Nu har vi fått en ny diagnos. Klimatångest. Ja, det blir väl ganska naturligt att många av oss drabbas av klimatångest. Inte Trump men många andra. Men jag får faktiskt en viss förståelse för Trump i detta fallet. Själv blir jag mer förvirrad än att jag får ångest. Nu förbjuds ju bland annat sugrör. Vad har sugrören gjort för ont tänker jag. Jag har ju sett bilder av valar och en del andra djur i vår natur som har haft magarna fyllda av plast, men jag tycker det såg ut mer som plastpåsar och liknande. Har inte sett en enda bild av en val som har haft magen fylld av sugrör.

Men nu skall vi alltså begränsa plasten!! Vi skall använda papper och tyg istället. Jaha, men sedan läser jag ju att tillverkningen av tyg är väldigt dåligt för miljön. Och papper har jag hört gör att träden försvinner. Jag läser också att vi kan bota miljön med att plantera fler träd som kan suga upp den där koldioxiden som alla pratar om. Jaha, då skall vi alltså inte använda papper heller. Jag får ett förvirringsproblem.

Sedan skrivs det om att vi skall sluta att äta kött!! Men likväl skall vi se till att olika djurarter inte försvinner. Jag får inte saker att gå ihop. Vi skall klart inte flyga heller, men tydligen skall vi inte köra bil heller eller åka båt. Vi skall inte heller gå tillbaka till jordbrukssamhälle eftersom den byggde på djurhållning och eftersom vi helst inte skall äta kött och inte heller dricka komjölk längre så är det ju inget hållbart alternativ. Ja en gång i tiden var vi väl jägare, men det trodde jag handlade om att jaga djur som vi kunde äta. Och eftersom vi inte skall äta kött så är det väl inte heller en hållbar lösning. Vi skall alltså leva på grönsaker, men eftersom vår kropp behöver andra ämnen än vitaminer i tillägg till grönsaker så måste vi se till att vara väldigt medvetna om vad vi behöver för extra vitaminer och mineraler för att upprätthålla god fysik. Den måste vi alltså se till att få på konstlad väg. Undrar hur bra det är för klimatet att tillverka piller och andra tillskott.

Nu klagar man också på ölen läste jag som transporteras många mil. Alltså låt bli att dricka öl eller något annat som inte är närproducerat. Det måste nog bli lokalt vatten som gäller. Hur skall man göra i Sahara? Jag har för mig att där inte finns så mycket närproducerat vatten heller. Kan det vara så att vi kan hjälpa miljön med att halvera befolkningen? En tanke som vi inte vågar uttrycka högt. Nej, vi skall ju helst leva för evigt eller hur. En del betalar många pengar för att frysas in så att de kan väckas när vetenskapen har kommit så långt fram att vi kan leva för evigt.

Jag som trodde att en sak i alla fall var säker att om vi en gång har fötts så kommer vi en gång att dö. Det accepteras tydligen inte längre. Jag blir alltså förvirrad. Min hjärna hänger inte med. Missförstå mig inte jag vill verkligen att vi skall värna om miljön. Men då vill jag också vara säker på att det jag gör värnar om miljön, och det är just där min förvirring är total.

Allt som kan vara farligt försöker vi förbjuda men är det inte så att det vore bättre för miljön om det inte förbjöds så att vi har en chans att minska befolkningsmängden istället för att hålla liv i oss till varje pris. Någon form av dubbelmoral verkar det till att bli enligt min åsikt. Ta bara diesel. Man ger sig nu på dieselbilarna. De sägs vara bra för växthuseffekten och den globala miljön. Men tydligen kan den enskilde personen få i sig partiklar som inte är så bra. Men Nordpolen kommer inte till att smälta av dieselbilarna i lika stor utsträckning som bensinbilarna. Men där prioriterar vi alltså att inte värna om klimathotet utan om den enskilde människan. Hur många år mindre kommer vi att leva om vi andas in lite diesel? Inte vet jag! Men här värnar vi alltså mer om att hålla oss i liv så länge som möjligt istället för att värna om klimatet. Själv är jag ju 74 år och har levt ganska länge menar jag. Det borde inte vara en katastrof om jag skulle dö imorgon. Men jag har hört många som säger att det är alldeles för tidigt att dö när man är 74 år. Tro nu inte att jag är någon självmordskandidat. Jag vill gärna leva men inte till varje pris och jag är definitivt inte för ung för att dö. I början av 1900-talet var vi alltså 1,9 miljarder människor och idag är vi 6,1 miljarder. Det kallar jag faktiskt många. Det hade kanske inte varit så stort problem med miljön idag om vi fortfarande hade varit 1,9 miljarder. Men ju fler vi blir ju fler skaffar barn. Kina var kanske inte helt fel ute när de begränsade barnafödandet till ett barn per familj!! Det är ju att kasta sten i glashus eftersom jag själv skaffade mig tre barn och naturligtvis inte vill vara utan någon av dem. Men tänk efter, hur skall vi göra. Inte använda plast, papper, tyg, aluminium, diesel, bensin och så vidare i en lång radda. Vi skall återanvända menar en del som en lösning på problemet. Jag väntar bara på en forskning som kommer att visa att tillverkningen av att återanvända olika material kommer att visa sig ha en högre miljöpåverkan än tillverkning av nytt material. Nästan säker på att det kan komma, så blir förvirringen ändå större.

Annars rör sig ju mitt liv mer om min egen livskvalitet än vad jag kan göra för miljön. Ja, jag är egoist. Jag blir glad över att höra att någon av mina nyfunna vänner härnere kommer att bosätta sig permanent i närheten av mig. Trivs ju med att vara ensam men älskar möjligheten att kunna titta in om till vänner för en kopp kaffe här i närheten där jag bor. Det låter väl som jag gör något med miljön. Tycker inte om långa transporter till vänner, vill gärna ha dem i närområdet. Alltså närproducerade vänner. Men på samma gång är jag väldigt glad för att det finns flyg hit som kan ta de vänner som bor lite längre bort hit inom en rimlig tidsperiod. Alltså fullständig fullblodsegoist.

Nu ser jag ju fram mot att några av mina norska vänner, som bor i Norge kommer ner och hälsar på mig nästa vecka. Ganska säker på att de tar flyget, eftersom jag skall hämta upp dem på flygplatsen. Visserligen har jag länge önskat mig att vi skulle kunna transportera oss till en plats bara genom att önska sig dit. Det vore ju faktiskt en lösning på våra transportproblem. Vi kan kanske ta med oss några öl på den resan, så att frakten av ölet inte påverkar miljön så mycket. Jag får väl prata tyst om att jag faktiskt tycker bättre om värme än kyla. Det är nog inte så populärt i denna klimatångest tidevarv. Men om jag ändå skulle prata högt om miljön så är jag väldigt nöjd med värmen här i sommar. Klagar hellre över att jag svettas hela dagarna (man vänjer sig faktiskt vid att svettas hela tiden) än att jag får förfrysningsskador.