Gammal och förståndig!

Yipee!! På onsdag kommer en av mina söner, det skall bli underbart att krama om honom. Jag älskar att ha besök, men mest älskar jag att ha besök av mina barn och barnbarn. Klart deras vänner också. Denne gången är det min matlagningsglada son som kommer. Han och ett gäng av hans vänner. Jag får njuta lite ensamtid med honom och någon kväll också samman med hans vänner. Hans vänner är vänner till honom som jag känt sedan de gick på gymnasiet samman, och det är några år sedan. De fyller 50 år detta året, så det blir en återförening och ett 50-års jubileum. De brukar samlas här vartannat år. Jag älskar den traditionen. Själv har jag bokat in mig på ett hotell två av nätterna, så att de får lite föräldrafritt samman också. Det är ju så de ville ha det när de var tonåringar också, även om jag faktiskt fick ynnesten att deltaga på en hel del av deras fester redan på den tiden. Jag skall bara njuta av den tiden jag får tillsammans med dem.

Idag är det dags för sjukgymnast igen, troligen sista gången. Trots hennes sadistiska anlag måste jag erkänna att hon har gjort ett gott jobb. Ingen smärta alls i hälsenan längre och den har jag ju slitit med sedan juni. Fantastiskt. Har visserligen fått mer ont i vaden igen, men att jag inte har känt det lika mycket som tidigare, handlar nog om att hälsenan gjorde mer ont. Man måste ju leva med lite ont i min ålder, antager jag. Men vem vet kanske hon kan bota också det. Skall fråga henne idag. Höfterna börjar värka efter bara några hundra meter på grund av den långvariga snedbelastningen som jag har gett dem med värkande hälsenor och skenben. Det får jag nog själv jobba med. Träning, träning och åter träning. Så är det bara. Läste just i tidningen att äldre personer mår bra av ett högre BMI. Blev väldigt glad. Vi skall alltså helst ligga på ett BMI på runt 27. Toppen, jag har ett sunt BMI, trodde jag aldrig. Känns faktiskt inte så. Jag tycker inte riktigt om de nya valkar som har bildats på mig de sista åren. Vill inte ha det BMI:et, men likväl lite nöjd med att läsa att det inte bara är dåligt. Dåligt för mig och min kroppsuppfattning, men kanske inte så dåligt hälsomässigt som jag har trott, det är alltid något i alla fall. Verkar som de där kilona sitter väldigt hårt på kroppen. Kan ha något att göra med att trots mina bantningsförsök så kan jag inte hålla mig från socker så väldigt långa perioder. Samma sak gäller för vin. Gör en del tappra försök, mest på grund av vikten, men efter några dagar är jag tillbaka till alla mina dåliga vanor.

Idag skulle jag spela boule också, det går inte helt ihop med tiderna för mig. Börjar bli fullt på schemat. Klockan 11:00 sjukgymnast i La Marina, klockan 12:00 boule i Torrevieja. Fungerar faktiskt inte har jag förstått. Vet inte hur jag tänkte när jag sade ja till båda. Nu får det bli sjukgymnastik och lunch samman med boulegänget istället. Har gjort samma sak imorgon. Veterinär klockan 09:00 i La Marina, spanskakurs i Torrevieja klockan 10:00 och vattengympa i La Marina klockan 13:00. Det sista kan jag nog få till, men ganska omöjligt för mig att hinna med både veterinär och spanska. Det brukar vara en del väntetid hos veterinären så jag måste nog skippa spanskan. Ja, så där kan det bli när man inte vill begränsa sig utan säger ja till allt. Funkar faktiskt inte. Här har jag under hela min yrkeskarriär jobbat med andra för att de skulle lära sig att säga nej och så har jag inte lyckats helt med mig själv.

Vi har fortfarande ett fantastiskt väder här. November månad och temperaturen ligger närmare 30 grader än 20 fortfarande. På natten har det varit en del tropiska nätter och det är ganska ovanligt i november. Igår var det dock storm här och mitt tält riskerade att flyga iväg. Det är ju redan lite tilltufsat sedan ”Gota fria” i september. Taket har min svärdotter och hennes syskon klarat av att få på igen med hjälp av buntband. Lite revor här och där, men det fungerar. Igår var jag säker på att det skulle flyga av igen, men buntbanden var hållbara tydligen. Hela tältet svajade visserligen och det är nog bara en tidsfråga innan hela ställningen brakar ihop nu. Hoppas att det håller över vintern så får jag väl skaffa mig ett nytt till sommaren. Skall inte skaffa mig något nytt förrän jag har någon här på besök som kan hjälpa mig att sätta på taket i alla fall. Att göra det själv är faktiskt överkurs. Man måste minst vara bläckfisk för att klara det. En person klarar faktiskt inte att klättra upp på mer än en stege i taget och det behövs minst två stegar för att få på taket. Jag vill ju helst klara mig själv, men det finns gränser. Sist försökte jag själv, men när jag försökte som bäst att vara på två ställen på samma gång så dök min poolkille upp och skulle rensa poolen. Han såg min belägenhet och gjorde en stor insats. Han hjälpte mig utan att jag behövde be om det ens. Han bara tittade på mig och grep in. Efteråt undrade han hur jag hade tänkt att klara av det. Ja, det är ju många gånger jag själv också undrar hur jag har tänkt, men det hindrar mig inte att göra om samma sak igen och igen. En del lär sig av erfarenhet, men det verkar inte som om jag tillhör dem. Kanske någon gång när jag blir äldre och förståndigare. Mina systrar har ju alltid hoppats på att jag skall bli det. Alltså äldre och förståndigare. Äldre har jag ju helt klart blivit, men aldrig lika gammal som mina systrar och inte heller lika förståndig som de.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s