Pippi har upptäckt att hon lever!

Pippi har just upptäckt att hon faktiskt lever. Nästan för bra, just nu springer hon omkring och återupptäcker allt på tomten som om det var första gången hon såg den här tomten. Jag vet inte varför hon tvunget har fått för sig att hon måste in bakom palmer och buskar. Får nog sätta på henne struten igen, då blir hon ganska lugn. Men det är ju lite kul att titta på henne när hon nu upptäcker att världen har funnits kvar därute oavsett om hon inte har trott det eller inte. Fantastiskt med en sådan upptäckt eller hur. Världen finns kvar även när vi mår som sämst. Det är ju likadant när vi själva har varit sjuka en tid, eller som Pippi bara någon dag. Vädret visar sig också från sin bästa sida idag. Ja, då menar jag inte solen, den brukar ju visa sig, men det blåser inte, fantastiskt, jag är trött på blåst. Det är dags att sova ute igen eftersom nätterna nu har bättre temperatur utomhus än inomhus. Inomhus vaknar jag nu varje natt, av att jag är för varm. Rinner nästan bort till trots för att jag har fönstret öppet. Jag är för snål för att sätta igång AC:n på kyla ännu. Solpanelerna fungerar ju bara på dagtid.

Fluffy har liksom alltid fått komma i andra hand, hon behöver ju också lite omsorg, men som vanligt så kräver hon inte lika mycket uppmärksamhet som Pippi. Man behöver inte ens se till att hon inte slickar sig på såret. Hon lärde sig det vid bara en tillsägelse, behöver inte strut längre. Hon undrar nog istället varför promenaderna är så korta nuförtiden. Det är så med människor också, en del måste ha uppmärksamhet hela tiden medan andra klarar sig bra på egen hand.

Men det är ju det där med självinsikt. Inte så dumt att ha. Jag tycker mig minnas att när man frågade en hel del män om hur de tyckte att de körde bil så menade nästan 80% av dem att de körde bil bättre än genomsnittet. Ja, det är ju det där med normalkurvan, de hade tydligen ingen aning om hur den fungerar. Nu har man ställt frågan om hur smarta folk i allmänhet tycker att dem själva är. 49% menade att de var smartare än de flesta. 37% menade att de var genomsnittligt smarta och 9% menade att de nog inte var så smarta, resten förstod inte frågan. Fortfarande ingen aning om hur normalkurvan fungerar. Jag undrar hur många procent av kvinnorna i den utfrågningen som menade att de var smartare än de flesta. Jag tror att hade man ställt den frågan till enbart män, så hade det nog varit 80% som menat att de var smartare än de flesta. Det kan ju vara mina fördomar som florerar här, men jag tror faktiskt inte att jag har helt fel. Jag kommer ihåg när vi hade gruppterapi på jobbet, där det bland annat ingick att man skulle gå fram mot en helfigursspegel och se på sig själv medan man sade till sig själv att jag är bra nog som jag är. Kvinnorna klarade nästan inte av det och då kvittade det om de var fotomodellsvackra eller inte. Männen med kulmage och slafsigt klädda hade absolut inga problem med att göra den uppgiften. Jag vet inte varför det har blivit så att vi har uppfostrat våra söner till att ha detta självförtroende om inte självinsikt, men har misslyckats katastrofalt med våra döttrar. I sanningens namns så finns det undantag, men jag tror att det ligger någonstans på 80% av männen som tror att de är bättre än de flesta och kanske 20% av kvinnorna. Detta är en grov uppskattning. Har faktiskt inte gjort någon egen forskning kring det, bara en upplevelse utifrån den erfarenhet som jag har skaffat mig.

