Vi firade mitt ena barnbarns födelsedag (19 år) med att gå ut och äta efter att min son från Norge och hans familj anlände. Jag hade för en kort stund båda mina söner och deras barn på samma ställe, underbart. Saknade bara min dotter och hennes två barn plus klart partners också. Åt tårta efter restaurangbesöket där det stod: Normal people scares me. Ja, det var väl inte så många normala närvarande även om det kan vara lite svårt att säga vad som är normalt eller inte. Är det normalt att hoppa över 2 meter i höjdhopp. Det är det ju inte, men det är väl inte onormalt heller!

Jag väckte min son klockan 03:00, då jag var färdigpackad och klar. Det var ganska mysigt att sätta sig i bilen tillsammans med honom och köra i 2 timmar till flyget. Vi hann och avhandla en hel del tema och jag tänkte att jag nog skulle kunna köra så här i flera timmar. Det är något speciellt med att få umgås på tu man hand i en bil. Det enda som stör samtalen är i så fall trafiken och den var gles så tidigt på morgonen. Egentligen skulle vi sätta oss i bil och köra när vi vill umgås en och en med varandra så att ingen plötsligt skall gå och hämta vatten, gå på toiletten eller andra triviala och vanliga avbrott. Men vi blev faktiskt avbrutna ett par gånger. Först kom 3 rådjur plötsligt vandrande över vägen, vi hann och bromsa. Blev lite mer uppriktiga och några mil senare kom ett ensamt rådjur vandrande över vägen. Den såg nästan ut som en liten unge som hade kommit bort från sin mamma och pappa. Kände nästan för att stanna och ta honom/henne med för att skydda den för en trafikdöd. Fortsatte och köra några kilometer till, då kom skogens konung lugnt promenerande samman med sin drottning över vägen. Efter det blev körningen ändå försiktigare. Inte så kul att få in skogens konung i bilen. Min son lovade att vara försiktigt på hemvägen. Gråt så klart som vanligt en skvätt när jag sade adjö till honom. Nu ser jag inte honom förrän i slutet av maj. Försöker nu koncentrera mig på hur kul det skall bli att hämta mina hundar, samtidigt som jag saknar Zoey och Happy. Alltså mina söners hundar. Saknar ju klart mina söner också och deras familjer. Men de har ju i alla fall inte sovit i samma säng som jag har gjort, men det har ju Zoey. Det är så om man inte lever hela sitt liv på en och samma plats. Det finns alltid många man saknar. Kan ju vara fallet också om man lever sitt liv på en och samma plats. Det kan ju finnas någon runt en som flyttar och som man saknar.

Sitter nu och väntar på att gaten skall öppnas så att vi kan gå ombord. Känns som om jag kommer att somna bums på flyget. Skulle vara skönt, då går resan lite fortare, känns det som.

Nu är jag dock hemma och flygresan förlöpte som väntat med lite sömn och lite boklyssnande. Hem, in med mina väskor och därefter iväg och hämtade hundarna, samman med tre av mina nyfunna och fina vänner. Hundarna var nybadad och även hon som passat dem såg nybadad ut, åtminstone var hennes kläder plaskvåta efter att ha duschat mina hundar. Mina pälsklingar lärde jag av en av mina väninnor att de numera kallas. Alltså älsklingar med päls. Vi gick runt bland hästar, åsnor, får, hundar och ett stort antal katter som var gömda lite här och var. Det var en succé hos mina vänner. De föreslog att vi åker dit då och då och jobbar. Ja, de har klart jobb till så många som önskar där.

Hem igen och såg i frys och kyl. Det såg inte alltför illa ut, men skenet kan ju bedra. Tror inte köttet som varit tinat och sedan fryst igen skall användas. Orkade dock inte ta tag i det igår. Vattnade mina nya växter, det var ju överhängande och lagade lite mat, använde faktiskt den pyttipannan som låg i frysen. Har inte blivit sjuk ännu, så jag tror att det fungerade. La mig ganska tidigt. Hundarna verkade som att de var lite glada för att vara hemma. Kröp ihop på sina egna favoritplatser här meddetsamma vi kom hem. Men de såg inte ut att ha saknat mig så mycket när jag hämtade dem. Ja, de hälsade och visade med hela kroppen att de var glada över att se mig, men sedan var det faktiskt kuligare att jaga katterna och springa ut och in bland hästarna.

Nu har vi varit på stranden och där verkade de också att inta sina vanliga roller, med Fluffy som hittar allt möjligt som gör att hon glömmer att hålla sig i närheten av mig. Kom hem, tänkte att jag måste se om det har kommit någon post i veckan som gått. Ja, det hade det. Några brev och en lapp, där det stod med stora bokstäver: ”WHAT ARE YOU DOING? THOSE SOLAR-PANELS AGAINST YOUR NABO IS TERRIBLE” och en ritad sur gubbe.

Jaha, då blev det så att någon granne inte tycker om mina solpaneler. Det var ju synd. Det var inte meningen att jag skulle bli oväns med någon granne, men det blev jag tydligen. Oavsett de närmaste grannarna måste stå och vrida nacken ganska mycket för att ens se dem, eftersom mitt hus är högre än deras. Men sedan undrar jag också vem som kan ha skrivit det. Eftersom den som skrev inte verkar att vara engelsk, men har skrivit lite på engelska. Vad jag vet så är inte nabo ett engelskt ord, snarare norskt eller danskt. Men jag har ingen norsk eller dansk granne i omedelbar närhet. De närmaste norrmännen är ju inte här så de kan inte ha skrivit lappen. En anonym sur gubbe antagligen, som har gått förbi här och retat sig på mina solpaneler. Ja, inte är de så vackra precis, men jag har ju inte satt upp dem för skönhetens skull. Men likväl klart synd om någon är sur på dem. Inte så mycket jag kan göra åt det. Har inte tänkt att plocka ner dem även om någon granne är sur på dem. Bra för miljön alltså och dåligt för någon granne. De kan ju alltid lösa det genom att sätta solpaneler på sina egna tak, så att någon annan granne kan reta sig på det. Så kan vi skicka irritationen vidare. Jag har läst om att man skickade goda gärningar vidare och att det spred sig så att alla blev glada och försökte göra något gott för någon annan. Här blir det ju tvärtom och det var kanske inte meningen. Nej bättre att en är irriterad och inte skickar det vidare än att många blir det. Jag får väl försöka att sova gott i alla fall.