Så var det lördag! Igen!! Nästsista dagen i maj 2020. Jag kommer ihåg 1 januari 2020. Som vanligt önskade jag mig ett bättre år än 2019, även om jag inte upplevde att det året var så dåligt, men jag har ju i regel gjort det varje nyår. Nästa år skall bli toppenbra. Började ju också med mer regelbunden träning i en träningsstudio. Köpte till och med årskort, så att jag inte skulle ha så många ursäkter med att vänta med att träna. Har ju tidigare köpt månadskort och då har det ju lätt gått en månad, minst, utan träning eftersom jag har tänkt att jag köper ett nytt kort imorgon. Imorgon är ju alltid imorgon, det är inte alltid nästa dag, för nästa dag har ju också en imorgon. Nu hade jag inte den ursäkten längre. Höll faktiskt mitt löfte, tränade minst varannan dag, det kändes faktiskt väldigt bra. Januari var ok, februari var ok, började gå bättre och bättre. Min rygg gjorde inte lika ont mer, mitt högerben hade ju visserligen en tendens att krångla, men gjorde andra övningar. Kändes helt enkelt bra. Mars kom, gick bra, plötsligt en dag var det hänglås på dörren till träningslokalen och grind till stranden där det stod: ”Entrada prohibido”. 2 dagar innan hade jag skämtat med grannarna om corona, men den morgonen blev det verklighet. Där stod jag med mitt årskort och fick dessutom veta att jag inte fick gå mer än VÄLDIGT korta turer med mina hundar.

Alltså jag hamnade i en apati. Har successivt börjat ta mig ur den nu och restriktionerna har lättat en del, men det går långsamt. Har i alla fall fått längre promenader, men fortfarande ingen tillgång till min älskade strand. Har faktiskt gått lite längre turer både morgon och kväll, vilket man inte får. Tar man på träningskläder kan man hävda att man tränar och då får man gå lite längre än en 1 kilometer från hemmet. Ja, mina byxor har jag ju i alla fall köpt i en sportaffär, så då gäller väl det. Hoppas jag. Har haft turen att inte träffa några poliser. Men imorse försov jag mig. Mina hundar brukar ju väcka mig, men en del nätter, som inatt så väckte de mig vid 03:00 tiden. Gick upp, släppte ut dem även om de såg lite underligt på mig. Varför skulle de ut, de ville bara ha upp mig. Lade mig igen, men det är ungefär den tiden på natten som jag dels känner av att jag har en kropp och dels får en massa tankar som jag inte behöver ägna mig åt vid den tidpunkten. Att jag kände av min kropp tänkte jag att jag kanske kunde linda med lite paracetamol i kombination med ibuprofen. Sagt och gjort, det gjorde jag. Nästa gång hundarna väckte mig var klockan över 08:00. De brukar väcka mig vid 06:00, så även de hade försovit sig. Och jag själv sov väldigt gott på min pillerblandning. Kom till och med av sängen utan alltför stora plågor. Ryggen har ju inte blivit bättre av att jag inte har fått träna. Ja, jag vet, man kan träna hemma. Ja, jag har simmat och använt min roddmaskin, men det blir liksom inte samma sak som att gå till en träningslokal, där man bara är för att träna. Inte för mig i alla fall. Men det blev ju så att corona gjorde mycket med hela samhället, så klart för mig också.

Nu är det visst så att man jobbar med att söka någon som man kan skylla på att det blev som det blev med corona. Själv har jag ju många gånger tänkt att mitt liv hade varit enklare på ett sätt om jag hade levt samman med någon. Inte för att jag önskar att leva samman med någon och saknar någons ständiga sällskap, utan för att ha någon att skylla på. Bara om jag tappar något, så hade jag ju kunnat säga, det var ditt fel, du hostade och skrämde mig, eller vad som helst. När jag gör riktigt stora misstag så hade jag ju också klarat av dem bättre med att säga det var du som rådde mig, det är ditt fel. Jag har försökt att skylla på mina hundar, men det har liksom inte samma effekt. Men nu har vi hittat någon gemensamt att skylla på. Antingen Kina, djurmarknaderna, regeringen, kommunen osv. Slipper ju helt från eget ansvar. Man kan också skylla på de där som inte håller sig till reglerna. Att vi har det så här är för att någon har stått i liftkö, eller i Spanien försökt att gå ut och träna när det är förbjudet, även om man har gjort det helt ensam på en öde landsväg. Det känns ju lite bättre att det inte är mitt fel och mitt eget ansvar till att göra det bästa av det här. Så nu har jag bestämt mig för att även mina egna personliga dåliga beslut skall jag skylla på något så där anonymt, men välbekant som regering, riksdag, folkhälsomyndigheten eller WHO. Verkar som om jag nu har fått den perfekta möjligheten i att slippa att lägga det på mig själv. Har liksom inte förstått det innan.

