Jag har blivit lite nojig sedan de där solpanelsfolken invaderade mitt hem. Jag skulle nog inte ha installerat det där alarmet heller, där jag kan se all rörelse utanför mitt hus. När jag inte får några meddelande på telefonen om rörelse, så vet jag att strömmen har gått och den går ideligen, ideligen och då känns det som att jag måste få något att hända i Spanien. Verkar som jag inte har helt insett att jag befinner mig några mil därifrån. Skriver mail, ringer, sms och på Whatsapp, så fort jag har täckning på nätet. Min son är ganska trött på mig vid det här laget. Han menar att nu är du ju i Sverige, koppla av, men nej, jag kopplar inte av. Kopplar istället upp mig hela tiden för att kontrollera att jag har ström i huset i Spanien. Har nu involverat min poolskötare så att han också snart har blivit lika nojig som jag har blivit. Troligen på grund av mitt engagemang i om strömmen går eller fungerar har nu solpanelsfolken trott att jag är i huset. Då skriver det plötsligt: ”Jag var utanför huset och ringde på men du var inte hemma. Nej, jag har inte varit där på flera dagar, men jag håller ju koll likväl. Det har de tydligen inte helt insett. Och så skriver de plötsligt. Jag ringde på och då lyste det på din tomt, du måste ha ström. Ja, jag har solcellslampor på tomten, men det innebär inte att jag har ström i huset. De där språkförbistringarna hjälper ju inte upp heller. Jag skulle försöka att understryka att jag faktiskt befinner mig i Sverige och då skrev jag att jag är svensk, alltså på spanska. Jag försökte skriva att jag var i Sverige. Så mycket spanska kan jag alltså. Jag tror att de vid det här laget vet om att jag inte är spansk, så det blir ju ganska onödigt att berätta för dem att jag är svensk.

Men annars har jag ju det bra här. Får ständiga uppdateringar med bilder och allt på att mina hundar har det bra, så dem behöver jag klart inte bekymra mig om. Har också varit på tur till familjens nyinköpta sommarstuga. Just nu i vinterklädsel, ganska mycket mer snö där än här i Örebro. Den låg väldigt idylliskt, nära en vacker sjö och utan synliga grannar. Jättestor tomt som Zoey, hunden kunde springa runt på. En del att jobba med klart som det väl alltid är i hus. De har en dröm om nytt kök och bad, kommer nog på sikt. Jag, kan absolut tänka mig att bo där någon vecka på sommaren när jag hälsar på.

Kvällen tillbringade vi med vad vi kallade 70-talstema. Det innebar att jag lagade en rätt som jag av och till lagade till mina barn när de var betydligt yngre än vad de är idag. Fläskfilé på kronärtskocksbottnar i choronsås. Visserligen fanns det bara kronärtskockshjärtan och inte bottnar i affären, så det fick duga. Vi hittade inte heller choronsås. Skulle ju kanske kunna göra den själv, men köpte istället bearnaisesås som var smaksatt med chili och så blandade vi i tomatpuré. Blev lite likt i alla fall. Verkade som rätten uppskattades även på 2000-talet. Allt blir inte för gammalt.

Har just nu varit på polisstationen samman med Zoey, hunden alltså, och hämtat mitt pass och id-kort. En lättnad att det hann komma innan jag åkte härifrån. Zoey fick inte följa med in på polisens, men väntade snällt utanför. Jag utgick ifrån att ingen vågade stjäla en hund utanför polisen. Vi gick genom den fina parken de har här i Örebro och såg att vintern håller på att släppa sitt grepp även om Sverige. Vintergäck och snödroppar blommade som bäst i trädgårdarna som vi gick förbi. Snart kommer nog vårblommorna också.