Nu är alltså konfirmation och allt sådant över. Jag är ju inte så mycket för kyrkor och religion som ni kanske har förstått. Men festen var jättefin och konfirmanden verkade nöjd. Jag ser fram mot att fira hans ”student” istället. Nu är det ju så att man i Norge inte firar studenten, men jag kan väl fira den likväl. Jag tycker det är en större prestation än att bli konfirmerad. Konfirmanten fick dock en massa pengar från släkt, vänner, grannar och vänner till föräldrarna. Här i Norge är det ganska stort med att bli konfirmerad. Själv har jag nog inte så mycket respekt för den traditionen men mitt kära barnbarn har jag respekt för, så jag deltager och säger inte så mycket. Lite olikt mig som gärna vill marknadsföra mina åsikter.

Den sista tiden har jag varit mer upptagen av hur man har det i Spanien och där verkar det till att vara rena katastrofen. Vatten flödar fram fortfarande på grund av att kanaler och floder svämmar över och vattnet forsar fram. Stränderna ser inte ut längre. Men först och främst är det ju en uppgift att rädda vad som räddas kan av djur, hus och människor. Ser att många gör ett jättearbete där nere och tänker att det finns mycket jobb kvar när jag kommer ner. Skall försöka att hjälpa till så mycket som jag kan när jag har kommit tillbaka till Spanien. Blir nästan rörd när jag läser om alla de som gör en jätteinsats där. Vadar i meterhögt vatten för att rädda djur, får, hästar, hundar osv. Men ser också att stolar, bord, madrasser osv flyter omkring. Det kommer att behövas allt möjligt när man väl har gjort grovstädning. Finns också en del rykten om att försäkringsbolagen inte går in eftersom det klassas som en naturkatastrof, men läser också om att staten kanske kommer att gå in med ekonomisk hjälp. Det finns ju många som inte längre har något hus att bo i. De som driver det hundpensionatet där jag lämnat mina hundar ibland har verkligen ett katastrofläge. De hade ju en massa djur som fick evakueras samtidigt som de själv också blev hemlösa. Hennes dotter som är multihandikappad efter en bilolycka har inget hem längre och behöver massa hjälp för att kunna fungera. Alla hennes saker är borta och det hon själv sörjer är bland annat sina fotografier av hennes pappa som är död sedan 10 år tillbaka. Men det är väl så det blir vid naturkatastrofer. Själv har jag ju tidigare bara läst om det i tidningen och själv inte varit involverad. Det kommer liksom lite närmare när man själv är en del av det även om jag inte har varit där när det skedde. Tycker synd om mitt barnbarn som just nu bara kan fördriva tiden och vänta på att jag kommer ner. De hade ju tänkt sig en fin solsemester där de kunde köra omkring och se på omgivningen. Nu är de närmast fast i La Marina.

Själv är jag dock tacksam över att jag köpte hus i La Marina som ligger lite högt. Huset står kvar liksom alla möbler och inventarier. Visserligen gick all ström i huset när pumphuset till bassängpumpen fylldes med vatten. Är nog inte så trevligt att bada i bassängen just nu eftersom pumpen inte fungerar längre. Men det är ju bara en liten bagatell i förhållande till vad alla andra har blivit utsatta för. Jag längtar faktiskt tillbaka till Spanien dels för att hjälpa till med vad jag kan och dels för att se denna katastrof på nära håll. Har alltså väldigt svårt för att vara just här i Norge just nu och har därmed lite svårt att njuta av vistelsen här. Känns som om jag är mer i Spanien än i Norge just nu. Mina hundar ser ut att ha det bra och har inte blivit drabbade alls, men det finns tydligen många hundar som i panik har flytt från sina ägare och blir upphittade lite överallt. En del har dock dött. Jag vet ju att Pippi satt och skakade i ett knä under det värsta åskvädret. Hon blir ju jätterädd vid ett normalt åskväder och detta åskvädret var inte normalt, men hon hade ju ett tryggt knä att sitta i, vilket inte alla hundar hade under detta åskväder, där blixtrarna avlöste varandra utan uppehåll under lång tid.

Så här såg det ut i mitt pumphus. Inte konstigt att strömmen gick i hela huset. Kortslutning på grund av översvämning.