Nu skall vi ju också utrota ett virus. Det har vi ju inte lyckats med hittills, men nu skall vi ju göra det. Låter underbart. Efter att vi har utrotat covid-19 så kan vi väl fortsätta med förkylningsvirus och influensavirus. Inga virus här mer efter våra erfarenheter med corona. Låter väl underbart. Att kräkas är något av det värsta jag vet, men nu kan vi nog utrota kräksjukan också. Visserligen har jag inte lidit så mycket av den men underbart att tänka att jag aldrig kommer att få den. En del länder har ju redan utrotat coronaviruset, så de har ju lyckats. Vi gör som dem. Stänger ute alla inkräktare. Taggtråd kring gränserna kanske fungerar. Kanske inte, tror mer på elstängsel. Trump vill ju bygga murar. Militären kan säkert vakta murarna med skarpladdade vapen. Det blir bra. Vi skjuter alla som försöker ta sig över en gräns. Då har vi ju också lyckats med att lösa invandringsfrågan. Vilken fantastisk värld att leva i. Vi slipper invandrare, tiggare, sjukdomar. Kommer att leva i evigt för det är väl det vi vill. Ingen vill ju dö eller hur? Sedan har vi ju förstås även de där som har högt blodtryck, diabetes, övervikt och som kör bil eller andra saker som kan sluta med döden. Men vi löser säkert det också. Tror ni inte. Nu har det ju faktiskt till och med blivit så att vi kanske kan utrota covid-19 med nikotin. Forskningen går vidare. Börja snusa. I starten av det här läste jag att rökare hade större riskfaktor att dö in covid-19. Det har visat sig vara fel, så nu får vi verkligen se till att få i oss nikotin. Jag får ju det redan med mina e-cigaretter, så till trots för att jag nu när man inte helt har utrotat viruset ligger i riskzonen åldersmässigt så får ja åtminstone i mig lite nikotin, så kanske jag klarar mig.

Det har ju också blivit så att vi som är över 70 år inte vill bli påminda om att vi är det. Av en eller annan anledning så vill vi inte höra talas om att vi tillhör de äldre. Kanske de över 100 år tillhör de äldre, men absolut int vi. Hur kom det sig att någon trodde att vi var gamla. Själv minns vi ju klart och tydligt när vi var barn och så fort kan det ju inte ha gått att bli äldre. Om jag är 2 år och blir 3 år så har jag ju också blivit äldre, så varför skall man prata om det när man är över 70 år. Jag skall prata tyst om att ju äldre jag blir, ju bättre minns jag när jag var barn. Min far gjorde likadant och han blev ju nästan 106 år. Han kanske var lite äldre, men inte så mycket. Vem vet om vi utrotar alla sjukdomar så lever vi kanske för evigt. Inte säkert att vi minns att vi är äldre då heller visserligen, om man nu inte har utrotat alla demenssjukdomarna också. Men det kanske man har. Har man det inte så minns vi ju kanske inte att vi har blivit äldre.

Annars har jag faktiskt den här veckan ägnat mig åt att planter lite växter i krukor. Har inte vågat göra det tidigare här, eftersom jag inte har varit säker på att jag blir i Spanien hela sommaren. Men nu gör jag det, tack corona för det, jag fick plantera lite växter. Det skulle bli alltför dyrt för mig att försöka ta mig ut från Spanien om jag blev sjuk i ett annat land och det kan man ju bli än så länge, innan man har utrotat alla sjukdomar. Så ja, jag stannar i Spanien, hela sommaren och planterar växter i krukor. Jag har visserligen stannat i Spanien fler somrar, men då har jag ju alltid tänkt att kanske jag tar en tur till familjemedlemmar i andra länder. Så tänker jag ju inte denna sommaren. Eller de närmaste 100 veckorna, för det tar väl lite tid innan man har utrotat viruset. Räknar i alla fall med minst 100 veckor. Yipee, vi har klarat av 10 nu. Det är inte illa. Allt går framåt.