Dag 30 i karantän och annandag påsk. Inte för att det märks så mycket att det är påsk här. Dagarna är sig ganska lika. Enformiga och tråkiga. Väldigt tråkiga, gör ungefär samma saker varje dag, eller nästan ingenting. Helt säkert är ju att vi skall vara i karantän i 2 veckor till, men de (alltså politikerna) har förvarnat om 14 dagar till efter det. Blir alltså någon gång i maj. Jag läste någonstans, kanske på FB att vi som är i riskzonen, alltså de över 70 och de som har risksjukdomar kanske kommer att få befinna sig i karantän fram till årsskiftet. I så fall kan vi helt säkert räkna med att några av oss har självdött och andra har blivit tokiga. Man kan inte hålla friska människor i karantän så länge utan att ting sker.

Påskafton var dock en riktigt trevlig dag. Jag hade blivit inviterad till min son i Sverige och hans familj på påsklunch. Det medförde ju att jag fick något att göra. Gjorde Janssons eftersom det var de ingredienserna som jag hade hemma. För första gången på 4 veckor så sminkade jag mig och tog på mig lite ok kläder. Nu ljuger jag, räknade med att de inte såg mina kläder, så hade samma som jag hade haft innan lunchen. Orkade inte köra till butiken och köpa fler grejor och stå i kö utanför i 2 timmar. Egentligen lite dumt av mig, eftersom jag då i alla fall får titta på andra människor. Prata är värre, eftersom man står med ca 5 meters avstånd i kön. I så fall får man stå och skrika till varandra. Någon försöker att komma in tillsammans med sin sambo eller fru, men det går inte. Det fanns någon som hade tagit 2 kundvagnar och stod med mellanrum mellan sig och som på det viset kom in i affären. Inte samtidigt men ganska nära efter varandra. Kanske de ville diskutera vad de skulle köpa inne i affären. Men de blev tyvärr uppdagade när de skulle betala och bara en av dem betalade. Det blev böter. Kanske de var glada att de inte hamnade i fängelse. Undrar om de hade fått lov att befinna sig i samma cell. Men så är reglerna här, man får lov att sova i samma säng, men man får inte gå ut tillsammans. Ensamhet råder. Finna många orsaker till böter. En som var ute och luftade hunden fick böter eftersom hon passade på att ta en selfie. Man får alltså inte ta selfi nu i Spanien. Det har visserligen inte framgått utifrån de direktiv som jag har läst. Men nu är det klart. Ta inte selfi i Spanien. Kan ju vara ganska bra tänker jag, eftersom jag själv inte helt har förstått ideén med selfis. Men samtidigt kan man kanske inte förbjuda allt som inte jag har förstått. Det är ju bland annat det där med hamstring av toapapper som jag inte har förstått. Och så vitt jag vet så får man fortfarande handla toapapper. Inte förbjudet till trots att jag inte har förstått varför man måste ha massa toapapper hemma.

Men om vi återgår till påsklunch. Det var faktiskt nästan som att vara där. Vi sjöng och pratade som om jag satt med vid bordet. Familjen var som jag mindes dem. Yngstingen åt tillsammans med sin mobiltelefon. Är rädd att hon en dag tar fel och börjar äta den istället för maten, men än så länge är hon jätteduktig på att stoppa mat i munnen med en hand och skriva med andra handen. Hon har ju också nästan tränat hela livet. Hade hon blivit tvingad att vara i karantän utan sin mobil då hade det nog skett ett eller annat mord. Jag håller tummarna för att inte strömmen går så att det blir omöjligt att ladda telefonen, vill ju gärna ha kvar hela deras familj. Deras meny skilde sig lite från min. De hade lagt ner mycket jobb på att göra danska smörrebröd. Väldigt vackra och jag fick beskrivning på dem medan de åt och deras omdöme. Många av dem tyckte om en av dem som hade matjesill, blåbär och mandlar. Kanske något till som jag har glömt. Men uppriktigt sagt så blev jag inte avundsjuk på dem när de åt den. Mina smaklökar kände liksom inte helt för den blandningen. Men jag kan ha fel. Jag hade kanske älskat den, men Skype är bra, men har inte kommit så långt att vi kan smaka på varandras mat. Men äggpickningen försökte jag med i alla fall på samman med dem. Kanske det var jag själv som krossade mitt ägg, men man kan ju fantisera. Det enda tråkiga med lunchen var när det reste sig upp och gick ut i solen tillsammans. Då kunde jag inte följa med längre. Men efter det ringde min syster, hennes man och dotter på Skype. Nu fick jag i alla fall vara med när de förberedde påskmiddagen samman. Med den fördelen eller nackdelen att jag slapp att göra något. Men kändes likväl som om vi umgicks.

