Trettonde dagen i karantän. Det börjar ju faktiskt bli en vana att inte träffa människor. Undrar hur eremiterna egentligen hade det på den tiden det var populärt att bli eremit. Troligen handlade det om de som hade social fobi. Men när man har läst om dem så verkade det ju ändå som om de hade en viss social kontakt. Det kom ju folk till dem som betraktade dem som klokare än andra och ville ha råd eller välsignelse av dem. Vet inte om alla hade det så, men kanske. Själv tror jag att vi är sociala varelser som behöver kontakt med andra. Jag tror att jag också har läst att man förr i tiden, alltså någon gång på stenåldern hade det som straff efter allvarligare förbrytelser att låtsas som om den personen inte existerade längre och att det kunde leda till döden. Ja vi skall ju dö av något, covid-19 eller isolering. Det är kanske skit detsamma, eller hur man nu säger det.

Nu sprids det någon skräck för att viruset sitter kvar på olika ytor i mänga timmar. Har läst att någon spritar alla de matvaror som de köper hem och en del spritar tydligen sina hundar också efter att de har varit ute på en kissetur med hunden. Ja, forskning är ju bra. Jag tror på forskning, men helst bör människor förhålla sig till hela resultatet av forskningen inte delar av det. New England Medical Journal har tydligen nu publicerat en artikel som sprider sig runt som en löpeld i medier. Speciellt sociala medier. Forskningsrapporten säger att om man sprayar coronavirus på ytor så lever viruset i en del timmar, olika på olika ytor. Men de som vidareför rapporten berättar inte att de som har i forskningen utsatts för viruset har inte blivit sjuka. Dels beroende på att den inte smittar via mag-tarmkanalen och det skall mycket till innan man andas in viruset på de olika ytorna. Men det hjälper inte nu lyssnar på en del av rapporten och glömmer bort resten. Folk är klart rädda. Det är ju likadant med de där löjliga munskydden folk går omkring med. Inga munskydd som hjälper överhuvudtaget mot smitta men som ger människan själv en känsla av trygghet. Och det kanske är det viktigaste just nu.

Att sprita allt, spraya desinfektionsmedel och gå med munskydd är väl som religionen är för en del. Själv kan jag ju liksom inte heller tro på en Gud, så jag får helt enkelt tro på vetenskapen och känna mig trygg med den. Många kanske säger att den är lika otrygg som jag menar religion och munskydd är. Man säger väl att alla blir lyckliga på sin tro.

Men helt klart jag håller mig inte isolerad för att jag tror att det hjälper, utan för att polisen ger mig böter om jag inte förhåller mig till det. Jag tror klart att vi måste bromsa smittan så att inte sjukhusen blir överbelastade. Så jag håller mig inte heller isolerad för min egen del, utan för att jag inte skall belasta sjukvården just nu. För min egen del hade jag i alla fall valt att gå ut och gå, inte nödvändigtvis på ställe med många människor, men i alla fall gå ut och gå. Och jag hade också gått på träningsstudio, men klart hållt avstånd. Nu är det ju så att man säger att svetten som utsöndras på apparaterna kan smitta vidare. Men jag brukar inte gnugga min näsa i andras svett och andas in samtidigt. Det hjälper ju inte att bli smittad om jag slickar på det, för då hamnar viruset i magen och där har jag ju lite saltsyra som tager hand om det. Nu är det ju faktiskt inte så att jag i normala fall heller går och slickar på apparaterna. Jag trodde att man slutade att göra det någon gång i barndomen. Men kanske en del har det som hobby även när de har blivit äldre. Men i så fall kan de faktiskt ganska tryggt fortsätta med den hobbyen. Heter det så. Jag får ett rött streck under hobbyen, så troligen heter det inte så. Jag får lov att skriva hobbyer utan att få rött streck. Undrar många gånger om den här automatiska stavningskontrollen har rätt alla gånger. Nu var det en hobby jag ville skriva om inte flera så jag envisas med min variant även om stavningskontrollen protesterar. Ja, det blev ju ett sidospår.

Dag 13. Vad skall jag göra idag. Prata lite med mig själv även om jag låtsar att det är mina hundar. Får väl också ringa några samtal så att jag får höra andras röster. Ja det hör jag ju förstås också i mina talböcker, men blir inte riktigt samma sak. Även om när jag lyssnar på talböcker kan komma på mig själv att jag högt kommenterar det författaren har skrivit. Kanske det är för att lyssna på min egen röst. Nu är den ju inte så himla kul att lyssna på, men behöver användas ibland, för annars blir det ännu mindre kul att lyssna på. Så där skrovlig och konstig. Sedan får jag börja fundera ut vad jag skall laga för mat i dag. Ja, det brukar ju inte bli något alltför avancerat men jag lagar mer mat nu när jag är helt isolerad än vad jag gör annars. Tänker också väldigt mycket mer på mat och vad jag är sugen på. Lite dumt för med den här inaktiviteten så behöver jag definitivt inte mycket mat om någon mat överhuvudtaget. Men hjärnan är på något sätt programmerad med att göra planer framöver och just nu är det inte så mycket planer som jag kan genomföra, så det blir lätt mat. Därefter är det tankar på hur många gånger jag vågar gå ut med mina hundar och hur långt. Är hela tiden väldigt uppmärksam på om det eventuellt finns några polisbilar i närheten eller någon människa som ser ut att misstycka att jag är ute och rör på mig utanför mitt hus. Man blir nästan lite paranoid när man är ute. Frågar mig själv hela tiden om jag får gå så långt som jag går eller om jag kanske går för långt. Jag går inte långt om man jämför med vad som är normalt att gå, men nu är det ju inte så mycket som är normalt längre. Sedan blir det väl lite dataspel och boklyssning. Efter det TV. Jag kan ju fortfarande inte få mig för att sätta på TV:n på dagtid. Och tur är kanske det. Inte säkert att det är bättre med Data. Skärm som skärm, men jag fick liksom inte det med mig som barn att man inte skulle sitta vid datan. Den fanns ju inte på den tiden. Därför känner jag mig inte fullt lika skyldig när jag sitter vid datan som när jag tittar på TV.

Ja, det är ju min dag. Igår sken solen i alla fall och då kan jag ju i alla fall sitta ute. Men när jag skall vara ute utan något att göra så gör jag inte det fullt påklädd med jacka, strumpor och varm tröja för att inte frysa. Kanske jag hade gjort det mer i Sverige. Men i Sverige hade jag ju i alla fall varit ute och promenerat och då är det ju ok med att ha varma kläder på sig. Om nu den här karantänen skall fortsätta så kan väl i alla fall vädret bli lite mer likt Spanienväder.