Jag har nu lyssnat klart på klubben och mina tankar går till Sara Danius! Tänker samtidigt som jag läser protestartiklar mot att vi har gett någon svenskt medborgarskap som man i efterhand har förstått kanske inte borde ha fått det. Jag utgår ju dock ifrån att när man gav honom svenskt medborgarskap så följde man ett regelverk. Möjligt att regelverket var fel, men om vi inte följer våra regelverk, blir det garanterat värre. Anarki är nog inte något som någon vill ha. Visserligen kan jag tycka att många regler är fel, men likväl glad över att vi har regler. Andra tycker ju att andra regler är fel, men vi får hoppas att man inte har utgått från enskilda tyckande och tänkande när man har skapat reglerna. Men om man nu kan ta bort ett svenskt medborgarskap från någon, kanske man kunde ta bort det även från Horace Engdal och kulturpersonen plus hans fru. När man läser ”Klubben” får man inte några varma tankar om dessa personer och undrar hur de kan sova om nätterna. Värre än som så, Horace Engdald är kvar bland de arton. Min tilltro till ”Svenska akademien” var tidigare inte så hög, men den föll ännu mer efter att ha läst, lyssnat till ”Klubben”.

Läser vidare om KD:s ledare, att hon besökt Staffanstorp och att hon delar deras övertygelse om att vi skall göra reklam för kommuner som spelar in filmer där man tydligen inriktar sig på att inte ha några invandrare boende i kommunen. Nu har jag inte sett filmen, så det är möjligt att jag själv inte hade reagerat med att kalla den rasistisk, men många som har sett den kallar den rasistisk, så jag litar på dessa. Lite konstigt tycker jag att en ledare för kristlig demokrati stödjer en sådan uppfattning. Jag trodde att bibeln pratar om människokärlek och att alla är välkomna. Verkar som om det där kärleksbudskapet har försvunnit för dem och kvar är bara ”Älska mig och skit i andra”.

Jag har också de sista dagarna lyssnat på ”Factfulness” av Rosling. Den boken gör mig gladare. Vi får det bättre, inte sämre i världen. Han beskriver och övertygar på ett underbart sätt, som får en att se annorlunda på mediernas beskrivning av världen. Klart jag också förstår att det inte skulle bli så stora rubriker om man skrev att nu har massor av flygplan lyft och landat utan problem. Klart att vi istället fastnar för att ett flygplan har störtat. Inte heller hade vi lyft på ögonbrynen för att få veta att nu går 90% av flickorna i skola, mot 40% för några år sedan. Allt bli bättre. Vi skall klart inte sluta att bry oss om de som inte har det bra, men måste ju också se att vi är på väg på rätt håll. Inte fel. Det blir inte värre, det blir bättre men vi ser vår egen förtid och uppväxt utifrån fel linser. Vi förskönar och glömmer det som var illa och säger istället: ”Det var bättre förr!” Det var inte bättre förr, det är bättre nu! Älskar Rosling som har handfasta bevis för att det är bättre nu.

För övrigt har jag spelat boule 2 dagar denna veckan, 4 olika matcher, förlorat alla. En av dem med 0 poäng mot motståndarnas 13 poäng. Nästan ett konststycke i sig. Eller. Ja, så mycket bollsinne har jag ju aldrig haft. Antingen går kloten för långt till höger eller för långt till vänster, kanske som mina politiska meningar. De håller sig också sällan i mitten. Själv har jag ganska kul när jag spelar boule, men tycker lite synd om min medspelare. Har haft olika, men förlorat likväl, så jag tror inte att det handlar om mina medspelare. Jag lyckas ju även med att skjuta motståndarnas klot närmre den där lille gule bollen, istället för mitt eget. Tur att inte så många är alltför seriösa utan ser det mer som något som är kul att göra tillsammans, under tiden som man får en del goda skratt, men också lite trötta suckande. Vi äter ju och har kul tillsammans efteråt.

