Habaneras och La Zenia!

Nu har jag tjänstgjort som chaufför några dagar. Tjejerna är bruna som pepparkakor. De ligger i solen från de att den visar sig och fram till någon gång på eftermiddagen. Så där vid två, tre tiden börjar de att röra på sig. Nu är jag lite orättvis eftersom de faktiskt var med på stranden på morgonen och sprang i fredags,så de rör sig ibland innan frukost till och med. Det var ett kärt återseende för min del med stranden. Jag tror jag hade saknat det mer än jag anade. Hundarna också. Pippi som har sitt konstiga uppåtstående öra liknade Dumbo den flygande elefanten. Öronen fladdrar på henne när hon springer fort och det ser ut som om hon när som helst skall segla upp i luften. De gjorde båda små frivolter av glädje och Fluffy sprang upp och ner i vattnet i pur glädje över återseendet med Medelhavet.

Tjejerna är inte så mycket för att njuta av de fantastiska kvällarna som vi har här i Spanien. Varma, men inte för varma. När nattens sammet sveper in en i ett varmt täcke som dock inte är så varmt att man svettas hela tiden, vilket man gör dagtid. Tjejerna befinner sig inomhus och tittar på TV och sina mobiler. Jag sitter ensam ute i nattens sammet. Det har hänt två nätter att jag har somnat här ute. Vaknat vid tretiden och kravlat mig in. Lite bekvämare i sängen än i soffan utomhus, men väldigt skönt att sova utomhus. Jag ser definitivt en generationsväxling när det handlar om mobiler och TV. Jag själv har svårt för att sätta på TV:n dagtid. Den hör liksom i mitt huvud till på kvällstid och då mer på vintern än på sommaren. Kanske inte ens

en generationsfråga, kanske inspirerad eller rättare sagt uppfostrad av mina föräldrar. På dagen skall man inte sitta och se på TV eller helst inte vara overksam heller. Just overksamheten har jag väl kommit över speciellt efter att jag blev pensionär, men TV tittandet har jag svårare med. Det har hänt, men då har jag nog haft feber och känt mig allmänt dålig. Det räcker inte med en liten förkylning och likväl har jag dåligt samvete när jag gör det. Kanske det är tur, annars hade jag kanske bara suttit där och låtit såporna gå hela tiden och känt att dagarna går ifrån mig.

Nu har vi lagat däcket på elcyklen som tjejerna hade fått punktering på. Under den veckan som de var ensamma hade de bara handlat en gång, och den gången hade de handlat så pass mycket att cykeln inte gick att vrida på. Plus att de fick punktering, kanske de hade lastat den förr hårt. Vattenmeloner väger en del och på mig verkar det som om de lever på vattenmeloner. Troligen ingen dum idé för mig heller. Kanske min vikt åtminstone hade stabiliserat sig då och inte bara rört sig uppåt hela tiden. Deras frukost är inte speciellt spännande, inga överraskningar där inte. Vattenmelon, serranoskinka och eventuellt en rostad macka. Till denna kulinariska måltid dricker de vatten, i bästa fall citrondryck. Min frukost är väl inte heller så varierad måste jag erkänna. Kaffe klarar jag mig ju bra på. Ibland när jag slår på stort havregrynsgröt. Så mycket bröd behöver jag inte inhandla. När tjejerna är här så kör vi med rostbröd. Har försökt att fresta dem med croissanter, men utan lycka. För övrigt äter de tydligen helst sushi. Jag skiljer mig alltså väldigt från dem i min smak. Vatten utan bubblor tycker jag smakar papper, sushi tycker jag inte smakar något överhuvudtaget. Vattenmelon tycker jag är lite vattnigt och smaklöst. Men jag tyckte om deras tacomiddag. Den var god. Sushi inhandlades när vi var på Habaneras en kväll. Habaneras hade öppet till klockan ett på natten, så vi hade gott om tid att gå runt och titta i affärer. Jag för min del satt på Starbucks och drack Machiato Caramel grande. Smakar bättre än vatten. Inte konstigt att jag går upp i vikt hela tiden.

Igår gjorde vi La Zenia, så nu har vi nog avverkat den mesta shoppingen tror jag. Jag satt som vanligt är och väntade på dem på ett fik. Men jag var på Merlin Le Roy och inhandlade lite saker. Bland annat en öppnare till en dörr som har gått i sönder. En sådan där som man trycker på så öppnas dörren. Ingen aning om vad de heter, men lyckades förklara det på engelska så att någon förstod vad jag menade. Inte illa tyckte jag, även om jag blev rundvisad i affären en tre till fyra gånger innan någon förstod. Hittade också något som hette:”Birds away.” Det är jag ju i stort behov av eftersom fåglarna invaderar mig här med fågelbajs, fjädrar, döda fågelungar som har trillat ur boet och krossade ägg, alltså fåglar som inte blev till fåglar. Javisst fåglar är fina att titta på men inte fågelbajs överallt och inte heller fågellik och krossade ägg. Kan också undvara deras fjädrar. Den här Birds away blev dock en överraskning för mig. Den består av piggar som man sätter i en plasthållare. Ja helt säkert så sätter sig inte fåglarna på de vassa piggarna som sticker upp, men mina fåglar är faktiskt intelligentare än så. De sätter sig naturligtvis sidan om piggarna och så är vi lika långt komna. De tycker ju om att sitta på det rörliga huvudet på min uggla som jag har satt upp för att skrämma iväg dem. Klart att de inte sätter sig på piggarna. I så fall måste jag ha piggar överallt och då kan vi ju själva inte heller sätta oss någonstans. Men klart det är effektivt där piggarna råkar befinna sig. På förpackningen står det: ”discreto, permanento, definitivo.” Till och med jag förstår så mycket spanska att jag kan tolka det, men blev dock lite besviken. Måste väl pröva ut det, när jag väl har funderat ut hur jag skall sätta fast de här plastbitarna lite runtomkring.

Det är alltid något håll igång på La Zenia, så också denna gång. Lite karnevalsstämning med utklädda dansande vuxna och barn i en salig blandning medan en tjej på lååånga styltor gick i täten. Jag blir så fascinerad av hur de kan hålla balansen och dessutom dansa på styltorna. Hög musik som dundrade framåt kvällen eller skall vi kanske säga framåt natten. Vi åt buffé på en restaurang där, tjejerna valde naturligtvis sushi här också. Det hade blivit mörkt innan vi kom hem och mina mörkrädda hundar var väldigt glada när vi kom och räddade dem från mörkret. Därefter TV och mobiler för tjejerna och ute i sammetsnatten för mig medan jag lyssnade på slutet av en bok. Den var ganska bra. Jag har förstått att min simultankapacitet som jag trodde var ganska bra inte kan mäta sig med tjejernas. De kan ha fullt fokus på en film på TV, samtidigt som de har fullt fokus på mobilerna. Förstår inte hur de gör. Klockan ett i natt fick jag ett meddelande på telefonen från dem. Vi bor faktiskt i samma hus, det kan man inte tro. Meddelandet var att de ville med på stranden nu på morgonen. Jag väckte dem alltså imorse, men nej de ville nog inte med på stranden. De sover fortfarande och jag har varit på stranden. Snart är det väl dags för vattenmelon och serranoskinka.

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s