Det var väldigt fint att vara tillbaka i Spanien. Till värme och mitt eget hus. Nej, inte bara mitt. Jag räknar med att mina barn och barnbarn också är ägare till det. Naturligtvis svärdotter och svärson också. Men under en vecka sa jag adjö till alla mina 7 barnbarn. Det är för mycket på en vecka. I Norge sa jag adjö till 4 av mina svenska barnbarn och därefter mina två norska. Sedan när jag kom hit till Spanien så skulle ju min älskade svenska sonson också flyga iväg. Han och hans kompisar hade ju varit och tagit väl hand om mina hundar. Han menade att Pippi demonstrerade en del mot omhändertagandet. Det gjorde hon nog. Kissad i hans säng en morgon. Kanske han ville sova för länge. Hon, Pippi alltså är lite av en terrorist. Vet inte helt om jag är kapabel att uppfostra henne, får kanske ta kontakt med en hundviskare som kan viska att så gör man bara inte. Men hur som helst så fick jag köra honom och hans kompis till flyget på lördag. Var väldigt tyst här i huset efter det. Började visserligen tvätta, men inte städa. Ingen mening förrän allt fungerade igen. Efter regn och katastrofväder så fungerade varken Google Home eller robotdammsugare. Har fått igång allt igen och hade alltså en del saker att lösa. Men det är ju sådana problem som jag älskar att lösa. Men om jag inte kan lösa dem, då får jag verkligen ett problem. Grubblar och tänker och försöker om och omigen. Klarar inte av att få det ut huvudet, kan inte sova, bara grubblar. Det är ju inte livsviktiga saker och likväl kan jag inte släppa det. Många tycker nog att jag går upp i det för mycket. Man ser dock att här har varit katastrofväder. Min poolpump orsakade kortslutning och fungerade inte längre. Min underbara poolkille har dock fixat det. Han lagade pumpen själv och installerade den igen igår.

Igår spelade jag boule. Faktiskt i nästan 4 timmar i gassande solsken. Skall föreslå att man sätter upp markiser över boulebanorna. Det blir väldigt varmt. Att det blev i 4 timmar beror på att någon konflikt har seglat upp i den här svenskgruppen, så nu är det några som börjar spela boule klockan 10:00 och några klockan 12:00. Jag som vägrar att ta ställning. Faktiskt kan jag inte ta ställning, vet för lite om vad det är som har skett och vill inte heller veta. Men på grund av detta fick jag ju spela boule med två grupper. Det är ju bara bra för min del eftersom jag behöver all träning man kan få. Men fortsätter det så här kanske jag kan bli proffs. Vem vet?? Inte konstigt att det blir krig i världen när inte folk ens kan bli eniga om att de är oeniga. Man kan faktiskt inte det om man slutar att prata med varandra. Intressant nog så säger båda grupperna samma sak om varandra. Jag som är psykolog skulle ju försöka att få dem att prata med varandra med risk för att jag blev fienden för båda grupperna. Är inte säker på att jag vill ta den risken. Men jag förstod att det kanske inte var en god idé

Inte blir saken bättre av att Facebook finns. Där kan man ju blocka varandra för att riktigt visa att man inte vill umgås längre. Man kan också gå ur grupper för att verkligen poängtera att man utesluter alla andra. Jag tror inte det är bra med sociala medier när man hamnar i konflikter. Man blir av en eller annan anledning förbannad på någon, trycker på en knapp och så är den borta ur bekantskapskretsen. Man hinner faktiskt inte tänka efter på konsekvenser, utan man bara trycker. När vi bråkar öga mot öga så kanske vi hejdar oss lite grann i vad vi uttrycker. Inta alltid, men ofta. Vi har väl alla tänkt saker om någon som vi faktiskt inte vill säga högt, men med sociala medier har vi också svårare att ta tillbaka eller säga förlåt. Vi bara trycker på knappen och så är det gjort. Det går liksom inte att ta tillbaka, visst kan vi be varandra om ursäkt efteråt men det har likväl blivit en större sak än bara ett verbalt gräl.

Idag har jag och en väninna varit och besökt mitt hundpensionat. Det står fortfarande under vatten. Fruktansvärt att se. Hennes djur är evakuerade till ett lite bättre ställe, men även där vadar hästarna i vattnet, men de slipper att simma. För att inte tala om alla mygg som har dykt upp nu när det blivit så fuktigt. Hästarna blir uppätna av mygg. Hennes eget hus står fortfarande kvar på grund av att de murade igen dörrarna när regnet forsade ner. Det hann de inte att göra med hennes dotters hus och hennes väninnas hus som också ingår i gården. Stallen skall vi inte prata om. Fortfarande var det 1 meter djupt vatten på sina ställen. Lite mindre vatten nu 12 dagar senare, men det går sakta. Allt är förstört. Mat till djuren, möbler, köksinredning, kylskåp, ugnar, tvättmaskiner osv osv. Katastrof rent ut sagt. Hon och hennes barnbarn och hennes handikappade dotter klämmer nu ihop sig i ett hus medan möglet redan har börjat gro där vattnet har dragit sig tillbaka. Jag skall inte klaga över min pump, den blir ett lyxproblem i jämförelse. Idag kunde vi inte göra mycket mer än att lyssna på henne. Jo, vi var också med på att köra runt och erbjuda hjälp till grannar som inte säkert hade mat till sina djur. Min väninna har lyckats att få en transport med mat till djuren som hon gärna vill försäkra sig om att andra också får del i. Hon är ganska fantastisk när hon själv sitter i denna katastrof men likväl går in för att försöka hjälpa så många djur som möjligt. På lördag kommer vi många för att hjälpa henne. Det är mycket bärande på allt som inte går att räddas så att kommunen kan forsla bort det. Det tillkommer ju en hälsorisk nu efteråt. Mycket bakterier som frodas och växer i fukt och värme. Det transporteras bort en massa döda djur också nu så att man kan hålla hygienen inom en rimlig nivå.

Så här såg det ut hemma hos henne idag: