Hemma igen efter en heldag till en bodega som ligger cirka en timmes körning härifrån. Det vill säga om man kör rätt. Ni vet det där med GPS och google maps på telefonen. Jag är väldigt glad att de finns, för annars hade jag ju inte ens vetat riktningen på ett ungefär. Ja, det finns ju bilkartor som man använde för i tiden, men var det inte så att man då också måste ha en kartläsare med sig. Hundarna är faktiskt inte så bra på att läsa karta, så jag försöker att klara mig med GPS och google maps. Att jag använder båda beror på att min GPS på bilen, brukar visa mig andra vägar än vad jag vill köra och så måste man ha absolut rätt adress, helst latitud och longitud också. Den tar nämligen inte alla gator. Vet inte helt varför, men den gör inte det. Google maps är lite lättare, där kan jag skriva in bodega Cerdo som vi skulle till så plockar den fram rätt väg dit. Fungerar egentligen ganska bra, men nu är jag ju ensam i bilen så den är inte heller optimal. Men jag körde först med 3 bilar efter mig. Jag klarade det faktiskt ganska bra ända fram till Elche. Hade alla bilarna med bakom mig, men nu blev det problem. När jag hade kört 2 rundor i en ganska tättrafikerad rondell hade jag lyckat att skaka av mig alla förföljare. Alltså alla mina vänner. Nu hamnade jag inne på en parkeringsplats till ett shoppingcenter. Det var alltså inte hit jag skulle, men det var där jag hamnade. Inga vänner eller förföljare i närheten. De gav nog upp efter min första runda i rondellen. Klokt av dem. Nu plockade jag alltså fram både google maps och GPS. Fick båda att snacka med mig. Gick faktiskt ganska bra, det verkade som om de var ganska överens. Men google maps röst verkade väldigt nervös, den trodde nog att jag var fel hördes det som. GPS lugnade ner det hela. Ni vet en sådan där röst som snackar lugnt och fint och verkar som om den inte vet vad stress är. Jag behövde den, eftersom jag nu själv hade blivit lite osäker på hur jag skulle komma fram till målet. Jag lyckades efter en stund hitta till en byggnad där det stod Bodega Cerdo. Den såg helt stängd ut, nästan som ett inbrottssäkert fängelse. Kunde det vara här? GPS:en sade till mig att göra en tvär sväng till vänster och sedan en U-sväng. Först vänster alltså, sedan en u-sväng. I mitt huvud blev det till att köra runt och runt, nästan som i rondellen. Mina vänner ringde mig precis då. De var framme och menade att det var öppet och fullt med parkeringsplatser inne på området. Men jag hade ju bara hittat ett hus som var stängt och definitivt inte i närheten av en parkeringsplats. Jag hittade rätt till slut i alla fall. Mina vänner hade alltså bättre rekognosceringförmåga än vad jag hade. En jättefin bodega min bara två bilar där som tillhörde mitt gäng. Mina grannar belgarna hade också fel på sin GPS. Men så småningom anlände dessa också.

Det jag först såg inne i bodegan var alla underbara glas. Jag är glasholiker. Det ordet finns nog inte, men jag är en sådan som nästan blir i trance när jag ser vackra glas. Nu har jag ju redan skåpen fulla med glas och egentligen var jag ju där för vinets skull, inte för glasens. Jag klarade faktiskt av att avhålla mig från att köpa fler glas. Min plånbok blev glad. De var ganska dyra, men oj så fina. Sedan var det alltså vinprovning. Jag förlitade mig på mina grannars smaksinne. Mitt är nog inte så utvecklat. Men med deras goda råd och mycket snack med bodegamannen. Alltså han som serverade vin till oss. Det såg väldigt proffsigt ut när han serverade. Han slösade definitivt med glas. Hällde ett vin i ett glas, rullade runt det i glaset en stund och hällde sedan över det i ett annat glas. Därefter fick vi smaka. Många glas och många flaskor, jag hoppas att de hade en stor diskmaskin. Jag hade i alla fall inte velat diska alla de glasen. Jag lyckades hjälpa den som diskade genom att slå ner ett glas som gick i tusen bitar. Snällt av mig eller hur. Ett glas mindre att diska.

Jag köpte på mig en hel del vin. En del som var dyrare och några billiga bag-in-box vin. Så nu väntar jag bara på att arrangera vinprovning. Kanske jag likväl skulle ha köpt glas, eftersom man tydligen måste ha många glas om man skall ha vinprovning på ett proffsigt sätt. Får nog klara mig med de glas jag har.

Efteråt gick vi och åt på ett litet mysigt torg i San José. Riktigt spanskt men väldigt rent och mysigt. Maten var OK, men inte mer. Mätta blev vi och trötta. Här kunde man inte betala med kort och de kunde inte heller dela upp notan till oss. Att räkna ut vad var och en av oss skulle betala liknade den där sketchen med Hasse Alfredsson, Lissie Ahland, Tage Danielsson och Monicka Zetterlund när de skall dela upp sin nota. Det räknades hit och dit och undrades en del över vem som hade druckit ditt eller datt. Men vi lyckades att få ihop nog med pengar för att servitrisen skulle acceptera det. Vi är ganska bra när vi slår våra huvud samman. Nu är jag hemma igen alltså och har burit in vinet. Undrar nu om var jag skall förvara det. Kanske lite svalare i förrådet eftersom jag helst inte skall dricka upp det med en gång. Vinkällare äger jag ju inte och vinkylen är redan full. Nu är det dags för siesta. P.S. Jag hittade tillbaka hem.