Ja igår skrev jag om deprimerade hundar efter en sterilisering, men inte trodde jag att jag skulle få hem en hund som själv trodde att hon hade dött. Pippi är nog helt säker på att hon är död. Prata om djup depression, sådan depression som gör att man är icke kontaktbar. Där är Pippi nästan fortfarande. Men hela natten och igår eftermiddag och kväll upplevde hon sig nog som död. Hon är i fullt chocktillstånd. Kan nog inte fatta hur någon vill utsätta henne för detta. Hon som är så snäll och godtrogen mot människor har nu upplevt djup ondska. Enligt henne, tror jag. Enligt mig var det definitivt befogat med en operation av speciellt henne. Hon hade tumörer på bröstkörtlarna och hennes livmoder plus äggstockar var fulla av cystor. Ingen normal livmoder sa veterinären. Hennes tumörer har man skickat för analys. Får besked om några dagar. Det är som om hon själv tager ut ett negativt besked i förskott, även om man i fall av analys och besked får att beskedet är positivt om det visar sig vara malignt. Ja, lite konstigt att ett negativt besked kan förklaras med ett positivt besked. Själv tror jag dock inte att det är malignt. Men bra att det är borta nu i alla fall. Hade ju kunnat bli något. Imorse hade vi verkligen sovmorgon. Jag sov till klockan åtta, och då sov fortfarande hundarna. Idag får jag visserligen gå kortare turer med dem enligt veterinären, men jag tror inte hundarna vet om det. Åtminstone inte Pippi, som inte vill röra sig överhuvudtaget. Lite har hon dock börjat. Hon försökte att slicka sig på såren efter bröstkörtlarna. Det är nog de som hon sliter mest av. Så nu har hon alltså krage. Det hjälpte inte upp hennes depression. Ligger som på lit de parade igen. Ingen rörelse överhuvudtaget, men med krage. Än så länge har hennes rörelse bestått av att jag har lyft ut henne till rabatten för att kissa och det har hon gjort, men sedan stått alldeles stilla i hopp om att någon skall flytta henne. Snäll matte som jag är har jag lyft henne till vattenskålen, hon har faktiskt druckit och därefter vidare till soffan, där hon har legat som död efter det. Men faktiskt tolererar hon fortfarande min närvaro även om det är jag som utsatt henne för detta. Men min närvaro innefattar att jag inte ens får gå på toaletten. Alltså sitter jag också i soffan, men måste ändå röra mig ibland, alltså även jag måste ju kissa också om inte Pippi vill tillåta det. Det blir inte många steg på stegräknaren idag, men kanske en hel del stickat. Skulle behöver plocka undan lite inomhus, men får nog vänta med det. Jag har ju en massa aktiviteter framme som ligger och skräpar som målning och pärltavlor.

Eftersom jag får besök av mitt ena barnbarn på måndag så borde jag kanske göra det lite framkomligt inomhus innan han kommer. Just nu får jag ju inte ens sätta in i diskmaskinen, ännu mindre laga mat. Det är ju kanske bra, eftersom det då hade blivit ännu mer disk framme som jag inte får sätta i diskmaskinen. Ja, får nog använda några dagar till att sitta väldigt mycket stilla. Hoppas att jag har möjlighet att röra mig lite mer på söndag. Men jag kan i alla fall växla mellan soffan inomhus och soffan utomhus. Fluffy är av mera robust virke. Hon är för sin del säker på att hon har överlevt och försöker till och med ibland att hoppa upp eller ner från soffan, även om hon snabbt överger den tanken och inriktar sig på att få mig att förstå att hon behöver hjälp. Det går inte åt så mycket mat heller, så just nu är de billiga i drift. Ingen av dem har ätit. Det är inte någon risk att de just nu blir tjocka på grund av att de har mist sina livmödrar, (kan det heta livmödrar i pluralis, hörs lite konstigt i mina öron, kanske bättre att säga uterus, men vet inte helt pluralformen av uterus heller.)

Underbart att få besök av mitt barnbarn. Ja just nu har jag det ju så att jag nästan är minst i hela min familj, men just detta barnbarn får mig verkligen att känna mig liten. Han är lång och då blir min korthet ganska märkbar. Är hela tiden nästan rädd att han skall bryta ryggen när han sträcker sig ner för att krama om mig. Men väldigt glad över att han lyckas göra det utan att bryta ryggen. Skall bli lite kul att se honom spela boule med oss pensionärer. Vi behöver ju lite föryngring i leden. Sedan har vi en hel del dagar för oss själva att hitta på lite olika saker. Han har tydligen lovat att vara hemma igen så att han kan fira en av sina lillasystrars födelsedag som infaller på påskafton detta året. Han får delta i skötsel av hundar. Jag bakar in deras piller i leverpastej, brukar ju fungera, men imorse hittade jag ett av dess piller som jag trodde att jag hade fått i dem i soffan. En av dem hade alltså lyckats att sortera bort pillret från leverpastejen. Jag är ganska övertygad om att det var Pippi. Skall lyckas bättre nästa gång.

Ja, inte ser de lyckliga ut precis. Ingen av dem vill titta på mig!