Det är så det blir i karantän, man sänker sina krav på umgänge. Här är det inte tal om att hålla om, ta i hand eller kramas längre. Här är det ordet som gäller.

Är lite rädd att upprepa mig när jag skriver. Det är ju samma sak varje dag. Vet dock att min tid med tidningar på förmiddagen är alltför lång. Numera har jag faktiskt 3 tidningar att gå igenom. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Prata om att vara uppdaterad. Men det är lite konstigt, det verkar som om det inte händer något ute i världen mer än Coronavirus. Tur att det finns, annars hade tidningarna varit helt utan nyheter. Tunna pannkakor kan ju vara gott, men inte alltför tunna tidningar. Ja, så kan ju i alla fall tidningarna tacka för att det finns virus som återkommer. I går blev jag ändå mer uppdaterad, eftersom jag lyssnade på ”I smittans tid” av Paolo Giordano. Jag måste så här i efterhand säga, att det hade jag inte behövt. Den var liksom inte så uppmuntrande att lyssna på. En del saker kan vara trevligt att få in lite långsamt och inte allt på en och samma gång.

Nu ser det dessutom ut som att vi åter skall få en vecka med regn. Jag förstår inte vad som har hänt med Spaniensolen. Den vill inte helt komma sig, undrar om den har blivit sjuk eller kanske hellre är så rädd att bli smittad så att den går och gömmer sig. Lyder alltså till punkt och pricka karantänreglerna. Håll avstånd, men den har missuppfattat något, den håller avstånd även om vi får en chans att titta på den. Har aldrig varit med om så många regndagar i april månad som nu. Naturen trivs dock. Allt är grönt och jag har inte heller sett så mänga vilda blommor i all sin prakt. Vi har ju på min gata en del ödetomter och där blommar det och växer i full fart. Man kommer inte in där så man kan inte plocka några, men tur är kanske det, det hade säkert blivit böter. Det räknas ju inte som en livsnödvändig aktivitet att plocka blommor.

Jag har ju bestämt mig för att röra mig lite mer,simma och ro, men har tänkt lite på att göra ett schema. Skriva ett schema dagen innan att det skall jag göra klockan si och det klockan så. Det hade ju varit väldigt bra om jag hade gjort det. Då kanske jag till och med kom igång med att städa. Visserligen blir det ju inte så stökigt när man sitter och sitter, men dammet har lagt sig, ser jag. Har än så länge inte fått motivation till att flytta det, dammet alltså. Sedan är det där med att tvätta händerna hela tiden. Någon sa att han tvättade händerna 50 gånger om dagen. Jag måste säga att jag inte heller helt förstår varför jag skall göra det. Det är faktiskt bara mina bakterier och mina virus som har en chans att komma in i det här huset. Måste jag ändå tvätta händerna 50 gånger om dagen. Ja, då får jag ju i alla fall sysselsättning, men också helt uttorkade händer, med eventuell eksem som jag måste få behandling för hos någon läkare och som jag har förstått det så skall vi inte belasta sjukvården med sådant som inte har med corona att göra. Men om jag skall tvätta händerna 50 gånger om dagen, så har det definitivt med corona att göra. Så då kanske det är ok, att belasta sjukvården med det.

Alltså ett litet sammandrag av vad som händer under en karantän, inte så mycket!