Hallå vin! Eller heter det Halloween. Kul är det i alla fall att se all fantasi folk har lagt ned på sina kläder och smink. En del av människorna kände jag inte igen förrän de började att prata. Det blev lite klagomål på personalen på stället vi var på. De var inte klädda för Halloween, såg bara helt normala ut. En i vårat gäng motiverade dem till att klä ut sig och då kom verkligen deras fantasi också fram. Kul var det och glada människor överallt. Vår egen käraste organisatör klarade att få fram några i gänget för att sjunga karaoke. Jag som är tondöv vågar inte uttala mig om hur det lät, men kul var det. Försökte få en video på dem, men min fotograferingskonst lyser med sin frånvaro, så jag filmade klart mest golv, liten snudd på huvudpersonerna, men det var övergående sekundsnabba bilder.

Vi var några stycken som var så seriösa att vi bestämde oss för att åter en gång försöka att lära oss spanska tillsammans. Det var då jag upptäckte att jag har blivit den sortens pensionär som jag menade att jag aldrig skulle bli. Alltså den som måste titta i sin kalender om jag är ledig på en bestämd dag. Hur gick det till. Klart man har mycket för sig när man jobbar. Det är då man inte hinner med allt, när man är pensionär. ICKE!! Finns inte på kartan, då har man ju all tid i världen. När jag för tredje gången sade, nej den dagen kan jag inte, misstänktes jag för att komma med bortförklaringar. Till slut bokade vi in en dag som jag har lite annat också för mig, men om jag stressar lite så skall jag nog hinna båda delarna. Alltså, stress när man är pensionär!! Visserligen sade jag under tiden jag jobbade och fick frågan om jag inte tänkte pensionera mig snart (jag jobbade ju till jag blev 72 år) att jag inte vågade pensionera mig eftersom det verkar som om pensionärer har en så stressig tillvaro. Men jag trodde inte att det skulle drabba mig.

Vi hade en fin kväll tillsammans och det var också skönt att köra hem till mina hundar och vila öronen. Jag tycker ju om tystnad också. Fluffy haltade omkring och hoppade inte lika mycket av glädje när jag kom hem. Gick inte kvällspromenaden som jag brukar, då jag inte hade hjärta att gå utan Fluffy och Fluffy skulle definitivt inte gå. Pippi är ju faktiskt inte lika intresserad som Fluffy att gå någon som helst kvällspromenad. Hon stannar av och till frivilligt hemma när jag och Fluffy går, så tror inte att hon saknade det speciellt. Men så var det nu i morse. Hur göra?? Stranden var ju inte något alternativ. Jag som precis har kommit tillbaka i den vanan efter min skadade hälsena. Vad göra. Kunde inte förmå mig att gå utan Fluffy, hon såg så lycklig ut när jag tog fram deras koppel. Ja, lösningen blev att hon fick åka vagn, medan jag och Pippi fick lite motion. Hon satt och såg ut nästan som en drottning i vagnen. Lade sig inte ner en sekund, följde med lite från ovan på allt som hände under promenaden. Brydde sig inte ens om andra hundar som vi mötte utan såg bara på dem med milt överseende. ”Här sitter jag och där nere går ni mina undersåtar”, såg det ut som hon tänkte. Väl hemma så lyfte jag ned henne från vagnen, men hon ville genast upp i den igen. Nu sover hon i vagnen, får passa henne så att hon inte försöker hoppa när hon någon gång vill av den. Det är säkert inte speciellt bra för henne att hoppa av den förutom att de kommer att göra vansinnigt ont i tassen om hon gör det.

Hur är det är ni menscertificerade? Alltså har ni fått utbildning i blödningscykler och tamponger och bindor. Jag trodde ju inte att något sådant behövdes på arbetsplatser, men läser att pengarna nu snart är slut så man begär in mer pengar för att fortsätta med projektet, att utbilda arbetsplatser kring menstruation. I jämlikhetens skugga bör vi väl också bli utbildade i förstorade prostata, rakning och ansning av mustasch, skägg och liknande. Eller är det jag som inte har något som jag skulle tycka i den här saken. Jag har ju inte mens längre, men jag har ju faktiskt haft min beskärda del av det likväl. Men ok, jag är enig i att jag kanske inte har så mycket jag skulle säga, då jag aldrig märkt PMS problem eller värk av menstruationen. Glad var jag i vilket fall som helst när jag slapp att ha det, men säger likväl att jag inte tycker att det inte främjar jämställdheten att arbetsplatsen skall hålla reda på de anställdas menscyklar och pms problem. Är jag helt fel ute om jag tvärtom menar att det går mot jämställdhet. Jag tycker tvärtom att det projektet säger att för att jag är kvinna skall jag behandlas annorlunda än männen. Är det verkligen så vi vill ha det.??