Ljusmonument och bakning!

Boule igen igår och dem femte matchen som jag förlorade. Jag tror inte att någon vill spela med mig fler gånger. Eftersom man räknar, som man gjorde med skolbarnen så har ju ingen någon chans att välja bort mig. Man skall kanske göra som man gjorde när jag gick i skolan, välja en som får välja de andra. Ja ni vet som man gör i ”Biggest loser”, där bryr man sig inte heller om några sårade känslor utan där väljer man obarmhärtigt sist den personen man inte vill ha sitt lag. Jag tror att jag blir den personen om vi skulle använda oss av samma urvalsprincip. Skulle motståndarlaget däremot välja vilka personer det andra laget skulle ha, så blir jag nog först vald. Men nu är det inte så. Igår var jag samman med en person som menade att hon inte var en vinnarskalle. Nej, vem är det om man förlorar, men jag tror alla är det så länge man vinner. Vi har det i våra gener och det handlar ju om vår överlevnadsinstinkt. Men vi har det även när vi säger att vi inte bryr oss och därmed inte anstränger oss så handlar det ju att så länge jag inte bryr mig så kan ju de andra se att jag inte gör mitt bästa. Men oavsett om jag förlorar och alltid drager med mig någon annan som ju också förlorar så tycker jag det är ganska kul. Kanske jag kan bli lite bättre någon gång. Kan ju alltid hoppas. Lunchen efteråt är ju social och kul.

Har just läst och lyssnat på Marie Fredriksson bok Kärleken till livet. Det var kanske litterärt sett inte den bästa boken i världen, men den berörde mig verkligen likväl. Tårarna trillade då boken var skriven under en period då hon visserligen hade allvarliga problem på grund av sin cancerbehandling men hon var säker på att få leva. Nu när jag har facit i hand och har förstått att hon dog av sina behandlingsskador så fick jag ju ett annat perspektiv när jag lyssnade på den. Tårarna trillade som vanligt när jag tänker på avsked och död. Det är så jag ju alltid gör, samtidigt som jag säger att en bok eller en film inte är bra om den inte får mig till att gråta. Ja, inte fackböcker alltså, de kan ju vara bra utan att de lockar fram så mycket tårar hos mig, mer tankar och det kan ju också ha sina positiva sidor. Jag tycker ju om att läsa dem också. Eller så är det så att jag tycker om att läsa, allt. Inte så mycket deckare, men jag läser, lyssnar på dem också om jag inte hittar något annat som fängslar mig.

Jag får ju mina perioder och nu hade jag en period där jag ville baka. Baka kakor alltså. Det kan dröja något år till nästa gång, men nu fick jag för mig att jag skulle baka lussekatter. In i ugnen, 200 grader i 15 minuter. Satte klockan på 7 minuter. Då var mina lussekatter brända. Nästan helt svarta. Konstigt. Försökte igen satt och såg på dem denna gången hela tiden. Efter någon minut, för nu var ju ugnen varm så var ytskiktet gyllenbrunt. Jag tog ut dem. Det är ju gott med deg också. För det var bara ytan som var gyllenbrun, inuti var det deg. Jag la inte ihop två och två, tänkte mest att det måste ha varit något tillfälligt. Nästa dag hade jag lust att baka mazariner. Det är ju lite pyssligare, så det tog lite tid innan jag fick in dem i ugnen. De blev svarta. Slog från ugnen, lät den kallna, slog på ugnen igen och satte in en ny plåt. Satt och såg på den, blev snabbt gyllenbrunt till trots för att jag satte in dem i en kall ugn. Bara att ta ta ut dem. Nu var det inte deg utan en flytande mandelmassa. Har lagt dem upp och ner för att se om de kanske kan torka av rumsvärmen. Har inte torkat ännu. Fungerar nog inte. Har dragit slutsatsen att det kanske är ugnen som det är fel på. Den går bara upp till maxtemperatur verkar det som. Det borde fungera att grilla något, men något som inte är så tjockt annars riskerar det också att bli svart. Har läst någonstans att det inte är så bra med svartbränd mat om man nu bortser från smaken. Helt säker på att jag inte tycker att det är gott heller.

