I morse gick jag faktiskt riktigt långt i bananskor, de heter väl egentligen masaiskor. Inte vet jag om de i masailand hade bananskor, men de sägs väl att de gick med en rullande fot, ja en fot där man liksom rullar det skall visst vara bra att gå på det sättet tror man eftersom masaifolket tydligen gick mycket. De kom visst upp i mer än 10 000 steg per dag. Det är väl en osäker uppgift eftersom jag inte tror att de hade stegräknare på sig. Men vem vet, det hade de kanske. Jag har stegräknare i klockan så jag kommer inte undan. Nu är det ju så att jag i många veckor inte har gått på stranden mina 5 kilometer eftersom min hälsena har protesterat. Jag har gått haltande runt här i kvarteren med hundarna, men inte lika långt. Igår kom jag på att jag skulle pröva mina bananskor, har ju haft dem länge, men de har fått stå och vila. Nu var de i alla fall så utvilade att det var dags att ta dem på sig. Jag har faktiskt 2 par bananskor. Ett par är som sandaler, det är de jag har här. Det andra paret är mer som gymnastikskor, men de finns väl någonstans i Norge, var har jag ingen aning om. Men för att göra en kort historia lång. Man kan väl lika väl förlänga historier som förkorta dem. Jag kunde faktiskt gå på marknad igår med dem utan att få ont i min hälsena, så jag provade dem här i kvarteren imorse och gick i alla fall nästan 3 km, inte så illa, utan att få ont och börja halta. Yipii. Kändes jättebra. Nu skall jag gå med mina bananskor hela tiden. Visserligen skall jag åka till Norge om en vecka, så det är möjligt att man inte skall ha sandaler där. Det regnar ju en del. Jag håller dock tummarna för att det varma vädret i Skandinavien håller i sig tills jag har varit där.

Jag har också börjat att förbereda mig för resan genom att leta upp de där tröjorna som jag har stickat. Ja, jag har alltså bara stickat dem inte gjort det där sista, tråkiga som innebär att man skall sy ihop dem och sticka det där sista som inte kan stickas förrän de är ihopsydda. I stickbeskrivningarna kallas det för montering. Montering låter roligare än vad det är. Montera Ikea-möbler, ok, men att montera tröjor, jättetråkigt. Men om de, tröjorna alltså, skall gå vidare så måste jag väl montera dem. Har faktiskt försökt att få någon annan att montera dem, men ingen anmälde sig till det jobbet. Så antingen fick jag montera dem eller stoppa in dem i ett skåp igen. Så nu är jag nästan klar med montering av tre tröjor. Undrar vem som vill ha dem. Det är ju så att jag bara stickar har ingen aning om vem som vill ha dem. Jag själv behöver i alla fall inga så varma tröjor här nere. Det får bli export till Skandinavien. Jag har tre tröjor till som ligger och nästan är färdiga. Två är beställda för två år sedan eller mer där det saknas garn för det där lilla sista. Det är nu så att de stickades till mina då 10 och 12-åriga barnbarn. De är nu inte 10 och 12 år längre och har helt klart växt en del sedan dess. Ni vet hur killar i den åldern skjuter i höjden och bredden plötsligt, så det är inte så kul att sticka dem färdiga längre. Får nog börja på lite större till dem. Jag har faktiskt inte yngre barnbarn och får troligen inte heller. Det bestämmer ju inte jag, även om jag tycker att föräldrarna borde tänka på tröjorna och kanske skaffa sig något barn som skulle kunna använda sig av dem. Den tredje omonterade tröjan hittade jag när jag letade fram de andra. Den kom jag inte ihåg. Där fattades en arm och jag vet inte vilket mönster jag har använt. Får väl leta lite till efter mönstret. Den är lite större och lite tjockare än de andra, så kanske någon vill ha den när armen väl är färdig.

Den sista veckan har jag alltså släpat fram min fantastiska symaskin också för att montera mina tröjor. Har alltså varit mer inomhus än vad jag brukar. Det känns faktiskt på humöret plus att det märks på min stegräknare. Jag har börjat att städa igenom mins skåp också. Det är liksom så att jag städar skåpen och de ser verkligen välordnade ut enligt hon den där japanskan som städar, visserligen kastar jag inte lika mycket som hon gör, men det ser ganska fint ut. Efter någon vecka är det lika mycket kaos i hyllorna igen. Jag tror jag har någon liten tomte som smyger sig in och sätter saker och ting huller om buller bara för att reta upp mig. Jag har i alla fall ordnat i en hel del skåp nu, har några kvar och de blir kanske inte färdiga förrän tomten har varit framme i de skåpen som jag nyss har gjort iordning. Skåpen är alltså tämligen i ordning, men i och med att jag släpat fram symaskin, tröjor och annat för att montera tröjorna så har det blivit kaos utanför skåpen istället. Alltså mina solglasögon har försvunnit i det kaoset. Jag har övervägt möjligheten att någon har kommit in i huset och stulit mina solglasögon eftersom jag inte hittar dem. Och så har jag blivit av med en kudde också så det är en tjuv som behövde ett par solglasögon för närsynta och en kudde. Han/hon måste liksom ha undersökt omgivningen ordentligt så att den var säker på att styrkan i solglasögonen passade honom/henne. Ja, så kan det ju helt säkert vara. Låter väl väldigt sannolikt eller hur. Om styrkan inte passade så kanske jag får dem tillbaka. Jag har ett par till så jag använder dem så länge. Tror att det likväl börjar bli dags för mig att skaffa nya, jag märker att jag inte ser så bra med varken solglasögonen eller de vanliga glasögonen längre. Hur börjar starr? Det kan ju vara det också. Eller så blir min syn bara bättre och bättre med åren eftersom jag idag hellre är utan glasögon än har dem på mig. Inte så bra för mig att köra bil utan dem har jag märkt. Gjorde det en gång för inte så länge sedan när det hade blivit mörkt och jag bara hade mina solglasögon med mig. Det var inte så bra märkte jag. Blev lite hoppande över farthinderna som finns överallt här i La Marina. Jag såg dem faktiskt inte. Skall nog fortsätta att köra bil med glasögon.