Gamla föräldrar!

Nu är jag alltså i Norge och jag fryser lite även om solen faktiskt skiner. Solen sken inte när jag landade, men hade en otroligt fin och gullig väninna som offrade sig och åkte hela vägen från en stad i södra Norge och till Stavanger mitt i natten för att hämta mig. Det var dimmigt och regnigt hela vägen och hon var nog inte hemma hos sig förrän det var dags att gå upp. Klockan var säkert närmare sex innan hon var hemma. Hade då avlämnat mig först hos min son och hans familj. Blev mött klockan lite över fem på morgonen av min fina svärdotter som hjälpte mig in med mina väskor, väldigt snällt av henne. Det var alltså verkligen mitt i natten som planet landade. Väldigt gulligt att någon överhuvudtaget var intresserad av att hämta mig. Borde kanske ha hyrt bil och kört själv, men hyrbil i Norge är nästan inte lösbart för en pensionär.

Fick träffa mina älskade norska barnbarn en stund. Det är mycket aktiviteter i deras liv så sammanlagt blev det nog inte mer än en halv timme eller så som jag fick den äran att njuta av deras sällskap, men har ju hela 14 dagar på mig för att hinna umgås med dem. På tal om barnbarn så blev jag uppmärksammad av ett av mina barnbarns mamma att han, alltså den tidigare omtalade 25-åringen, faktiskt var 23-åringen och inte 25-åringen. Det var faktiskt 25-åringen som var en 23-åring som själv hade sagt att han fyllde 25. Jag brydde mig inte om att räkna, då, jag vet faktiskt vilket årtal han är född, men utifrån hans egen uttalelse så tog jag honom på orden, lat som jag är och räknade inte på antal år. Nu har jag lovat honom att jag skall fira hans 23-årsdag om två år istället. Kan ju inte fira hans 25-årsdag två gånger. Så får det bli. Just nu är alltså de här 23-åringarna kvar i Spanien och passar Pippi och Fluffy. Jag antager att de gör lite mer än det.

Men alltså jag skall stanna i Norge i hela 14 dagar och än så länge måste man väl säga att vädret är bra här i förhållande till årstiden. Det försiggår en hel del förberedelser till barnbarnets konfirmation som skall äga rum nästa lördag, därav min resa till Norge. Jag är visserligen inte så mycket involverad i dessa förberedelser så får väl hitta på något annat att göra men kan ju försöka att involvera mig i det jag kan hjälpa till med. Jag får ofta en upplevelse av passivitet när jag är och besöker barn och barnbarn. Vet liksom inte vad jag skall göra när jag inte är hemma i min vanliga miljö. Det sägs ju att man bara skall vara gäst hos någon i 3 dagar eftersom det efter det brukar bli för jobbigt för värdfolket att ha gäster i sitt hus. Jag som stannar i 14 dagar kommer väl att få värdfolket till att få utbrott. De kommer nog att fira min avresa kan jag tänka mig. Men själv tycker jag ju som alltid att det är underbart att få träffa dem. Mina två andra barn och deras barn anländer med flyg och bil nästa helg så då får jag faktiskt träffa alla mina tre barn på samma gång. Det är inte så ofta numera som det händer. Underbart!!

Mina barn är snart lika gamla som jag är. Låter konstigt, men själv har jag ju en upplevelse av att det inte var så länge sedan som jag passerade ett halvt sekel och nu har mina barn börjat att göra det också. Känns lite konstigt. Men jag är ganska tacksam över att de numera är vuxna och man inte behöver byta blöjor på dem längre. Läste just nu att en kvinna i min ålder hade fått tvillingar efter ett IVF försök. Väldigt tacksam att det inte är jag. Visserligen skrev man att hon och hennes man var överlyckliga. Tillåt mig att tvivla. De hade ju ännu inte upplevt det där med nattvak och tänk bara när dessa tvillingar kom i tonåren. Då lär föräldrarna behöva vara på ett ålderdomshem. Kanske en lösning som många tonårsföräldrar skulle önska sig. Alltså slippa sina tonårsbarns humörsväxlingar genom att bli förpassade till ett hem som tog hand om föräldrarnas behov istället för ungarnas behov. Men det låter inte helt rätt mot tonåringarna likväl. Antager att de behöver friska och tåliga föräldrar i sin närhet.

Är alltså i Norge utan hundar vilket verkar att vara bra för hundarna eftersom det just nu går att läsa i tidningen att hundar dör som flugor i Norge i någon mystisk sjukdom. Hunden i den här familjen verkar dock vara väldigt frisk och uppegående, så än så länge tror jag inte att det är någon fara för att jag skall kunna sprida smittan till Spanien när jag åker tillbaka. Kanske en del hundmänniskor därnere inte vill träffa mig på ett tag efter att jag varit i Norge. Troligen är dock den här mystiska sjukdomen under kontroll igen innan jag åker tillbaka. Just nu längtar jag dock efter lite av den spanska värmen eftersom jag fryser lite trots långbyxor, strumpor och långärmad tröja. Vänjer mig nog snart vid det lite kallare klimatet.

Annars pågår ju det vanliga politiska kriget om man skall släppa in SD till förhandlingar eller inte. Det är nog bara fram till nästa val verkar det som eftersom det finns en möjlighet till att de då sitter i regeringen själva. Det är väl då allt kommer att handla om invandring. För mig verkar det som om de inte har någon annan fråga i sitt politiska budskap än just invandring och invandrare. Blir intressant att se om man kan driva ett land utifrån denna enkla lösning. I mitt huvud trodde jag att politiker hade mycket annat att tänka över än just en enda fråga. Glad för att jag inte bor i Sverige mer om utvecklingen går i den riktningen. Verkar som de flesta bortser ifrån att de faktiskt har sina rötter i nazismen. Det pratas det tydligen inte alls om längre.

Undrar hur man som 74-åring reagerar på sina barns upptåg när de gör sådana här saker:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s