Har inte skrivit på min blogg på länge känns det som. Kan bero på att jag har varit på ett sådant där konstigt humör. Vad är då konstigt humör. Ja, när man inte har lust till något, men likväl har det ganska bra. Kan bero på att min dygnsrytm har kommit i olag. Lägger mig ganska sent, senare och senare, detta på grund av att jag inte kan somna när jag väl hamnar i sängen. Detta kan bero på att jag sover en kvart här och en kvart där på dagen. Ja, jag vet att man skall gå upp på samma tidpunkt varje dag, det gör jag. Inte sova på dagen, det gör jag, sover alltså lite då och då på dagen. Mycket svårare att hålla sig till detta när man är pensionär och har möjlighet att sova lite då och då än när man jobbade. Då brukade mina sömnproblem, om vi nu skall kalla dem det ordna till sig efter några nätter utan sömn. Men nu tager det betydligt längre tid då jag alltså sover lite på dagen. Jag tänker inte att jag skall sova på dagen, kanske jag gör. Jag blir ju inte desperat eller så när jag inte kan sova på natten, eftersom jag långt bak i hjärnan tänker att jag kan ju alltid sova lite på dagen. Inte helt medvetet, men inte helt omedvetet heller.

Kanske mitt konstiga humör beror på all blåst det har varit den här våren här nere. Jag är trött på blåst. Jag har ju tillbringat några år på ställen där det verkligen har varit blåst som alla år jag bodde i Skåne, då trodde jag inte att snön kom från himlen, den kom ju alltid från sidan. Det blev ju inte bättre när jag flyttade till Norge och valde kusten där också. Enda stället som är platt i Norge, där valde jag att bosätta mig. Ja, alltså snön kom fortfarande farande från sidan där också. Nu när jag flyttade till Spanien, så trodde jag att jag inte skulle få så mycket blåst, men ja, det blåser här också. Visserligen i regel inte så hårt och kraftigt som i Skåne och på Sörlandet i Norge. Men det blåser nog tycker jag. Är väldigt trött på blåsten numera. Egentligen borde jag ju ha vant mig vid den, men för mig fungerar det precis tvärtom. Jag blir tröttare och tröttare på den.

Idag har jag ännu en anledning till att vara på ”konstigt” humör. Men idag är det inte så konstigt humör, utan mer förklarligt humör. Kanske det var så igår också, eftersom jag har lämnat in mina hundar för sterilisering nu på morgonen. Hela dagen igår gick jag omkring och hade dåligt samvete för att jag skulle lämna dem. Igår var de ju pigga och friska och varje gång jag såg på dem, tänkte jag att imorgon kommer ni att ha ont och inte alls vara pigga och friska. Visserligen hade jag en orsak att göra dem så illa. Nämligen sa min veterinär att han tyckte att han kände någon knuta på äggstockarna på Pippi och att det var bra att jag hade bestämt mig för att sterilisera dem. Det är ju en ganska så stor operation på tjejer när man skall plocka bort både livmoder och äggstockar. Det blir ju bra till slut, de får inte någon livmodersinflammation, som är nog så vanligt på ”Tjejhundar”. För mig är det ju också en fördel att de inte kommer att löpa mer, inga problem med galna hanhundar längre. Men jag tror ju inte att de själva led av det, snarare tvärtom. De var väldigt intresserade av hanhundarnas uppvaktning när de löpte. Men kanske Pippi i alla fall har det bättre när hon slipper sin nog så jobbiga skendräktighet. Kanske hon till och med slutar att gräva sönder mina stolsdynor och soffor. Vem vet. Men nu några dagar framåt blir det inga strandturer för dem och då blir det inte det heller för mig. Ja, faktiskt en hel vecka menade veterinärassistenten som är svensk. Nu sitter jag alltså mest och väntar på att de skall ringa mig så att jag kan hämta dem igen. Pippi som faktiskt älskar att gå till veterinären, hon har ju bara fått sprutor där, men sprutorna har hon inte ens märkt så upphetsad har hon varit av alla andra hundar och katter som också har varit på besök där. Fluffy som ju blev opererad förra påsken har en lite annan upplevelse av veterinärer. Lite mer skeptisk. Men idag när jag bara lämnade över dem till veterinärassistenten och gick ifrån dem så var det ju Pippi som inte trodde sina ögon. Jag hörde hennes ylande ända till jag körde därifrån med bilen. Nu skall de alltså gå med strutar och gå emot både dörrar och varandra. Blir ju lite annorlunda för dem. Är lite nyfiken på hur Pippi skall reagera på det. Hon som piper och gnäller för allt möjligt. Det blir i alla fall en lugn dag också för mig idag.

Men när jag läser på om komplikationer efter en sterilisering så läser jag bland annat att en del hundar blir deprimerade! Undrar hur jag skall veta det, de kan kan ju inte berätta det för mig. Men om de aldrig leker mer eller blir upphetsade, gäller nog mest Pippi, som blir upphetsad hela tiden av allt möjligt, då är de alltså deprimerade. Tror inte att jag börjar med antidepressive mediciner ändå. Samtalsterapi i fungerar nog inte heller på dem. De flesta får ju ökad aptit och går upp i vikt och hade de varit människor så hade ju bara den delen kunnat vara en anledning till depression. Men jag får väl ta det som det kommer och se hur jag skall kunna råda bot på en hunddepression. Jag är ju psykolog, men har faktiskt aldrig behandlat någon hund för depression tidigare. Kan ju vara en terapeutisk utmaning för mig. Skall väl ha någon nytta av mina psykologerfarenheter.

En sådan här krage skall de alltså gå omkring med.