Igår var det skönt mulet här och en liten gnutta regn. Jag tror att det regnade i 10 minuter minst. Så pass länge så jag började fundera på att ta in stolsdynor och sådant. Men innan jag hade funderat färdigt slutade det att regna. Men temperaturen var behaglig inte mer än 26, 27 grader. Gjorde inte så mycket som jag hade tänkt mig igår. Var bara pensionär och då får man ju själv bestämma om man skall göra något eller inte. Eller? Jag gick tur med mina bananskor i alla fall på morgonen. Samma idag, går lite längre nu när jag har bananskorna. Får lite träningsvärk i skinkor och rygg, men räknar med att det skall gå över. Är lika förundrad varje gång jag går här uppe i La Marina, där gatorna går i cirklar. Jag vet plötsligt inte var jag är någonstans, ja inte så att jag blir rädd för att inte hitta tillbaka, så stort är inte La Marina, men så pass vilse att jag blir överraskad var jag är någonstans, när jag börjar att känna igen mig igen. Idag har jag faktiskt lärt mig kortaste vägen till den internationella affären, där de säljer lite olika produkter från olika länder, mest England dock. Undrar hur det blir med alla de här engelska mataffärerna som finns här om Boris får igenom ett brexit utan avtal. Det lär ju i alla fall bli ganska dyra produkter. Men hur som helst så hade jag faktiskt gått 5 kilometer när jag kom tillbaka till mitt hus. Eftersom jag startade klockan 06:00 på morgonen så var klockan inte så mycket när jag kom tillbaka. Dags för kaffe och läsa expressen på nätet eftersom det är den jag prenumererar på. Jag hade Sydsvenska Dagbladet innan på nätet, men den blev lite för dyr tyckte jag, så nu har jag bara Expressen. Efter kaffe och tidningsläsning så gjorde jag det som man inte kan göra i arbetsför ålder, nämligen gick och lade mig utomhus och sov en stund igen. Det är faktiskt det fina med att vara pensionär. Kan gå upp tidigt som jag ju tycker om även om man har lagt sig sent. Kan ta igen förlorad sömn på dagtid. Det känns faktiskt fortfarande lite lyxigt. Något bra är det med att vara pensionär. Men på kvällen tänker jag ofta att det är lite konstigt att jag har gjort så lite som jag har gjort även om timmarna bara har gått. Kan vara en dag när jag fastnar vid datan med ett dataproblem eller när jag bara fastnar med att lägga pussel eller något på datan och plötsligt märker att hela dagen har gått. Jag som vet att jag ju har en massa tid till att börja läsa spanska på allvar. Ja några timmar varje dag har jag ju faktiskt tid till, men tror ni att jag gör det. Nej det gör jag inte. Och det är faktiskt inte det som man säger sig försöka att göra som fungerar, det är bara det som man gör som har effekt. Ingen mening med att säga att jag skall försöka, jag måste säga, jag skall göra det innan det är någon mening med mina föresatser.

Det blir lite som att jag var inne hos grannen och åt pizza, det är det nya för oss. Lägger inte ner så mycket tid på att laga mat eller förbereda mat när vi träffas. Beställer hemleverans av pizza istället. Mycket bättre för oss alla och mycket mindre mat att kasta efteråt. Jag brukar ju få kasta mat i flera veckor efter varje gång jag har haft någon på besök hos mig. Har ju inte lärt mig hur man lagar mat bara till några få personer. Det blir inte bättre om jag inviterar många, då gör jag så mycket mat att det skulle ha räckt till dubbelt så många. Har nog fått det i rakt nedstigande led från min mor. Hon gjorde likadant. Det är faktiskt en väldigt dominant gen för även när jag har bestämt mig för att göra mindre mat, så blir jag orolig i sista stund att det inte skall räcka och kör och köper något att ha i reserv. Det blir alltid över. Men den kvinnliga delen av min granne frågade i alla fall om jag hade tråkigt någon gång när jag var ensam hela dagarna med mina hundar och jag svarade att det hade jag ju ibland. Ibland inte, men ibland. Hon menade att hon inte klarade av att ha tråkigt, måste hitta på något för annars blev hon nervös. Mitt svar om att man kan ju få lov att vara nervös, man måste inte göra något för att det skall gå över gjorde att hon såg på mig som om jag var en utomjordisk varelse som hade landat intill henne. Känslor går över om man gör något för att bli av med dem eller inte, de varar inte för evigt, men någonstans trodde hon inte helt på mig. Jag bad henne att testa, men tror inte att hon försöker sig på den utmaningen.

Just nu har jag fått nya fjärrkontroller till min grind. En av de två jag hade, slutade att fungera så jag ringde till tillverkaren om jag kunde få nya. Inga problem, det blev hemleverans av dem. Han provade att få den gamle till att fungera, men han klarade det inte heller, vilket gladde mig. Jag hade känt mig lite dum om den bara hade fungerat när han väl kom. För säkerhets skull köpte jag två nya. De har bytt utseende så nu har jag två vita, fina fjärrkontroller. De gamla var svarta och tråkiga. 30€ per styck, men de fungerar åtminstone. Lite svårt annars att komma ut och in med bilen. Ja, jag använder ju hellre den grinden även när jag går än att gå ut genom den lilla grinden. Det är bekvämare att öppna med fjärrkontroll än med nyckel. Jag har också installerat igen min dörrklocka som heter ring. Ja, jag har ju en vanlig, men med denna så kan jag se vem det är som kommer och också prata med dem från min telefon. Hade dock glömt att slå på ljudet av min telefon, så igår när jag fick besök av en vän som var nere från Sverige några dagar märkte jag det inte förrän han ropade på mig över grinden. Så bra var det med den ringklockan. Han tryckte och tryckte men det var bara han som hörde att det ringde, inte jag och inte mina hundar heller. Bakom varje smart teknik finns en människa som inte helt har förstått teknikens under.

Nu har alltså Ivar Arpi sagt att de som inte är svenskar skall åka hem till sitt eget hem. Ja, vad är våra hem? Vilket är mitt. Jag kallar faktiskt mitt hus här för mitt hem, vet inte helt var jag skall bo om jag skall hem till Sverige. Har ju inte hus eller lägenhet där. Är det likväl mitt hem? Jag har ju i Sverige också kallat för olika ställen i Sverige för mitt hem, efterhand som jag har flyttat runt där. Det har liksom skiftat. Också när jag bodde i Norge så kallade jag de ställena där jag bodde för mitt hem, jag flyttade ju runt där också en del. Nu blir jag ju lite konfunderad över hur jag skall ställa mig till Arpis uppmaning: ”Åk hem!” Till vad, ja till mitt födelseland och kanske till och med till födelsestäder, alltså Ystad. Men där har jag ju inget hem längre, hur skall jag då kunna klara av att åka hem dit. I min enfald trodde jag att mitt hem var där jag bodde, men så är det alltså inte om man skall tro på Arpi. Ser man en bild av Arpi så ser man att han faktiskt menar det, han ser ut som om han skulle döda en om man inte löd hans uppmaning. Både hans skägg och hans hår verkar lite rödtonat, undrar om han kommer från Irland. Är det inte där människor med rödaktigt hår ofta kommer från. Vi får göra lite DNA på folk så att de kan få veta var deras hem är. Mitt DNA skulle helt säkert inte visa att jag kommer från Spanien, så jag befinner mig helt säkert på fel ställe. Men helt säker kan jag kanske ändå inte vara, det finns kanske en och annan spansk del även hos mig, även om hårfärg och ögonfärg inte visar det.

Bild av Arpi!