Det där med bantning som jag aldrig klarar av utan hela tiden går upp i vikt numera. Jag har nu fått en förklaring efter att ha lyssnat på Anders Hansens bok ”Skärmhjärnan”. Det är beroende av att evolutionen inte har hängt med och att alla mina gener är inställd på att äta så mycket som möjligt eftersom maten kan ta slut. Det var ju det den gjorde på stenåldern. Den som bara åt ett bär när den hittade en hel skog av bär och som kom tillbaka nästa dag för att äta lite till och upptäckte att någon annan hade tagit allt som fanns överlevde inte. Den som åt så mycket som möjligt hade större chans att klara sig längre. Alltså mina förfäder åt för att överleva och min hjärna har på grund av dessa gener inte hängt med i utvecklingen. Att jag nu inte behöver jobba alls för att jag skall få mat i mig har inte min hjärna helt förstått ännu. Det lär ta några 1000 år till. Men troligen kan jag inte vänta på att evolutionen skall hänga med i utvecklingen utan får slå mig till ro med att jag antagligen inte hade blivit född överhuvudtaget om mina förfäder inte hade haft denna gen, alltså borde jag ju vara tacksam, även om jag inte helt känner det så. Ja, vad skall jag kunna göra åt det idag. Mina gener säger, ät så mycket som möjligt medan du har chansen. Det förklarar också mina ologiska tankar kring att om jag nu ändå, mot bättre vetande har köpt hem godis, kakor och liknande så fungerar min hjärna på stenålderssättet. Bäst att äta upp allt, innan du börjar banta. Är det någon som känner igen det så har ni också fått de här överlevnadsgenerna. Ja, klart jag överlever, men kanske inte så länge på grund av andra sjukdomar. Tidigare i evolutionen dog hälften av alla barn innan de fyllde 10 år och de som blev vuxna levde i regel inte längre än till 30 år. Så jag har ju överlevt för länge egentligen. Fram till 30 var jag ju inte överviktig. Det är lite skillnad mot idag. De som dog, dog i regel på grund av olyckor eller att de blev ihjälslagna av en annan människa. Det fanns alltså dödliga faror lite överallt. Man dog av svält, uttorkning, förblödning och andra faror, medan man idag dör av hjärt- kärlsjukdomar och cancer. Bara en procent blir ihälslagen idag på grund av andra människor, terror och krig medan cirka 10-15% blev ihjälslagna tidigare. Men eftersom vår hjärna inte har hängt med i den utvecklingen så skapar den faror som inte finns idag. Men amygdala mår inte heller bra av att vara i ständig beredskap. Tidigare reagerade kroppen med full beredskap när vi hörde något prassel i busken, medan den snabbt gick tillbaka i ett lugnt skede när människan konstaterade att det bara var vinden. Idag kan vi reagera med lika mycket beredskap på grund av att vi oroar oss för att inte kunna betala räkningarna eller av oro för hur vi skall klara ett viktigt prov. Dette pågår under en längre tid och vår kropp blir då i ständig beredskap.

Alltså att min hjärna inte har hängt med i utvecklingen, kan ju inte jag hjälpa. Kanske jag bara måste acceptera att mina gener för att överleva är starka. Vet bara inte helt hur jag skall göra för att acceptera detta som väl är ett faktum, eller?? Om jag bara accepterar det så borde jag åtminstone börja med att köpa större kläder. Till och med trosorna sitter hårt och obekvämt på mig, för att inte prata om BH. Har övergått till att ha BH så lite som möjligt, men för att inte skrämma folk på flykten när de ser mig, så försöker jag ju ta på BH när jag är ute bland folk. Hemma har jag inte BH, hundarna verkar ju inte att bry sig. Större trosor hittar jag, men en BH som är stor nog hittar jag inte. Med måtten 95cm under bysten och nästan 120 över bysten så blir det problem. Kan åtminstone inte handla på H & M. Där skall man helst inte ha över B i storlek på BH.

Sista tiden har ju inte hjälpt upp saken precis när hundarna har varit förbjudna att gå på stranden och jag har nästan vant mig vid att sova lite längre. Nu skall jag helst tvinga mig till att komma igång igen med lite mer rörelse än vad jag har ägnat den sista tiden åt. Hundarna är ju nästan helt läkta nu, åtminstone Fluffy. Inte Pippi helt ännu, men snart.

Idag ser det annars ut att blir lite bättre väder. Solen tittar fram igen. Ja, jag har ju haft mer än en orsak till att inte gå på stranden. Det har ju regnat hela tiden och varken jag eller hundarna har haft någon större lust att vara ute i regn. Det slutade att regna igår eftermiddag och då såg det inte ut på min tomt, blåst och regn hade gjort att saker och ting låg överallt plus att allt var täckt av ett tjockt lager av sand från Sahara, tror jag. Det är åtminstone den förklaringen jag har fått. Jag började alltså släpa runt mina möbler utomhus för att kunna högtrycksspola. Alltså mer vatten inte mindre, men lite renare vatten i alla fall. Resultatet blev ganska bra. På kvällen anlände min granne från Belgien. Han var ganska trött men också lättad över att vara framme och över att hans hus inte hade flutit iväg. Han hade ju sett bilder över hur det såg ut i Torrevieja. Ja, evolutionen har ju gjort att vi måste se faror som inte finns lite överallt, så också översvämning i Torrevieja, som dock verkar att finnas i verkligheten, men vattnet sjunker ju undan igen, så varför bekymra oss över det. Jag är glad i alla fall över att slippa sitta och äta vid borden här på bilden. Hade väl behövt lite mer än gummistövlar för att klara det.