Sjusovardag!

I söndags var det en riktig sjusovardag. Dels hade klockan flyttats fram en timme under natten, så klockan sex var klockan sju. Men i min kropp var klockan sju, klockan sex fortfarande om ni förstår hur jag menar. Det är väl på gång nu att vi inte skall hålla på att ändra klockan två gånger om året. Jag vill i alla fall sluta med att flytta fram klockan, men jag vill gärna behålla att man flyttar tillbaka den. Jag känner mig väldigt mycket piggare när man flyttar tillbaka klockan. Ser redan fram till hösten, även om jag ju egentligen ser fram mot sommaren, men det är det där att flytta tillbaka klockan som jag tycker om. Att liksom få en hel timme extra som man kan göra vad man vill med. Ja, nu är det ju inte så att mina timmar inte räcker till, jag är ju pensionär. Men likväl lyckas jag ju fylla alla timmarna på dygnet. Hur gör man när man inte fyller timmarna, stannar klockan då? Men det är något speciellt med att få lägga sig att sova mitt på dagen om man är trött, utan att känna att man måste fortsätta jobba eller något. Men ändå är det mycket som jag inte ”hinner” göra. Faktiskt är det mest sådana där tråkiga saker som jag egentligen inte vill göra, men som jag kanske bör göra. Det kan vara pappersarbete, städning och liknande saker som inte är så himla kul att starta med. Då kan jag istället få för mig att jag är trött och behöver sova, även om klockan är mitt på dagen. Egentligen behöver jag inte sova men blir så trött på att bara tänka på att göra de där tråkiga sakerna. Jag skulle ju kunna göra dem på natten istället eftersom jag naturligtvis inte kan sova på natten om jag har sovit för mycket på dagen. Men då ligger jag istället och vänder och vrider mig i sängen. Kommer inte ens på att jag skulle kunna utnyttja tiden bättre klockan två på natten.

Men det var det där med sjusovardag. Ja, ovanligt nog så regnade det hela söndagen. Det är inte ofta jag har fått uppleva att det regnar i en hel dag och en hel natt i Spanien. Desto oftare i Sverige och Norge. Men regnet föll fint här i La Marina så jorden kunde nog tillgodogöra sig vattnet och det behövdes. Men i Spanien fungerar jag så att när det regnar vill inte jag gå ut, inte heller hundarna vill gå ut. De blir mästare i att hålla sig. Jag själv har ju toalett inomhus, men det har ju inte dem, men lyckas faktiskt hålla sig fram till att jag tvingar ut dem. Verkar som att jag menar att de har behov av att kissa och bajsa mer än vad de själv upplever. Men sjusovardagen infaller inte förrän i juli, närmare bestämt den 27 juli. Det var till och med en röd dag i Sverige fram till 1901, då man plockade bort den. De där extra fridagarna plockas tydligen en efter en. Det var tydligen sju kristna män, alltid kristna tydligen som somnade in någon gång på 250-talet och inte vaknade förrän på 450-talet. Det kallar jag sömn. Så mycket tror jag inte att jag vill sova. Tänk på hur det skulle vara att vakna någon gång på 2200-talet. Undrar hur världen hade sett ut då. Ganska säker på att jag inte hade känt igen så många i alla fall. Nej det räcker nog med att sova en dag. Men jag sov inte, jag tog en TV-dag istället. Det har inte hänt mig så ofta. Får på något sätt lite dåligt samvete om jag tittar på TV mitt på dagen. Vet inte varför. Jag kan ju göra ingenting en hel dag utan att få dåligt samvete. Men något säger mig att man inte får titta på TV mitt på dagen. Men jag gjorde i alla fall det. Himlen grät, med sina eviga regndroppar och mitt hjärta grät när jag såg Josefin Nilssons dokumentärfilm. Ja inte bara hjärtat även ögonen droppade en del tårar. Jag vet inte helt varför, eftersom det finns en massa människor som har dött i 40-årsåldern och tidigare utan att jag har gråtit för deras skull. Men filmen visade på äkta sorg hos hennes vänner och släktingar. Tror att det var på grund av det som gjorde att sorgen smittade över. Naturligtvis var det också illa och höra om att en tidigare sambo hade misshandlat henne. Men även här är det ju så att väldigt många kvinnor och faktiskt även män har levet samman med misshandlande män och kvinnor. Det var ju ingen nyhet direkt, men lätt att leva sig in i. Det märks ju också i tidningen att just hennes öde med en misshandlande man har gett intryck på många i Sverige. Till trots för att det är ganska länge sedan det hände. Det säges ju att hämnden är ljuv, men jag tror inte att hon kan njuta av att hennes x nu har fått en hårdare dom än vad han fick av rättsväsendet. Det var inte så många som reagerade då det hände men nu 20 år senare reagerar alla. Och fokuset blir på Josefin, hoppas att alla de kvinnor som lever i sådana relationer får ut något av det också, men tyvärr är jag osäker på det.

