Massa saker som har hänt i mitt hus sedan jag skrev sist. Skall kanske börja med att berätta om ”mitt” hundpensionat. Mina hundar skall alltså inte åka med mig till Sverige nu när jag skall dit om en vecka. De skall för första gången i sitt liv vara på hundpensionat och jag skall flyga med Ryanair. Det kan jag ju inte göra med hundar. Lite orolig för hur det här hundpensionatet var så jag åkte spontant en kväll och hälsade på samman med mina hundar. Hittade dit utan problem och där möttes jag av en glad kvinna som öppnade grindar för mig. Det var väl inhägnat och Fluffy blev jättelycklig med en gång. Hon hittade en katt. Hon älskar ju att jaga katter. Fick veta av kvinnan att det fanns 38 katter hos dem. Lyckan måste alltså vara fullständig för Fluffy. Hon kan jaga katter hela tiden. Katterna försvann som genom ett trollslag upp i allehanda trä. Det fanns en hel del små och lite större byggnader, hagar och stall. Där fanns hästar, åsnor, får, hundar och som sagt katter. Allt i en skön blandning. Kvinnan hade också sin ena dotter bonde i ett av husen och en väninna i ett annat hus, väl inhägnat det också eftersom hon tog hand om de små hundarna. Kvinnan själv hade de stora hundarna i sitt hus. Allt var lite kaosartat, speciellt eftersom hon också höll på att starta upp någon form av loppis, med begagnade möbler, porslin, glas, udda saker och lite av varje. Hon hoppades att få in lite pengar till sina djur, eftersom det var djur som hon hade räddat från misshandel, död och hemskheter. Alla såg dock välmående ut nu. I småhundsavdelningen (alltså hennes väninnas avdelning) var det också lite kaos, hundar som sprang runt och kissade och bajsade lite här och var medan de hoppade upp i soffor, fåtöljer och sängar. Fluffy och Pippi fann sig väldigt gott tillrätta i blandningen. Bland annat en liten chihuahua valp. Det verkade dock som om den valpen styrde även de som var lite större. En valp med självförtroende. Den skulle vara där i hela 3 månader. Hennes väninna sov inte längre i sin säng berättade hon eftersom den var för liten, då hennes säng invaderades varje natt av hundarna, hon sov på en soffa, men hundarna hade också flyttat med henne till soffan, men hon tyckte ändå att den fungerade bättre. Väninnan och hon hade känt varandra i 30 år och hade bland annat varit sambo med samma man en period. Denna mannen var dock nu död, men de berättade som den självklaraste sak i världen att han fortfarande fanns på gården. Att han av och till satt i sin favoritstol och öppnade dörrar ljudlöst. De gjorde ingen stor sak av detta. Det var mest ett konstaterande. Nu hade kvinnan som drev detta kibbutzliknande ställe också fått en av sina döttrars barn hit, så nu var hon också småbarnsmamma. Hur hon hann med allt är en öppen fråga. De uppmanade mig att inte bada mina hundar innan jag lämnade dem, eftersom de ofta hittade en del onämnbara saker att rulla sig i. Hundarna trivdes verkligen där och till och med Fluffy gick självmant fram till både kvinnan och hennes väninna och lät sig klappas av dem. Ja, det var en upplevelse, här fanns inga burar eller liknande, allt fanns i en enda röra. Jag är övertygad efter mitt besök att Fluffy och Pippi får det helt underbart där. Inte säker på att de vill åka med mig hem igen när jag skall hämta dem.

Sedan skulle jag ju ha syjunta den här veckan och eftersom min sista mani hade blivit bakning så hade jag ju min vana trogen överarbetat det. Jag personligen har ju 0 erfarenhet av syjunta, men trodde mig ha hört att det skall vara kakor. Nu var det ju inte så att kakorna och kaffet gick åt direkt, grönsaksdippen och vinet var lite populärare. Men det blev ju i alla fall fastlagsbullar. Mina cupcakes hade varit roligare att göra än vad smaken var. Men jag hade ju i alla fall haft kul när jag gjorde dem. Mina gäster kom inte undan så lätt, jag tvingade på dem en del kakor att ta hem eller att kasta när de kom hem. Men de fick inte lämna huset utan att ta kakor med sig. Jag har ju fortfarande inte köpt större frysbox.

Redan tidigare på dagen hade huset invaderats av en underbar trädgårdsmästare med krukor och växter, plus en del killar som svävade runt här och försökte installera fler solpaneler. Det liksom hopade upp sig av folk här. Jag var väldigt tacksam över att jag hade köpt vagn till hundarna, de fick sitta i den en stor del av dagen. Också idag har jag kringsvävande killar som håller på med solpanelerna. Kan inte köra in bilen eftersom grinden inte fungerar längre. Ingen internett har jag heller, så får vänta med publiceringen av detta skriv. Just nu har jag lämnat hundarna till deras frisör, så de slipper sitta i vagn. Killarna här springer ju ut och in så grinden är öppen hela tiden och de drar kablarna och sladdar både utomhus och inomhus. Jag är förvisad till min soffa utomhus. Det blir nog bra med tiden.

Trädgårdskillen har gjort ett super jobb. Nu har jag alltså fikon och aprikoser i jättekrukor. De var tunga att bära in. Men jag klarade det samman med trädgårdskillen. Han hade faktiskt inte klarat det ensam. Citronträd, vindruvsstockar och passionsfrukt är också planterade nu plus några små palmer också i jättekrukor. Uteplatsen blev helt annorlunda och jag är jättenöjd. Han kommer tillbaka och skall plantera jasmin också. Alltså en sådan sort som luktar gott.

Sy, sticka, virka och brodera var kanske inte huvudsysselsättningen på syjuntan. Och det var väl inte det som var meningen heller. Men vi var många som engagerade oss i att reda ut ett tilltrasslat nystan. Meningen var väl att nystanet skulle förvandlas till raggsockor, men jag tillåter mig att tvivla på att det kommer att bli resultatet av det garnet. Åtminstone ett garn som var väldigt lätt att trassla till och blev en oregerlig härva av garn. Mycket skratt och förvirrande samtalsämnen avverkades också. Överhuvudtaget en underbar dag som vanligt är när jag träffar det här underbara gänget. Två nya ansikte fick jag också fördelen att lära känna. Bekantskapskretsen här utvidgas hela tiden. Namn är ju dock inte min favoritsysselsättning, men en del kommer jag ihåg och får väl fortsätta att träna på dem. En kvinna från min hemstad Ystad dök också upp. Ibland är världen liten. Visserligen var hon för ung för att jag skulle känna henne sedan jag växte upp, men kändes ändå härligt att kunna avverka en del kända platser som bara Ystadbor kan. Som t.ex nappflaskan i Ystad, som är det gamla vattentornets inofficiella namn.

Här kommer några bilder av min fantastiska trädgårdskillen, visserligen med min tumme som har en tendens att komma i vägen på mina foto.