Katastroftankar och glädje!

Lördag morgon och sol. Nu har vädret äntligen stabiliserat sig i Spanien. Det är ju sol det skall vara när vi är i Spanien. Numera ser man ju dock inte vackert väder som vackert väder längre. Nu pratar vi om klimatföroreningar när solen lyser för mycket. När solen skiner och vi egentligen känner oss glada och lyckliga över detta faktum, så måste vi enligt alla miljöförespråkare istället känna oss olyckliga och rädda över som dessa säger att världen kommer att gå under, eftersom solen skiner och det är varmt och skönt. Än en gång oberoende om hur det är med klimatförändringarna så är det inte världen som går under. Kanske människorna, men inte världen och det är faktiskt en helt annan sak. Vi människor har utvecklats under några år till den form vi har idag, men i mitt huvud har inte evolutionen stannat upp bara för att vi tycker att denna form av oss är bra nog. Evolutionen och världen går vidare. Världen, alltså jordklotet anpassar sig till nya former och nya möjligheter, tror jag. Hur den kommer att se ut om några miljoner år är kanske inte något som vi kan föreställa oss i vår fantasi. Vi får hålla till godo med att njuta av hur världen ser ut idag. Njuta av att kunna gå upp ur sängen och se solen gå upp, dricka vårt kaffe och lyssna på insekter och fåglar som sjunger. Själv njuter jag inte av regnet, men jag njuter ju av att se att växterna frodas och älskar regnet. Själv kan jag ju stanna inomhus tills det inte regnar längre och istället då njuta av mitt hem. Tända ljus, lyssna på musik, eller en bok. Skratta åt mina hundar och kanske gå och köpa en fin blomma att se på också inomhus och som gör mig glad. Kanske till och med ta några danssteg inomhus i väntan på att det skall sluta regna.

Det är faktiskt den världen vi lever i och som vi måste acceptera som den är. Vad vi än tycker om Greta Thunbergs korståg numera, så måste vi också acceptera att vi måste kunna leva och vara nöjda med livet också. Inte lyckliga hela tiden men ha det bra nog. Det kan vi inte ha om vi alla drabbas av rädsla för hur vi lever och hela tiden ifrågasätta vad vi själva gör. Allt är faktiskt inte svart och vitt. Det mesta är lite gråtonat. Vi har inte Aspberger alla, de flesta av oss kan se på saker från olika infallsvinklar och se att vi kan göra vårt bästa men utan att leva med katastroftankar hela tiden för att vi inte gör något. Hur skulle det bli om vi nu alla i hela världen slutade att flyga till exempel. Jag är inte helt säker på att det skulle gå framåt med utvecklingen. Korna skulle vi väl slakta en efter en och alla fabriker som släpper ut för mycket koldioxid skulle vi klart stänga ner. Bilarna som drivs med diesel och bensin skulle förbjudas. Men elbilarna är kanske inte heller ett alternativ eftersom de måste laddas med elektricitet som inte helt och hållet är utvunnet från sol, vind och vatten. Mycket kol används ju också. Kärnkraft är ju ett alternativ, men inte det heller håller måttet för helt och hållet miljövänligt. Man kan ju roa sig med att föreställa sig hur världen skulle se ut om vi plötsligt införde allt detta. Det är att betrakta miljöfrågan som antingen helt svart eller helt vit. Jag förstår att det är som att banna i kyrkan när man pratar om Greta Thunberg som en person som ser världen som antingen svart eller vit, men det är ju just det personer med Aspberger diagnos gör. De kan heller inte helt leva sig in i hur andra människor upplever och känner. Men som sagt alla av oss har ju inte denna diagnos, så vi får väl göra det vi kan men ändå kunna njuta av det livet är, här och nu.

Jag försöker att göra det, men i viss mån håller jag mig till reglerna om sopsortering. Mycket lättare här i Spanien. Här sorteras en del plast, glas och kartonger. Allt annat går i ett och samma avfall. Det är faktiskt helt nog för mig. När jag börjar tänka på saker som är gjorda av olika material och som skall klippas, skruvas dras ifrån varandra för att kastas i olika kärl så blir jag förvirrad och också lite förbannad. Helt eniga med att man kan sälja saker utan att förpacka dem i inbrottssäkra förpackningar. De flesta har kanske försökt att öppna färgpatroner till en skrivare, det är inte lätt. För att inte tala om förpackningar av batteri, leksaker och allt annat. Nu är det kanske så att batteri och färgpatroner nog inte heller är så där helt vänliga mot miljöen. Så ett alternativ är att sluta tillverka dem. Men om vi nu fortsätter tillverka dem så får de gärna för min del säljas i förpackningar som man med lätthet kan öppna utan att använda saxar och skruvmejslar. Det skulle göra mitt liv behagligare.

Mitt liv är dock ganska behagligt som det är. Igår kväll var jag inne hos grannen och grillade. Underbart att njuta av fina grannar. De skall nu stanna i en hel månad. Jag njuter av deras sällskap. Jag går också längre turer med mina hundar men har fortfarande inte helt kommit på hur jag skall orka upp lika tidigt på morgonen som innan de blev opererade. Har blivit lite lat på morgonen, men kanske jag tar igen sömn som jag behöver. Jag har ju lyssnat på sömnboken 1 och 2. Den säger visserligen att vi inte kan ta igen sömn, men den säger också att det är viktigt för oss att sova 8 timmar per natt. Kommer inte ihåg när jag gjorde det sist. Kanske när jag var tonåring. Men enligt boken så behövde jag ännu mer sömn än åtta timmar när jag var tonåring. Men vill jag leva länge så måste jag alltså sova åtta timmar varje natt. Ur miljösynpunkt så skall vi alltså inte sova åtta timmar för då kommer vi att leva länge. Att leva länge innebär att vi blir för många på jorden som kan bidra till att göra vår planet mindre miljövänlig. Alltså det blir lite dumt att leva länge, det får vi låta bli med. Men till trots för att jag har blivit lat på morgnarna så har jag nu nästan kommit upp i mina 20 000 steg om dagarna. Man kan ju faktiskt röra sig mitt på dagen också. Det är inte bara morgonen som gäller. Behöver nog dock försöka att variera min motion, så jag får väl igen köpa ett träningskort på campingplatsen och komma igång med styrketräning. Ja, jag tänker så i alla fall just nu. Får se hur länge det dröjer till att tanken blir handling. Det är ju inte tankarna som räknas utan handlingen. Utan handling ingen effekt. Men det kan ju kanske också leda till att jag lever för länge och därmed blir en fara för miljön. Ja, tankar har jag ju många, men handlingarna kan ofta vänta på sig.

4 kommentarer

  1. Skulle vara synd om du tog ledigt. Jag gillar ju det du skriver, så vi kan kanske läsa varandras inlägg istället för att sluta skriva. Lite kul att få läsa också, inte bara skriva.

    Gilla

    • Vet inte om du fick mitt svar, därför skriver en gång till. Skulle vara synd om du slutade skriva, eftersom jag också tycker om att läsa din blogg och det är ju kul både att skriva och att läsa, så snälla fortsätt att skriv.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s