Ja, nu sitter jag på planet och tittar ner på vackra Spanien. Det var inte så kul att åka hemifrån imorse. Dels saknade jag hundarna och dels gick strömmen precis när jag skulle köra till flygplatsen. Tur att jag har en nyckel att använda till grinden vid strömavbrott, annars hade jag inte fått ut bilen heller. Verkar som det där med fler solpaneler inte var en god idé. Jag som trodde att det var en god idé. Det kan ju inte vara så att elbolaget tycker att jag använder för lite ström, så att de helt enkelt stänger av all ström till huset. Men killarna igår hade väldiga problem med att koppla till solpanelerna och de fick dem aldrig till att fungera. De säger tröstande till mig när de gick. Vänta bara några timmar så är allt i ordning. Ja, nu har jag ju väntat några timmar och nu är verkligen inte allt i ordning. Kändes inte helt bra att lämna huset utan ström när jag tänkte på frys och kylskåp och lite annat som pumpen i poolen och liknande. Vet inte helt vad jag kommer tillbaka till. Väckte en av de ansvariga på solpanelskompaniet. Han verkade inte att fatta något. Kanske jag som förklarar dåligt men när jag hade sagt 5 gånger att jag var på flygplatsen och inte i huset, utan att han hade förstått och att jag inte var tillbaka på en vecka så tappade jag lite av tålamodet. När jag tappar tålamodet i telefon med främmande språk, så reagerar jag inte helt adekvat, jag liksom ger upp. Men att ge upp löser inte så många problem. Försökte dock ännu en gång förklara att jag inte var hemma och att jag inte hade någon ström i huset. Han svarade nu äntligen att då fick de komma när jag kom tillbaka. Frågade honom då utan att förvänta mig någon lösning om vad jag skulle göra med frysen och kylskåpet. Han hade inget svar på det. Sade att det kanske var elbolaget som hade stängt strömmen. Jag menade att jag var ganska övertygad om att så inte var fallet. Då kom han med en briljant kommentar. Han sade: men jag vet att du hade ström igår kväll för ringklockan fungerade när jag var utanför. Han var där när jag lämnade hundarna. Han hade alltså inte förstått till trots för långa förklaringar att jag hade haft ström ända tills jag skulle köra till flygplatsen, men att strömmen gick på morgonen. Det tyckte han var lite konstigt eftersom det fanns ström när han var där på kvällen. Logiken var underbar. Jag gav upp ändå mer. Detta kunde jag inte lösa per telefon, helt klart. Men annars kan ni ju tänka er att om det finns ström så kan ju inte strömmen försvinna. Nej, klart inte den måste ju finnas någonstans, men alltså inte i mitt hus.

Skall bli lite intressant att se hur denna resa fortsätter, när den började som den började. Hundarna är i alla fall inte med på resan, kanske tur för dem. De var inte glada när jag lämnade dem åt sitt öde igår kväll. Men förhoppningsvis så mår de bra där de är. Behöver nog inte bekymra mig om det, faktiskt ingen mening att bekymra mig om frys och liknanden heller. Just nu kan jag inte göra något med det.

Jag reser denna gången med Ryanair, när jag inte skulle ha hundar med mig. Det är lite spännande att resa med dem. Hade beställt prioritet vid ombordsstigningen. Det hade alla andra också gjort, i alla fall nästan. De som hade utan priority var en liten lagom kö. I Priority kön stod folk redan 1 1/2 timme innan avgång. De stod upp och bevakade sin plats så att de snabbt skulle komma på planet. Vet inte hur de räknar ut att det skall gå fortare på det viset. Men ok, jag satt fram till att kön började röra sig, då ställde jag mig i den. Ryanair hade en vakt som gick och kollade så att alla i prioritykön hade betalt för priority. Tydligen tyckte kanske de också att det var lite många i prioritykön. Men så var det. Vi kom alltså igenom kontrollen så småningom, men då var det dags för nästa väntan. Man hade ju inte öppnat dörrarna till flygplanet. Jag förstår det nu som att de som betalar för priority skall ha starka ben och mycket tålamod. De får i alla fall stå upp mycket längre än de som inte har priority, men det kanske är för att motverka att man sedan får sitta i ganska trånga säten. Och att de som har stått länge klarar det bättre än de som har suttit bekvämt fram till att prioritykön är avbetad. Så måste det vara. Man får ju sitta länge nog i planet.

Nu sitter jag alltså inte längre på flyget utan istället ligger jag i en säng hos min son och hans familj. Jag har fått turen att dela säng med deras hund, så att jag slipper att sakna mina vanliga sängkamrater för mycket. Resan gick bra, men lite oro över hur det går med mitt hus som är utan ström och saknar klart mina vovvar, men underbart att få lov att umgås med min son och hans familj.