Vackra Örebro!

Igår fick jag faktiskt ström i mitt hus igen. Vissa problem har jag med att kommunicera med solpanelsansvarig. Han menar att han är bra på engelska, jag själv är inte den bästa på engelska, men han är faktiskt sämre. Igår skrev han att han skulle till min häst klockan fyra. Jag tror han menade hus och inte häst. Ja, han skrev inte klockan fyra heller, han skrev cockook 4. Kan ju vara ett misstag, det gör jag ju själv hela tiden när man har en sådan där funktion inkopplad på datan som själv gissar sig till vad man vill skriva. Men de kom in i huset tack vare min underbare poolskötare som kom från England igår eftermiddag och direkt tar sig till mitt hus och släpper in det här solpanelsgänget. De fick i alla fall till ström i huset, bra det. Min poolskötare tog på sig att kasta all mat som hade blivit förstörd i frysen och i kylen. Han är värd sin vikt i guld. Men solpanelsgänget fick inte solpanelerna till att fungera helt problemfritt så just nu skrev han som skall kunna engelska att de skall dit imorgon. Han skrev också att ljuset var på när han var där på kvällen, men sedan skrev att jag hade varit utan ström i något år tidigare. Ja, det visste jag i alla fall inte om. Jag har ju kunnat använda spis, kylskåp, lampor osv, så jag tror inte att jag har varit utan ström i några år, men klart i några dagar. Närmare bestämt sedan lördag morgon och fram till igåreftermiddag. Om de nu skall dit imorgon igen så undrar jag om han har förstått att jag faktiskt inte kommer förrän lördag. Eller han kanske tror att min poolskötare är någon slags vaktmästare som skall serva hans gäng när helst de önskar. Ja, blir i alla fall spännande att se hur detta slutar. Jag har nästan slutat att svara honom, eftersom det verkar som om han inte tager helt in det jag skriver. Som att jag inte kommer tillbaka förrän på lördag.

Nu har jag och familjens hund gått en 5 kilometersrunda här i Örebro. Man kan kanske säga mycket om Örebro, men det är en fin stad. Solen sken och jag hade min Canadian Goose jacka på mig, så att det var kallare än i Sverige gjorde inte så mycket. Jag svetttades faktiskt. Går man runt Svartån och uppe i den parken som ligger där i närheten så är det faktiskt väldigt vackert, även vid den här årstiden. Jag mötte 5 personer som var ute och gick med 28 hundar. Jag blev imponerad. Min gräns går absolut kring 3, och då har jag stora problem med att inte kopplen skall trassla in sig allt för mycket. Redan med 3 brukar det sluta med att jag är helt insnörd i koppel och hundarna inte heller kan röra sig. Men dessa gick med upp till 5 hundar på en person. Jag har sett det på film tidigare men inte i verkligheten. Hur gör dem? Bara det där med att stanna och plocka bajs med en hund som bajsar och fyra som vill gå vidare är ett mysterium hur de får det till. Men de lyckades. Antagligen var det ett hunddagis som jag mötte.

Min lånehund fick i alla fall en längre tur efter att hon lyckats lura till sig två frukostar. Hon väckte mig i morse och ville ut och kissa och bajsa, vilket gick bra, men efteråt ställde hon sig vid sin matskål och såg så bedjande på mig att jag inte kunde motstå hennes ögon. Hon fick alltså frukost av mig. Kan det vara så att jag ville ge henne frukost och därför inte kunde motstås det jag tolkade som att hon kände sig utsvulten. Hon och jag gick och lade oss igen, troligen slumrade jag till och vaknade av att hunden, som heter Zoey inte fanns vid min sida längre. Rusade upp för trappan men kom för sent. Hon hade lyckats charma till sig en andra frukost av husse. Hon behövde alltså en längre promenad för att förbränna lite av extra kalorierna. Men sedan måste hon ju få den där vanliga långpromenaden i tillägg om det skall ha någon effekt. Får se om jag hinner det. Min barndomsväninna är på väg hit från Norrköping. Det är en bit att köra men jag är väldigt glad över att hon ville göra sig det omaket. Skall bli kul att träffa henne igen. Nu var det ju inte så förfärligt länge sedan, eftersom hon och hennes sambo var nere hos mig för lite mer än en månad sedan. Så just nu har vi ju träffats väldigt ofta. Sist förr dess var det flera år sedan, men nu börjar det nästan bli vardag. Det blir det ju förstås aldrig med ens barndomsvänner. Alltid lika kul.

Svartån i vinterskrud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s