det var det inte enligt installatören. Men hur som helst nu får jag meddelande varje gång någon går förbi min grind och kan se vem det är också. Vet inte om jag har så stor användning för att hela tiden konstatera att nu går någon ut med sin hund, eller bara med sig själv. Jag känner ju inte dem, så jag kan ju inte rusa ut på gatan och hälsa på dem. Eller?? Säga att jag såg er gå förbi min grind. Jag är ganska glad att det inte är alltför livlig trafik på min gata. Hade i så fall haft fullt upp hela dagarna. Ja, jag älskar ju elektronik, men ibland kanske lite till överdrift. Men nu har jag det i alla fall. Alltid kul att säga på morgonen: ”OK Google, tänd ljusen!” Och motsvarande när jag vill släcka dem. Kul också att få den att berätta en rolig historia för mig. En del roar sig med små ting, även om de kanske kostar en del så är de i alla fall ganska små.

Ridningen i onsdags var kuligare än vanligt. Jag fick faktiskt en häst som ville röra på sig denna gången. Det kändes helt underbart. Och fikat efteråt med nya vänner var också fint.

I Lördags hade jag inviterat mina nya vänner till mitt hus. Vi åt och drack och snackade. Det var jättefint. Jag njöt tillvaron verkligen med kända och okända människor och deras hundar. Underbart. Bland annat en stor, vit och underbar kungspudel som inledde besöket med att ta sig ett dopp i poolen. Det var kanske inte helt meningen, verkade lite chockad och blöt, men jag har ju täcker på poolen nu på vintern och den tänkte nog att det gick att gå på täcket. Men han gick omkring efteråt med högburet huvud och betedde sig ungefär som en kung. Han hette Prince men såg ut som en kung. När vännerna lämnade huset fick jag annat celebert besök. Nämligen så sprang en livrädd hund in genom grinden och beslöt sig för att stanna hos mig. Det blev mycket detektivarbete med att ta reda på om det kanske fanns någon ägare. Mina grannar körde till veterinären med henne. Jag hade druckit vin hela eftermiddagen och skulle nog helst inte närma mig någon ratt. Hos veterinären konstaterades det att hunden hade chip, men det var också allt. Hon kom med tillbaka utan någon ägare. Gnydde tydligen hos grannen så jag tog över igen. Hon somnade lugnt och fint nedanför min säng. Fluffy uppskattade dock inte besöket. Morrade mot henne så fort hon rörde sig. Det var kanske därför hon höll sig så lugn. Hon uppskattade också morgonpromenaden på stranden. Jag vågade dock inte ha henne lös, men hon sprang omkring i koppel som en kalv på grönbete. Lite rädd för vågorna, men inte för vattnet. Vi, jag och grannarna fortsatte detektivarbetet, men hittade ingen ägare. Fick slutligen lämna henne till polisen. Jag ville ta med henne hem igen, men det var inte lov sa de eftersom hon hade ett chip. Men inte vet jag vad chippet skall vara till nytta för, eftersom de likväl inte kunde hitta någon ägare via chippet. Nu skulle de söka i hela Spanien. Hon börjar bli lite berömd, ligger ute på en massa sidor på Facebook. Och nu också på min blogg. Men än så länge inget napp.

Nu måste jag vidare eftersom det är boule idag igen. Skall försöka att inte slå ihjäl någon idag heller.