Igår landade min barndomskamrat i Alicante med sin sambo. Underbart. Vi har känt varandra sedan vi var 9 år gamla. Det var nu några år sedan vi träffades, men på något sätt spelar det ingen roll. Det känns bara efter någon minut som om vi träffades igår. Vi känner liksom varandra så väl och har upplevt så många goda minnen, också dåliga. Men vi kan inte gömma oss bak vuxenvärlden och erfarenheter eftersom vi så många gånger har gjort bort oss inför varandra och kunnat skratta åt det, men varit vänner likväl. Några gånger gled vi väl ifrån varandra, men visste hela tiden var vi hade varandra, enligt mig i alla fall. Det känns tryggt och gott. Det har ju gått några år. Visst ser vi inte ut som om vi var 9 år längre, men innerst inne så är vi ju likadana. Lite krämpor här och där har vi skaffat oss på vägen, men ingen av oss bryr sig så mycket om det. Såg också fram mot att träffa hennes nya kärlek och hon hade valt gott. Han är okomplicerad och fin. Känns faktiskt som om jag också har känt honom länge, men inte så länge som min väninna. En del av oss finns inte kvar längre, en del har dött och en del har gått vidare i livet men på en annan väg än vad jag har gjort, men som sagt inte alla. En finns kvar i mitt liv och det känns som om hon alltid har funnits där. Vi kan skratta samman åt alla dråpliga minnen. När vi som tonåringar satt och lekte anden i glaset och blev livrädda när glaset vandrade från den ena bokstaven till den andra och svarade oss. Ibland blev vi så rädda att far fick följa mina vänner hem. Ingen vågade gå ensam. Jag undrar ibland fortfarande vem av oss det var som rörde glaset, eller så var vi så rädda och tagna av stundens allvar att vi alla darrade så mycket att glaset rörde på sig. Det var ju inte alltför svåra frågor på den tiden. Jo, för oss var det ju. Var den killen som jag tittade lite extra på intresserad av mig eller inte. Våra intressen rörde sig ju mest om dessa allvarliga tema på den tiden. Vi kom båda ihåg när vi sov samman i en 90 säng med en madrass som lutade inåt. Jag höggravid med stor mage och hon gudskelov inte höggravid, men mycket plats i den sängen hade hon i alla fall inte. Min mage och jag tog nog 60 cm av sängen, alltså inte så mycket kvar till min väninna. Eller den gången när jag red förbi hennes hem och fick lust att bara säga hej. Band hästen i cykelstället och gick in och snackade. Tiden försvann, vi (jag) glömde både häst och cykelställ. Hästen tröttnade och gick iväg med både sig själv och cykelstället. Kanske inte vidare intelligent, men vi fick fångat henne efter en del problem.

Idag har vi återupplivat lite av hästintresset med en barbecue ute vid det ridstallet där jag börjat rida. 9 tjejer (visserligen lite åldersstigna tjejer, men fortfarande tjejer) och en man. Min väninnas man, han fick ingen chans att säga nej till den begivenheten och visste nog inte helt vad han gav sig in på. Men han klarade eldprovet med glans. Vår käre ridlärare eller vad vi skall kalla honom serverade mat. Chorizon fick vi grilla själva, på ett annorlunda sätt. Han delade ut små skålar till var och en av oss. Hällde på ren alkohol och tände eld, sedan fick vi sitta där och hålla våra korvar över elden. Mycket annorlunda, men väldigt kul. Skall nog ta patent på det. Problemet blir väl att få tag i ren alkohol, men resten skall vi nog klara av. Är inte helt säker på att man skall använda någon form av fruktlikör, men kanske vodka fungerar. Tänk er bara chorizo med banansmak eller kaffesmak. Kanske en upplevelse vem vet. Vi har faktiskt också hunnit med minigolf. Ja, jag höll mig till uppgiften att räkna slag, medan min vännina och sambo spelade om vinsten. Jag har till och med lärt mig (nästan) ett väldigt komplicerat kortspel. Kommer inte ihåg vad det heter, men det är i alla fall så komplicerat så jag glömmer hela tiden vad jag skall samla på. Ibland är det någon stege och ibland femtal, ibland tretal och ibland fyrtal. Inte konstigt att jag inte hänger med helt. Jag kan sitta och samla på stege medan de andra två samlar på tretal eller fyrtal. Man skall tydligen ha minst poäng, men jag lyckas med att få flest poäng varje gång. Men än har de inte gett upp. En och annan gång är turen på min sida och jag samlar på samma saker som de två samlar på. Låter det inte komplicerat eller är det sådant som man skall kunna hålla reda. Jag som inte ens kommer ihåg hur många kort jag har delat ut när det är min tur att dela ut korten. Hur kan man då begära att jag skall komma ihåg vad det är vi spelar om när det hela tiden skiftar. Men kul har jag. Tack vare underbara vänner.

Vår grillmästare och ridlärare i full fart!!