Idag har jag faktiskt fått insikt i hur jobbigt det blir för mina anförvanter om jag dör här i Spanien. Jag har alltså varit och fått ett testamente upprättat hos Notarius publicus eller något sådant. Bara det var en sällsam upplevelse. Mötte hon som upprättat mitt testamente och gick tillsammans till den där notarien. Det var flotta mötesrum och även väntrummet var nog arkitektinredd. Fick vänta medan min följeslagare letade ett rum. Hon hämtade mig och bakom glasdörrar satt folk och väntade på något eller någon. Jag blev också inledd i ett rum, där mina papper låg framme och mitt pass. Nu skulle vi alltså vänta på att notarien kom. Folk sprang omkring i korridoren med papper. Alla kvinnor på så där 10 cm klackar. Förstod inte hur de kunde springa, men det gjorde dem. Bar på papper fram och tillbaka. Förstod inte helt vad som skedde därutanför glasväggen, men stressigt verkade det att vara. Ja, inte för mig, jag bara väntade på något. En kvinna som var lite elegantare klädd än de andra och om möjligt ännu högre klackar kom och gick från rum till rum tillsammans med en svans av folk. Det var folk som bar papper och sprang fram och tillbaka med papper. Plötsligt sveptes hon in i vårt rum, satte sig vid skrivbordet, såg inte på mig, men skrev tydligen sitt namn på det här testamentet, satte en stämpel och svepte ut ur rummet igen. Snabbt och enkelt, eller hur, in i nästa rum, samma procedur. Det kändes lite som att sitta och vänta på kungen och drottningen. Undrar hur hon känner sig när hon blir behandlad som en vanlig människa efter jobbet. Måste uppstå problem med hennes familj och henne. Tänk bara när hon sveper in i sitt kök där naturligtvis allt måste stå uppställt till henne. Kanske hon rör om i grytan och sedan säger att den är lagom kryddad eller inte för att därefter förvänta sig att ett hov av människor servar henne. Vilket kul jobb.

Min följeslagare berättade för mig vad som händer när jag dör. Ja, försökte lite lätt att avbryta henne med att jag kanske inte brydde mig så mycket om vad som händer när jag är död, men hon hade nog en rutin inne i att berätta hur allt går till när jag är död. Nu har jag ju ett testament i Madrid och jag trodde att det skulle underlätta för mina nära och kära när jag dog. Men det verkar som om det är så krångligt att jag inte är säker på att jag bryr mig om att dö. Hon menade ju att jag helst skulle välja kista redan nu och betala för min begravning. Det gör väl inte så stor skillnad om mina barn betalar för den med de pengar som är kvar efter mig, eller om jag betalar kistan redan nu. Kan man inte bara lägga min kropp i en stor kartong. Den får ju vara ganska stor om jag skall få plats. Antager att det inte är någon idé att föreslå styckning för att ta så lite plats som möjligt. Och så in i den där ugnen. Jag förstod att man här i Spanien kremeras inom 48 timmar efter att man är död. Sker inte det och att ingen betalar pengar för kista och kremering så blir det ännu dyrare eftersom man då får betala hyra för den platsen som kroppen upptager. Räknas väl ut för kvadratmeter. Hyran alltså. Jag får nog börja banta så att det blir billigast möjligt.

Tack vare att jag i alla fall har upprättat ett testamente så slipper mina nära och kära att gå genom en släktutredning. Undrar om man menade dna-profil eller något liknande eftersom i testamentet står bara min barns namn, inte födelsedatum eller adresser eller något liknande. Så egentligen kan väl vem som helst komma in och uppge något av mina barns namn eftersom det faktiskt inte krävs släktutredning i och med att jag har skrivit testamente. Det krävs dock dödfallsintyg i original. Det låter ju betryggande eftersom någon annars bara hade kunnat anmäla mig död även om jag levde. Men det går nog att hyra någon annans kropp och säga att det är jag, antager jag. Det är nog dock inte värt så mycket besvär för någon. Det var en massa andra saker som mina nära och kära måste ordna när jag är död. Ja, lite problem skall de väl ha. Jag är säker på att jag i alla fall inte kommer att bry mig längre då. Så nu har jag i alla fall gjort det jag kan, inte helt. Är inte säker på att jag redan nu betalar för min begravning.

Annars börjar dagarna nästan bli lite för varma för att tillbringa i solen. Börjar igen uppsöka skugga mitt på dagen. Morgnar och kvällar är dock fortfarande kyliga, inte som i Sverige och Norge men jag har glömt hur det var med frostgrader och massor av kläder. Men just nu räcker det med linne och shorts här.

Ja, det blev kanske en nog så morbid skrift idag, men faktiskt döden ingår i livet. Har du blivit född så är en sak helt bombsäkert, du kommer att dö. Enda osäkerheten handlar om när och hur du dör.