Jag såg i tidningen idag två insändare, den ena uppmanade folk i allmänhet att alltid betala med kort för att inte gynna rånare, att alltid hålla för koden, att inte svara i telefonen om man inte visste vem som ringde och att inte prata med vem som helst. Ja, det är ju ett säkert sätt att bli paranoid i alla fall. Alltid tro att människor vill en illa och aldrig lära känna nya människor. Se till att livet är tryggt att leva, men personligen undrar jag om man inte då dör i förtid av att man blir uttråkad. Det måste väl finnas annat i livet som är viktigare än att vara trygg i alla lägen. Spänning brukar ju ge en extra krydda till livet! En annan insändare skrev att han hade OCD och därför inte kunde betala med kort. Han drog faktiskt det så långt att han också menade att de med OCD, schizofreni, halvlekens, bipolaritet, tourettes eller annan psykisk ohälsa inte klarar sig så så bra med mobiler, datorer, köpkort och andra moderna tekniska ting. Ja, jag har ju jobbat med de flesta av ovanstående diagnoser och många av dem har klarat datorer och tekniska ting bättre än relationer till människor. Jag har däremot inte träffat på någon med OCD som inte har klarat av att betala med betalkort. Jag har däremot träffat personer med OCD som inte har klarat av att hålla i pengar på grund av smittorisken innan de har fått behandling. Men det handlar ju om vilket tvång de har utvecklat. Inte om datorer och tekniska ting. Det är väldigt lätt för oss att utgå från hur vi själva har det och därefter kräva någon förändring i hela samhället utifrån det. Men klart är att det är inte lätt för varken regering eller människor i allmänhet att följa alla dess olika riktlinjer som någon kräver för att den själv är på det ena eller andra sätter. En som uppmanar alla att betala med betalkort och en annan som uppmanar alla att sluta med betalkort och andra tekniska framsteg. Inte konstigt att det blir svårt att göra alla förnöjda. Vi kommer nog att fortsätta klaga på många små saker som inte är värda att bli upprörda över, eftersom vi utgår ifrån oss själva och vad jag vill. Jag också naturligtvis. Jag har svårt att förstå att folk jagar varandra under täckmantel av religion och kan inte förstå att de inte fattar att det faktiskt inte finns någon Gud.

Soluppgång imorse över havet. En liten röd sol som jobbar sig upp över horisontkanten.

En kommentar

  1. Dokumentären om Josefin Nilsson är jag nog snart ensam om att inte ha sett, men jag har spelat in den. Jag tänker att äkta sorg går genom rutan rakt in i hjärtat på oss, så jag kommer säkert också gråta när jag ser dokumentären. Jag vill ha kvar tiden som den är menad att vara, men jag känner vetkligen igen den där otroligt sköna känslan att tycka jag får tillbaka min timme. Min man han har alltid tyckt att jag har varit fånig med den timmen. Läste någonstans att forskare kommit fram till att kroppen mår bäst när tiden inte flyttas hit eller dit. Tror inte beslutet hur Sverige ska ha det kommer förrän 2021 om jag inte missförstod.
    Så vacker bild du har idag, måste vara härligt att kunna gå ner till stranden med hundarna, jag längtar verkligen efter en hund. Vet inte om jag skrev att vi ska skaffa en till nästa sommar när min man går i pension, helst en omplacerad Västgötaspets.
    Den rasen är nog det närmaste man kan komma en svensk ras, en stor liten hund med Vättestuk, benen är ju så korta.
    Men nu ska jag hoppa, nåja överdriver, lägga mig. Vi är på landet nu och här är svarta natta och väldigt tyst, bortsett från maken som snarkar i fåtöljen bredvid mig. Gnatt Suss Gott!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s