Nu börjar dagarna ta slut i Sverige. Skall bli skönt att komma tillbaka till ett litet varmare klimat, men alltid en sorg att lämna nära och kära. Speciellt nu när min andra son och hans familj anlände sent inatt. Körde från sitt hem i Norge på eftermiddagen igår och landade här mitt i natten. Jag ville inte sova förrän de kom. Det är ju faktiskt ett helt år sedan jag såg dem sist och längtade klart efter att få krama om dem. Snackade lite och sedan gick alla och lade sig igen. Vi var likväl tidigt uppe och firade ett av mina barnbarn som fyller nitton år idag. Hon och jag var på shoppingtur igår så att hon för en gångs skull själv fick välja vad hon ville ha i födelsedagspresent. Det är ju inte så ofta jag är på plats när hon fyller år. Vi hade några fina timmar tillsammans.

Jag och min son från Norge skulle vara i Askersund klockan nio, så det var bara att sätta oss i bilen och köra imorse. Jag behövde ju klart inte följa med men ville det gärna för att få lite tid med den sonen också. Han skulle serva sin bil. Är man från Norge försöker man alltid serva bilen i Sverige. Det är så mycket billigare och i Örebro fick han inte tid, så det blev alltså Askersund, en söt liten stad. Eftersom de skall tillbaka till Norge redan på söndag så var de ju tvungna också att komma till en veterinär för att få en stämpel i hundens pass att denna var avmaskad. I Norge tror man ju inte att rävarna och vargarna går över gränsen från Sverige. Och eftersom man har hittat, jag tror att det handlar om en räv för många år sedan som visade sig ha den där farliga masken så krävs nu att alla hundar, kanske katter också skall avmaskas innan de kommer in i Norge igen. Kanske det är för att få veterinärerna i Sverige att tjäna lite pengar på Norge. Det är ju inte så dumt. I Norge har man ju all den där oljan så vi behöver ju pengarna bättre i Sverige. Men vi fick hur som helst gjort en del under tiden som bilen blev servad och fick möjlighet att umgås lite. Just nu är den familjen runt i Örebro. Själv försökte jag sova lite eftersom det bara blev en halvtimme inatt. Men tankarna forsade runt i hjärnan så det blev inte någon sömn, men lite vila. Nu har vi alltså två hundar här. En lite större på si så där 40 kilo och så min promenadkompis som bar väger väl 6-8 kilo. Hon bevakar mig noga nu så att den där store bjässen inte skall inbilla sig något. Kommer han nära mig, så lägger hon sig ovanpå mig. Men jag försöker ju fördela gracerna. Han den store heter Happy, ett litet missvisande namn när man ser på hans ansikte eftersom han alltid ser lite ledsen ut, med sina hängande mungipor. Men faktiskt så tror jag att han är ganska lycklig. Lugn och fin, låter sig inte störas i första taget.

Ikväll skall vi alla gå ut och äta födelsedagsmiddag. Min son här i Örebro och jag måste gå upp vid tretiden inatt för att hinna till flygplatsen i tid, så vi kanske bör ta en tidig kväll. Det lockar mig inte alls, vill ha ut så mycket som möjligt av tiden nu när jag har chansen att träffa båda mins söner och deras familjer. Det gäller att njuta så länge jag kan av deras sällskap.

Hör och häpna, nu verkar det som ”mina” solpanelskillar har fått lite kontroll över installationen. Ser ju det på mina appar och mina kameror. Det verkar till och med som om jag har ström i huset när jag kommer tillbaka

Här har vi sorgsna Happy på bild: