Vaknade idag till en mulen himmel och bara 26 grader. Efter att temperaturen de sista dagarna har rört sig över 40 grader kändes det helt underbart. Ja, inte för att jag förbannar värmen, men accepterar den och håller mig i skuggan, befinner mig i vattnet eller inomhus med AC. Augusti skall trots allt vara den varmaste månaden i Spanien och jag har ju valt att bo här. Kan inte heller skylla värmen på klimatkrisen. Den är faktiskt helt normal. Och som sagt i Spanien dör inte folk av värmen, som man gör i Skandinavien om värmen går över 30 grader. Det förvånar mig att man dör i Skandinavien men inte i Spanien av värmen. Lite konstigt i mitt tycke. Igår höll jag mig dock inte helt borta från solen, men använde mig av vatten för att orka. Jag högtrycksspolade tomten. Det är faktiskt ganska härligt att gå i över 50 grader i solen och låta vattnet forsa. Det är väl inte heller lov att slösa med vatten mitt i en värmebölja i Sverige, men Spanien kompenserar med dyrt vatten, verkar det som. Jag har i alla fall inte hört talas om något förbud att vattna här i Spanien. Här konstbevattnas ju det mesta. Oleandern som nu blommar som mest och som är planterad längs vägarna hade nog inte klarat sig så många dagar i den här värmen utan bevattning.

Vindruvsrankorna börjar tappa sina blad nu och de blåser omkring lite överallt. Jag har skördat vindruvorna redan, men orkade klart inte äta upp alla utan fick kasta en hel del av dem. Skall kanske börja sälja. Det är ju likadant med fikonen och passionsfrukterna, orkar inte äta alla av dem heller. Snart är det dags för oliverna som jag också kommer att sopa upp och kasta eftersom jag inte klarar av att få dem mjuka och goda. Det är ett jättejobb, som jag ju borde klara av. Citronerna och apelsinerna dröjer ju några månader till, men de klarar jag bättre av att äta upp. De kan ju också ligga lite längre. Har funderat lite på ett tips om att göra passionsfruktsylt och kanske fikonsylt också, men är lite osäker på om det inte blir som när min far envisades med att göra sylt och marmelad av all frukt. Ingen åt upp den även om han själv kämpade tappert och åt sylt och mjölk varje dag. Har någon hört talas om den desserten. Den levde han på i många år. Han var tvungen till att ha dessert varje dag. Lite sött efter middagen. Jag kan rekommendera det, han blev ju 105 år, så det är säkert nyttigt. Likaså började han varje morgon med havregrynsgröt och sov middag varje dag så länge jag kände honom. Ibland bara 5 minuter. Men han lade sig i alla fall ner med en tidning över ansiktet. Kanske var det för att stänga ute ljus och ljud eller kanske för att stänga ute flugorna. Jag vet inte, men det verkar som om det fungerade för honom. Han var ju aktiv och klartänkt fram till sista året. Undrar vad han hade sagt om att jag kastar vindruvor och annan frukt. Han hade inte tyckt om det.

Ikväll är jag bjuden på restaurang av grannarna, men inte förrän halv nio på kvällen. Det är för varmt att tänka på mat innan dess. Hungern försvinner liksom men inte törsten i värmen. Jag som inte tycker något vidare om vatten får ju finna på andra lösningar. Är väldigt förtjust i en citrondryck som jag köper i stora lass. Har dock nu också fastnat för en kolsyredryck med citron. Kanske inte det bästa. Man skall ju inte dricka läsk enligt nyttighetsfanatiker. Det är inget man behöver få i sig. En del säger också att man blir beroende av det. Men jag är faktiskt redan beroende av söta saker. Dricker numera lättprodukter. Det är enligt många ännu värre. För att inte ha alltför dåligt samvete för mina dåliga vanor så lyssnar jag på podden: ”hälsa för ohälsosamma:” Den hjälper mig. När ni förstår att ni gör allt det där ohälsosamma så rekommenderar jag er att lyssna på den podden. Den tar död på en hel del av myterna kring mat och annat som man inte skall inta enligt hälsogurus. Medelhavsmat rekommenderas visserligen, men med vin, eftersom det är medelhavsmat. Dessutom består inte medelhavsmat av frukost men istället äter man sent på kvällen och är därför inte hungrig på morgonen. Alltså hör och häpna, här har jag hela mitt liv blivit matad med att frukosten är det viktigaste målet medan jag inte har klarat av att äta frukost utan mått dåligt av för mycket mat på morgonen. Kaffe räcker gott och väl för mig. Nu får jag veta att jag faktiskt inte behöver ha dåligt samvete för det längre, utan det är alla de andra som tror att det är det viktigaste målet som skall ha dåligt samvete. Ja, ibland snos alla ens fördomar på huvudet. Och det görs det verkligen av David Eberhard som bjuder in diverse personer som har forskat en del kring mat, myter och livsstil. Han får en verkligen att tänka till kring de livsstilar som jag har trott på tidigare. Bland annat säger en av hans gäster att maratonlopp kan inte vara bra. Man har ju ambulanser där och människor dör. Jag kan lyssna på honom i timmar. Han slår ju dessutom ett slag för snus, e-cigaretter och nikotin. Klart att jag älskar honom. Jag får fortsätta med min livsstil utan att ha så dåligt samvete som många livsstilsgurus menar att jag borde ha. Jag har ju nu inte gått på stranden på länge och det var väl att ge upp lite av mina föresatser. Men efter att sista gången ha fått ta mig tillbaka till bilen haltande och haft ganska ont i min akillessena så har jag upphört med den goda vanan. Gör ont nog att gå en kortare runda med hundarna, som jag likväl gör, men kör alltså inte ner till stranden längre. Jag väntar på att smärtan skall försvinna av sig själv, men det verkar den inte att göra. Inte svullnaden heller. Min erfarenhet säger dock att plötsligt så försvinner den och jag får ont på ett annat ställe istället. Men, ok jag har lite dåligt samvete för det. Alltså att jag inte kör till stranden och går mina 5 kilometer längre. Skall börja igen någon gång. Trivdes ju med att möta solen där. Saknar det, men väntar kanske till den värsta värmen har lagt sig.