Alltså måste jag nog investera i en ny ugn. Sagt och gjort, åkte till MediaMarkt och kom ihåg att ta med mig mina tomma kolsyrepatroner. 5 stycken. Frågade om jag fick byta dem. Det fick jag men man fick inga pengar för dem, men de kunde ta hand om dem. En ny kolsyrepatron kostade 22€. För 22€ kan man faktiskt köpa en hel del färdigt bubbelvatten. Expediten sade att hon hade hört talas om att man i en del länder fick pengar för de använda, men så var det inte i Spanien. Köpte en kolsyrepatron och tog med dem andra tillbaka. Får väl ta med dem i resväskan när jag åker till Sverige eller Norge någon gång. Ja, jag vet att man inte får ha sådan med sig i resväskan, men innan jag visste det så hade jag ju de kolsyrepatronerna jag har här med mig från Norge och det fungerade. Kan kanske klara det en gång till. Tror inte på att planet exploderar. Men jag fick i alla fall köpt en bakugn. Väntar nu på att de skall komma och installera den så att jag kan göra något med fyllning och deg till mina mazariner som för tillfället ligger i kylen.

Har ni förresten sett ljusmonumentet i Lund. Den har tydligen blivit en snackis. Var och en måste ju få ha sina fantasier i fred, men själv tycker jag bara att den är fin.

Sedan har vi ju den där personen med vikingsjukan som tafsar på kvinnor, tydligen inte på så många män. Han har fått sparken till trots för sin sjukdom. Det är kanske ett stort nog straff. Jag tror att han försöker att tafsa på bollar eller något annat i fortsättningen istället för på kvinnor, så jag tror att straffet har en god verkan. Men någon menade att man måste polisanmäla honom. Sagt och gjort. Domstolsväsendet som redan är överbelastat satte igång med en utredning, hur man nu gör en sådan utredning, inte vet jag var man finner bevismaterial för att det har hänt. Det fungerar väl inte med DNA på kjolkanten. Inte nog med att man lade ner pengar och tid på utredning man fick upp det i domstol också. Undrar hur mycket det kostar. Men detta måste ju ha ansetts som viktigt eftersom man lade ner så mycket resurser på det. Lite viktigare än mord och andra våldsbrott antager jag. Alltså man skall polisanmäla allt. Har läst att man numera uppmanar att barn som slåss i skolan också skall polisanmälas. Jag är väldigt glad att det inte var så när jag växte upp. Jag hade haft en hel bok om mig hos polisen tror jag. Vi hade ju som nöje på rasterna att välja ut den starkaste tjejen mot den starkaste killen för att slåss mot varandra. Den starkaste tjejen var ju jag så jag har slagits många raster men någon av de starkaste killarna. Näsblodet var mer en vana än en tillfällighet. Vi var lika goda vänner efteråt, vi mätte bara våra krafter mot varandra. Men oj så många polisanmälningar det hade blivit av det. Och tydligen är det hit vi är på väg nu. Vi skall polisanmäla allt och samhället skall bruka resurser och skattepengar på allt, inte konstigt att det tager lång tid innan mer allvarliga saker kommer upp i rättegångar. Ja, nu är det verkligen inte så att jag menar att män skall få lov att tafsa på kvinnor, samtidigt som jag tänker att om de där kvinnorna hade haft lite mer träning i att slåss så kanske de hade gjort klart för personen i fråga med en gång att de inte tolererade någon vikingsjuka på deras lår och därmed inte behövt att polisanmäla. Men som sagt jag menar inte att någon man har tillåtelse att tafsa på varken en man eller en kvinna om denna inte vill. Bara en stilla undran över hur det är med att använda våra snålt tilltagna resurser till allt möjligt som vi kanske kan klara av själva utan polisinblandning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s