Corona och att lyda regler!

Morgon på stranden.

Ja, man kan ju inte komma ifrån coronaviruset hur man än gör. Så fort man öppnar en tidning eller ser på nyheter så kommer det en massa skrämselpropaganda. WHO har gett ut en liten skrift om hur man kan skydda sig för stressen runt coronaviruset. Ett av råden är att man skall undvika att läsa om och titta på medier som skriver om coronaviruset. Låter som ett bra råd, men tyvärr omöjligt att förhålla sig till eftersom man då får undvika all medie. Jag har väl idag retat upp några på sociala medier med att skriva att jag gör allt för att få viruset istället för att undvika det. När man väl har haft det så är man ju immun, låter som om jag föredrar det istället att som nu förhålla sig till råd, där man inte får kramas och hälsa på människor. Det har ju redan blivit ett skämt kring att vi skall hälsa med fötterna istället för med händerna. Var på boule igår och var glad att ingen där verkade att vara rädd för att bli smittade. Vi kramades och hälsade som vanligt. Skojade visserligen med att vi kanske istället skulle hälsa med fötterna. Förstår fortfarande inte denna rädsla kring att bli sjuk. Men rädslan sprider sig tyvärr till världsekonomin och att skolor stängs, folk vågar inte resa osv, osv i en lång rad. I mitt huvud blir detta värre än själva sjukdomen. Ja, om ett år kanske det finns ett vaccin mot det och då bör väl de som är räddast vaccinera sig och så får vi hoppas på att inte denna vaccinen blir samma flopp som vaccinet mot svininfluensa blev. Nu är det ju så att jag i vilket fall som helst inte vaccinerar mig mot influensa. Inte ens svininfluensan vaccinerade jag mig mot, även om påtryckningarna var många och massiva. Och som jag tidigare har skrivit så är inte döden av influensa det värsta jag kan tänka mig. Det värsta sättet att dö på som jag kan tänka mig är att ligga länge i en sjukhussäng och inte kunna klara av sina egna basala behov, utan vara tvungen att få hjälp med allt. Influensadöden verkar ju att gå ganska snabbt. Föredrar absolut det, även om risken för att dö i det är ganska liten i förhållande till en massa andra saker som man kan dö av. Vet inte när det här skall lugna ner sig, men hoppas att det gör det snart så att inte allt annat blir lidande av denna här rädslan.

Ja, alltså jag fortsätter att umgås socialt, kramas och bete mig som tidigare. Klart jag tvättar händerna, men det gjorde jag tidigare också. Jag skall snart resa till ett bröllop i Norge, utan rädsla. Dit kommer faktiskt en del personer från andra länder. Ja, jag kommer ju också från ett annat land, nämligen Spanien och i Spanien som hade 1 102 smittade igår och 28 döda. Säkert fler idag, men om man tar i beaktande att över 1000 personer var smittade och bara 28 dog, så är det inte så stor risk för att dö av det. Jag tror inte jag kommer att sprida smittan till Norge, även om jag klart inte kan garantera det. Lovar att inte resa om jag känner mig sjuk när det är dags för mig att flyga. Klart jag inte medvetet försöker smitta någon och det tror jag ju inte att andra gör heller.

Det låter inte som om människor har samma empati med de flyktingar som nu lever i ett ingenmansland och faktiskt inte kan tvätta sig ordentligt för att undvika virus och annat. Dessa människor menar man istället skall se till att försvinna från jordens yta och inte besvära de länder som har plats till dem. Som Sverige, Norge och många andra länder. Visst är vi alla oss själva närmast, men vi borde kanske ändå tänka lite på de som verkligen lider, och inte på alla möjliga sätt försöka gömma undan folk som kan påminna oss om verkligt lidande. Vi gör ju likadant med tiggare, menar att de gärna får vara fattiga, frysa och tigga bara de inte gör det så att jag ser det. Göm undan allt sådant som kan påminna oss om lidande och koncentrera er på att tvätta händerna så att ni inte får influensa. Om någon missförstod mig så var det ironiskt menat.

I mitt huvud blir det ett konstigt sätt att förhålla sig när vi blir livrädda för att bli smittade av någon sjukdom, men inte bryr oss nog om varandra. Jag har ju inte träffat någon människa som inte är lika mycket värd som jag själv är. Så hur skall jag då bestämma om vem som skall få möjlighet att fly till tryggare ställe och vem som inte är värd det. Vi kan tydligen engagera oss kring lidande djur och försöka att på alla möjliga sätt försöka att rädda dem, men inte när det handlar om lidande människor. Jag är djurälskare, ja inte kackerlackor förstås. Men vi borde engagera oss lika mycket i människor som i djur menar jag. Det blir en massa reaktioner i media om det är ett djur som är lidande, men inte hälften så många när det handlar om flyktingar. Förutom om de visar upp en bild på ett dött barn. När det gäller vuxna så skulle de aldrig ha satt sig i den där båten och speciellt inte männen. Ja, jag är feminist och menar att vi kvinnor fortfarande har långt kvar innan vi räknas som jämlika med männen på alla fronter. Men jat tycker ju inte att männen är mindre värda för det. Jag, vet att det är flest män som flyr och är enig om att jag tycker det borde vara lika många kvinnor, men det kan jag inte påverka. Men jag kan i alla fall mena att även männen behöver få en trygg plats att vara på.

Återigen spyr jag en massa galla. Allt är inte illa, det menar jag inte. Livet är som jag alltid också påpekar mycket bättre nu än förr. Många fler människor än någonsin har möjlighet att äta sig mätta. Kanske lite för mätta, men…. Vädret här är underbart, soligt och fint, människor jag träffar är härliga. Jag har det väldigt bra i förhållande till många andra och är outsägligt tacksam för det, men jag skulle hoppas att fler hade det. Ju bättre vi får det ju räddare verkar vi att bli för inbillade faror och verkliga faror. Det är som om vi måste hitta något att vara rädda för. Så länge vi inte har möjlighet att äta oss mätta och inte är säkra på när vi får äta nästa gång, då vågar vi göra en massa saker som vi inte vågar när vi har det bra. Då är vi inte lika rädda för att gå ut efter mörkrets inbrott. Då ser vi inte efter inbillade faror, utan koncentrerar oss på att leta efter mat på farliga eller ofarliga ställe.

Idag kom polisen till stranden på samma gång som jag parkerade bilen. Jag vågade klart inte att gå på stranden då, eftersom jag vet att man inte får ha hundar där. Men alla andra med hundar där vet nog det också. Ingen lyder när inte polisen är i närheten. Nu låter jag som ett barn som säger när det blir påtagen med att göra något olovligt: ”Det var inte bara jag, alla andra gjorde det också.” Lite dum ursäkt, men det är så jag gör. Lite ögontjänare. När jag vet att polisen är i närheten så går jag inte med hundarna nere på stranden. Får hålla mig ovanför stranden istället. Men tillbaka gick jag på stranden, då fanns inte poliserna där. Tänk så duktig jag är på att lyda regler om det finns en risk för att jag blir påkommen. Annars inte. Kanske det inte bara är jag som fungerar så.

Ja, kul skall man ju ha, eller hur?
Inte alla som lyder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s