Om någon ser någon som nästan lutar bakåt när denne personen går, så kan det vara jag. Jag har kommit på att om jag försöker svanka medan jag går, så får jag inte så ont i benen. Ja, det är väl den där ischiasnerven som spökar. Men det ser ungefär ut som om jag stolt skjuter fram en gravidmage. Det gör jag inte, inte stolt i alla fall. Min mage som har vuxit mer än vad jag tycker om är inte en gravidmage, även om den kan se ut så när jag går och svankar. Först kommer alltså magen, sedan jag. Men jag får inte ont i benen. Hos sjukgymnasten som jag besökte i tisdags fick jag nya övningar för min ischias, även om hon sade att hon naturligtvis inte kunde göra så att mitt diskbråck försvann. Trodde jag inte heller, men hon gjorde nog så gott hon kunde. Ont gjorde det och dagen efter trodde jag inte jag skulle kunna ta mig ut ur sängen. Det gick, men försiktigt. Men nu var det ryggen och inte benen som kändes lite knivig. Allts som om en massa knivar stacks in i ryggen. Blev lite bättre ut över dagen, och som sagt kan jag gå på min strandtur utan att ha så ont i benen längre. Men ont i ryggen. Ja, man måste ju välja något.

Igår kom en av de där värmeinstallatörerna för att koppla in min värmeanläggning till internet. Det gick inte. Han och jag höll på i en och en halv timme tillsammans och sedan fortsatte han eftersom jag fick besök i minst en timme till. Har ni också accepterat de där föreslagna ”starka” lösenorden någon gång? Gör inte det, ta ett enkelt, även om telefonen eller vad det är lovar att själv hålla reda på lösenordet, så tro inte på det. Jag tror att jag bytte lösenord minst 5 gånger för att registrera min värmemaskin. Det fungerade inte. Fick hela tiden upp att det var fel lösenord. Borde ju inte kunna vara fel lösenord när telefonen själv kom ihåg det. Lita aldrig på din telefon alltså, blev min konklusion. Men tyvärr kunde jag inte skriva in något enkelt. Den godtog bara de här föreslagna ”starka” lösenorden. Det var nog starka lösenord eftersom telefonen inte heller kunde komma ihåg dem. Så starka att ingen kunde komma ihåg dem, inte heller den som skulle komma ihåg dem. Men min värme är alltså fortfarande inte kopplad till nätet, men den fungerar ändå. Jag har varmt och gott inomhus, även om det numera har gått upp till 25 grader varmt utomhus på dagen.

Mina besök var och befriade mig från några ting som jag inte använder längre och som bara har varit nedpackade i lådor och väskor. Skönt att bli av med lite. Trodde att jag skulle kunna få ner någon av väskorna i en av de andra väskorna när de blev tomma, men det fick jag inte. Har fortfarande en massa resväskor som tar stor plats och som jag ju inte har så stor nytta av. Lätt att samla på sig. Är det någon som behöver resväskor? Har också varit på avskedsmiddag hos grannen denna veckan. De åker hem till Norge över julen. Underbart god mat och trevligt sällskap. Kommer att sakna dem, även om vi inte ses varje dag, så har det varit mysigt att se dem sitta ute på sin altan när vädret har varit varmt och gott. Detta kvarteret är ju väldigt lugnt annars, så man kan ibland känna det som om man är ensam i världen här. Mina hundar har också börjat känna det så. Eftersom det inte är så många som går förbi mitt hus så har de börjat att skälla så fort någon gör det. De verkar att tro att det inte är tillåtet att gå förbi huset. När det kommer en bil skäller de inte, men då reagerar jag och tittar ut. Oj, en bil som kommer, var skall den någonstans? Mestadels tycker jag faktiskt om den där känslan att jag kan gå naken ute på min tomt utan att någon bryr sig. Blir lite problem när mina poolskötare kommer, de har ju egna nycklar och där går jag omkring utan att tänka på att någon faktiskt kan komma in till mig där jag flanerar omkring utan de kläder som bör skyla en kropp som ser ut som min. Då får jag bråttom och skyndar in i huset för att göra mig lite mer presentabel.