Men en viss självinsikt är nog också bra att ha bara den inte helt överväger mot det negativa hållet. Jag tror ju inte på att vi säger till våra barn att de kan bli precis vad de vill. Det kan de inte. En del yrke kan de bli om de verkligen vill, men absolut inte alla. Alla kan inte bli fotbollsproffs även om de satsar hårt på det och inte heller framgångsrika popsångare, skådespelare eller författare. De måste faktiskt ha en stor portion tur också. Inte bara vara duktiga, utan helst vara exceptionella+ ha tur. Sedan föds vi också med lite olika talanger som sätter en del begränsningar. Jag kan inte klättra i berg om jag sitter i rullstol. Inte bli flygkapten om jag är blind osv, vi måste faktiskt ta hänsyn till våra fysiska begränsningar liksom våra intellektuella begränsningar. Men visst skall vi unna oss att drömma om både det som är möjligt och det som är omöjligt. Själv har jag ju en del tankar på vad jag skulle kunna bli nu, när jag har kommit upp i ålder. Lite långsökt och kanske inte så verklighetsbaserat, men det är tillåtet att drömma. Jag brukar ju hylla det där uttrycket om att vi oavsett ålder och krämpor skall planera som om vi skulle leva för evigt, och helst leva som om vi skulle dö imorgon. Det är faktiskt svårare för mig, jag har alltid planer och då lever man kanske inte helt och hållet i nuet.

Nu när Pippi faktiskt förstått att hon lever så kanske jag får lite mer rörelsefrihet. Måste ju städa lite, får ju besök på måndag av ett av mina älskade barnbarn. Inte för att han bryr sig så mycket om städning. Han kommer nog inte att märka det. Normalt gör nog inte 22-åringar det, men faktiskt var jag och hälsade på honom i hans lägenhet när jag var i Örebro och den var städad när jag var där. Den såg väldigt mycket mer städad ut än vad hans rum gjorde när han bodde hemma. Det är något konstigt som sker när barnen flyttar hemifrån tror jag. Plötsligt börjar de faktiskt plocka undan efter sig när de inte längre har någon heltidsanställd förälder som gör det åt dem. Eller så hade han städat för att jag skulle komma. Det är ju det jag gör nu, alltså städar för att han skall komma. Men just nu är vädret så fint att jag inte vill slösa bort det med att vara inomhus och städa. Sysselsätter mig mycket hellre utomhus idag nu när solen skiner och vinden har mojnat. Men den där vinden har medfört att aprikosfrukterna har blåst ned från trädet, också en del av fikonen har blåst bort. Hoppas att nu resten kan få lova att vara kvar på träden, så att jag får nöjet att smaka av dem om någon tid. Passionsblommorna blommar just nu så jag hoppas ju också få lov att smaka några av de frukterna fram i sommar.

Min första passionsblomma:

En kommentar

  1. Blev lite full i skratt när du skrev om att man ”inte kan bli vad som helst”. Sånt säger väl inte föräldrar? Hrmf, min ungar fick fnatt på mig, när jag insisterande på att de kunde fixa det mesta i skolväg, om de bara ville. Dottern var jag på mest, då hon tydligt hade både läshuvud och lust för det mesta, så jag gjorde det aldrig mina föräldrar gjorde för mig. Visade ett intresse och en tro på ungens förmåga.

    Sonen spelade handboll, gick i ett uselt sk handbollsgymnasium med pappas goda minne, fick överta pappas spelande och intresse. Nää, det blev ju inget av med varken det ena eller andra, och jag låg lågt, som om det var makens val som var viktigast. Idioti!

    Dottern har en hög utbildning och tjänst, bor bra, har råd med det mesta och mer därtill. Tacka sitt läshuvud och kanske hopplösa mammas tjat och gnat. Det sista tror jag inte jag får tack för, ungarna brukar skoja om hur jag trodde de klarade allt.
    Sonen har vevat sig upp den långa vägen och ser även han ut att klara sig mer än utmärkt.

    Än finns det möjlighet att jobba sig upp, med tur och egen insats, vilja, lust och duktighet utan att studera på universitetet. Det glädjer mig otroligt för det är den bästa vägen att verkligen kunna ett yrke. Lite kurser och skolning på vägen upp, sånt tror jag på. Vi pratar inte om en kirurgi hahaha utan om ett hantverksyrke!
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s