Tre dagar i karantän.

Det där med att lägga planer! Jag har nu förstått att det där med att lägga planer är en ganska viktig ingrediens i livet för mig. När jag tänker att nu skall jag göra det och sedan skall jag göra det. Till och med i en pensionärstillvaro så är det det som delar upp dagen. Ja till exempel, först skall jag gå ut med hundarnas, sedan skall jag åka och gympa. Därefter skall jag laga middag. Kanske jag skall åka till Torrevieja lite senare ock så vidare. Om två veckor får jag besök av den eller någon anna. Det momentet har liksom försvunnit helt. Nu vaknar jag, fortfarande tidigt än så länge, men inte säkert i slutet av den här tiden. Ja då går jag ju ut med hundarna, men det går fort och lätt. Hundarna tittar lite förvånat på mig när jag säger till dem att nu vänder vi och går hem igen. Det är liksom inte det de menar med att gå ut och gå. Ja, sedan läser jag tidningar. Länge, har ju gott om tid att uppdatera mig, men även här blir det ju mest covid-19 som är i mina tankar, eftersom det är det som står i tidningen. Sedan är det där vad göra nu? Finns ju massor, men kan ju lika gärna vänta med att göra det. Blir slö, närmast apatisk. Skiner solen så kan jag ju gå ut och sola mig en stund. Ja, vad gör man när man solar sig, absolut ingenting. Jo, lyssnar på en bok. Det blir många böcker. Böcker hindrar ju lite av tankarna kring karantän, men det är ju också det att jag har tid att lyssna på böcker så mycket och så länge på grund av karantänen. Kan kanske dra upp lite ogräs. Kan kanske äntligen ge mig tid till att få bort all kalk som samlas i duschar och badkar. Kan kanske göra det lite senare. Så går mina tankar, och inget blir gjort. Jo, lite undanplockat och lite matlagning, men mer?? Hundarna verkar också till att ha blivit lika coronatrötta som jag. Sover, sover och sover hela dagarna. Men lite surare på varandra också. Fluffy gömmer sina godbitar och går sedan runt och morrar på Pippi när hon närmar sig. Jag blir sur för att hon morrar och humöret blir liksom inte helt på topp hos någon av oss. Det blir liksom planlöst. När jag pratar med barn och barnbarn och vi kommer in på ämnet när vi skall ses nästa gång, så är det så att vi kan hoppas, men vi kan inte planlägga det. Planer och rutiner är viktigare än vad jag trodde. Har alltid trott att rutiner var viktiga, men inte fullt så viktiga som jag vet idag. Men svårt att hålla rutiner också nu märker jag. Kan ju alltid vänta med att göra det. Varför gå upp tidigt, har ju hela dagen på mig.

Aprilskämt

Var det någon som märkte att det var 1 april igår. Ja, var det någon som vågade försöka lura någon. Vågar någon skämta om corona. Tror inte det. Jag lusläste tidningen och försökte att hitta något skämt, men var inte säker på om det fanns något. Det stod något om att man kunde beställa dans till sitt köksfönster. Låter ju som ett skämt, men är inte helt säker på att det var det. Det fanns ju ett uns sanning i alla fall, att det kunde vara kul att se något sådant utanför mitt fönster också nu i karantänens tecken. Fick också veta att ordet karantän myntades under digerdöden i Italien. Så vi har tydligen haft det länge. Karantän alltså. Men då var det visst att folk som kom med båt inte fick gå i land. Hela landet var inte i karantän, som nu. Det stod också något om att man hyrde in kylcontainer för att förvara lik i. Låte lite som ett skämt, men är antagligen verklighet. Osäker på det också.

Något kan man göra i alla fall, eftersom nu trillar selvangivelser och självdeklaration in i brevlådan och i maillådan. Kan alltså fylla i min norska selvangivelse på nätet, men den svenska kommer ju i brevlådan och skall skickas via posten. Men posten är inte öppen så jag kan inte skicka den, eftersom jag inte har frimärke hemma. Men kan ju alltid fylla i den. Sedan är det ju min spanska deklaration också som skall fyllas i. Lite mer jobb, eftersom jag då måste ha hjälp av någon annan. Det får man inte nu, men å andra sidan har jag lite längre tid på mig för att fylla i den. Pappersjobb kan man ju göra i karantän, men gud vad tråkigt. Det gör ju inte att humöret blir så mycket bättre, men kanske tillfredsställelsen efteråt att ha gjort det.

Fick min elräkning idag. Hade ju haft värmen till poolen igång i 14 dagar när min syster och hennes barn och barnbarn var här nere. Tänkte att elräkningen skulle vara ganska hög på grund av det. Den var faktiskt 60€ billigare. Väldigt konstigt tyckte jag. Undrar varför den har varit så hög tidigare när jag inte har haft värmen i poolen igång. Den enda förändring jag har gjort annars har varit att jag har köpt ett nytt frysskåp. Mycket större än mitt gamla, men som inte frostar igen med en gång som det gamla gjorde. Kan det vara så att mitt gamla frysskåp drog en massa elektricitet. Har ingen aning annars om varför elräkningen var lägre nu. Får väl se framöver vad som händer.

Pippi med örat, ser också förvånad ut av det här med corona!

Så har ännu en dag gått i karantänens tecken. Nu är det fredag. Jag och hundarna har varit ute på våra något korta promenader och jag kom iväg till mataffären också idag. Inte illa. Det var mycket kortare kö idag än förra gången. Vet inte varför det var ju fredag. Men det är nog inte så många som firar fredag eller något annat heller. Världsekonomin håller på att gå under. Spanien gick en period idag förbi Italien i antal smittade personer. Men Italien tog igen det. Det låter nästan som en tävling. En fruktansvärd sådan. Dödstalen har inte heller sjunkit. För att de skall göra det så måste vi ju hitta någon medicin som kan hjälpa de allvarligt sjuka. När jag läser på FB blir jag mörkrädd. Det låter som om svenskarna speciellt hejar på att Spanien är bättre än Sverige i att skydda sina landsmän. Det låter som om det är en tävling i vilket land som skall vinna i covid-19 tävlingen. Fruktansvärt. Jag blir så upprörd. Men också att svenskarna inte är ett dugg lojala mot sitt eget land. Läste en kommentar där man menade att Sverige försökte göra sig av med sina pensionärer så att de skulle kunna omförhandla pensioner. Jag blir mörkrädd när folk tror att något land har önskat detta. Det står också att man har ju släppt in smittan på ålderdomshem. Jag är helt säker på att detta inte gjordes medvetet, men att även personal på ålderdomshem har möjlighet att sprida smittan vidare. Men det är ju inte så att personalen i Spanien är garanterat smittfria heller. Det finns ingen land som kan göra det. Jag menar att det väl inte är så klokt att låsa in familjer i Spanien som ofta bor samman med sina gamla. De blir klart smittade. I Sverige är det faktiskt så att än så länge är den åldersgruppen som har mest smittade varit mellan 50 och 59 år. Det är ju bra, eftersom de ofta klarar smittan bättre än de gamla. Nu låter det dock som om jag också hemfaller till den här hemska trenden i att tävla om vilket land som är bäst. Detta är en tragedi i hela världen, det handlar inte om vilket land som är bäst eller sämst. Det handlar om att vi skall hjälpas åt att sprida ut smittan under en längre tid, inte att vi skall hindra smittan. Det kan vi inte. Jag litar mer på experterna än mitt eget tyckande och tänkande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s