Nycklar och väskor.

Tisdag vid middagstid var jag i Norrköping. Min väninna tog emot mig ute med paraply. Ja regnet forsade ner i Norrköping. Staden visade sig nog inte från sin vackraste sida. Men mysigt var det ju i alla fall att träffa min väninna och hennes sambo. Vi fikade och snackade för att gå vidare till mer matnyttig kost. Därefter var det dags för att se Norrköping by regn. Men det blev lite uppehåll i regnet och hennes sambo åkte iväg för att tävla i minigolf. Heter visst inte så när det är mer proffesionellt. Tror att de pratade om bangolf. Lite osäker, själv tror jag inte att jag hade kunnat hitta hålet som den där lilla bollen skall in i. Tydligen skall man inte slå mer än max 2 slag på varje bana. Tror att jag hade spräckt baklängesrekordet. Det såg fint ut i Norrköping men då man tydligen hade en ny- och ombyggnadstävling så såg man mest byggställningar. Blir säkert fint med åren. Kvällen tillbringade vi med att snacka och lite TV-tittande. Fick en bekväm säng att sova i och hundarna uppskattade den, ja jag också så klart. Däremot är mina hundar inte vana vid att det finns andra människor i det huset de sover i så de reagerade en del på när man hörde ljud i trappan och i hus sidan om. Så fungerar det ju i lägenheter, så det var bara för dem att acceptera och de klarade inte av att väcka värdfolket, vilket ju var väldigt bra. En bidragande orsak till det är att värdfolket kan ta ut sina hörapparater när de sover. Kanske inte så dumt. När man inte vill höra något är det bara att stänga av sin hörapparat. Även morgonen var lugn och fin, drack kaffe, var ute med hundarna och gick och lade mig i sängen för att läsa expressen. Plötsligt kom jag på att jag hade glömt min jacka med husnycklar och bilnycklar i Örebro. Jag fick fart direkt på mina gamla ben. Enda lösningen var ju att köra tillbaka till Örebro. Måste säga att det blev ett väldigt hastigt uppbrott. Visserligen hade jag ju gott om tid, vi skulle ju ha tagit det lugnt fram till vid tretiden på dagen då jag skulle ha kört till Arlanda från Norrköping. Så blev det inte, jag hade ju inte tålamod att ta det lugnt mer, kände mest lite panik när jag upptäckte mitt misstag. Hann med en kopp kaffe men därefter ett hastigt uppbrott.

Alltså åter till Örebro. Hade många tankar om mig själv och mitt minne när jag körde. Jag hade ju hela tiden tänkt att där hänger den jackan som jag har nycklarna i, där hänger den bra, där glömmer jag inte den. Men jag glömde den. Väl i Örebro så fann jag jackan på exakt det stället som jag visste att jag hade den på. Det var ju väldigt bra att jag kom ihåg det. Hade ju inte gett mig tid till att kolla min packning i Norrköping. Jag gav mig bara iväg. Min demens är alltså inte fullt utvecklad ännu. Toppen hade ju varit om jag kommit till Örebro och funnit ut att jag redan hade packat ner den i någon av mina väskor. Men tack och lov så hade jag inte det alltså. Zoey deras hund blev glad över att få se mig, min ledsen när jag snabbt gick igen. Nu hade jag ju massor av tid till att köra till Arlanda. Klockan var cirka 11:00 när jag kom till Örebro och planet skulle inte gå förrän 20:00. Men det var ju ingen idé att stanna i Örebro, jag körde. Jag som aldrig brukar äta på resdagar, stannade och åt hamburgare på vägen. Mest för att få tiden att gå. Var också inne på Arken, en djuraffär eftersom jag då hade fått för mig att jag också hade glömt hundarnas koppel i Örebro. Det hade jag inte, men demens kommer och går. Men hundarna fick alltså nya koppel. Nu har jag en del. Tror att det helt säkert räcker deras livstid och till några andra hundar också efter det. Regnade gjorde det en hel del. Kallt var det också. Jag började önska mig att jag kunde teleportera mig och hundarna till Spanien, eftersom jag ju hade en del utmaningar kvar innan jag var hemma igen. Som t.ex min packning. vet inte hur det kommer sig, men får ju alltid med mig lite för mycket och i slutet av resan så hittar jag inte något.

Kom i väldigt god tid till Arlanda. Tur var det då jag bestämde mig för att checka in mitt bagage när jag ännu hade bil. Det är ett företag att åka buss med en koffert, en jättestor ryggsäck, handbagage och en hundbur plus två hundar. Jag vet jag har prövat. Det verkar som om det liksom inte är nog med två armar. Men nu skulle jag alltså lämna lite bagage innan jag lämnade bilen. Hittade en skitdyr parkering, jag skulle ju bara in och lämna väskor och checka in hundarna, men ok, man får väl ta det som det är. 90 SEK för en timme, är det rekord eller det kanske det inte är. Jag vet ju inte, men dyrt tyckte jag att det var. Nu hade jag alltså bara hundbur, två hundar och handbagage. Lite lättare att röra sig. Så tanka bilen full. Varför har man inte bensinstationer i närheten av uthyrningsstället. På med GPS igen och hittade en station en mil från flygplatsen. Så var det alltså att lämna bilen. Det gick bra, inga skador rapporterade och bilen fulltankad. Allt var som det skulle tills en av personalen kom springande till busstationen där jag stod och väntade på bussen. Jag var alltså på väg att åka därifrån med bilnycklarna. Ok då fick de väl bilnycklarna. Det där med nycklar förföljde mig alltså den dagen. Nu var allt frid och fröjd. Hundarna lämnades jag gick ombord på flyget. Väl framme i Alicante så kom hundarna nästan innan jag hade lämnat planet. De som brukar kom långt senare, men idag var de snabba. Nu var det bara väskorna så kunde jag ringa till parkeringen för att äntligen få min bil och komma hem. Klockan var 00:20 och jag var trött. Hittade ryggsäcken och därefter min koffert. Allt väl, fick min bil och körde hem. Underbart äntligen hemma. Varmt och skönt och satte mig utomhus för att ta det lugnt. Någon hade ringt mig. Röstmeddelande, denne någon sa att jag hade tagit fel väska. Aha, misstagens dag var alltså inte slut. Jag hade tagit fel väska. Egentligen inga problem för mig, eftersom jag var hemma. Värre för honom som ringde. Han skulle bara stanna i en vecka och hade inte något av sina saker med sig. Han var väldigt vänlig när jag ringde upp och beklagade. Helt säkert hade nog inte jag varit lika vänlig om det hade varit min väska som försvunnit. Lovade honom att lämna den på flygplatsen tidigt på morgonen. Jag gjorde så och fick min väska som hade samma färg men var lite större. Plus att mitt namn stod på den. På eftermiddagen ringde ägaren till den andra väskan igen och undrade om jag inte hade lämnat tillbaka den. Det hade jag ju, men han hade fortfarande inte fått sin väska. Fortfarande var han lika vänlig. Han skickade ett sms klockan 21:00 att nu hade han fått sin väska. Jag andades ut, kände mig ju klart skyldig. Det måste vara den där demensen som kommer och går som den själv vill. Jag har alltså ingen som helst styrning på något längre. Förväntar mig snart det värsta så fort jag rör mig utanför murarna här. Men nu är jag i alla fall framme i värmen och skall inte tänka på någon resa på länge. Underbart.

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s