Fredag igen. Konstigt att veckorna, månaderna och åren går så fort, när dagarna kan gå ganska långsamt ibland. Kan väl vara efterverkningar av inspärrningen. I söndags gav min tvättmaskin upp. Ja, den dog inte av covid-19, tror jag i alla fall. Jag hade maskinen full av tvätt när den dog. Full av vatten också. Den var helt svart. Ingen ström gick fram. Trodde först jag hade strömavbrott, men så var inte fallet. Försökte med youtube, där skall man ju tydligen kunna hitta det mesta. Men nej fortfarande ingen aning om vad som hade hänt. Den bara stod där, svart som natten och full av vatten och tvätt. Tänkte måste vara en säkring, googlade, men där stod att tvättmaskiner inte har några säkringar. Kan det vara verklighet, kanske inte men fick alltså vackert tömma maskinen för hand och hänga upp dyblöta kläder som kunde dropptorka utomhus, dessutom fulla av tvättmedel märkte jag. Jaha, klarar man sig utan tvättmaskin, nej det gör inte jag i alla fall. Den är ju snart 8 år, men de första åren jag bodde här så användes den ju inte så ofta. Inte de sista åren heller, eftersom det ju i regel bara är jag, och jag får inga ofantliga mängder av tvätt på en person. Har nu alltså bytt ut spishäll, ugn, frys, kylskåp och nu också tvättmaskin. Kvar är diskmaskin och microugn. Det är väl bara att förbereda sig på att de också snart ger upp. Bestämde mig alltså att jag måste åka till MediaMarkt och inhandla en tvättmaskin. Kollade på nätet. Verkade som att Bosch och LG, hade bra maskiner. Tänkte på att beställa via nätet, men ville gärna prata med någon som kanske kunde lite mer. På måndagen åkte jag alltså iväg till La Zenia i Torrevieja, närmare bestämt Orihuela.

När jag körde dit så visste jag ju att det var munskydd som gällde. Hängde det för säkerhets skull om handleden så jag inte skulle glömma det när jag gick ur bilen. Har gjort det en och annan gång tidigare och fått gå tillbaka för att hämta det. Värmen gick upp till 31 grader under tiden som jag körde dit. Förresten så börjar dieseln i bilen att ta slut. Första gången på snart 4 månader. Där ser man vad covid-19 kan spara in på saker. Har alltså inte tankat på nästan 4 månader. Det var ju inte så ofta jag hade användning för bil under inspärrningen. Kändes lite lyxigt att köra till La Zenia, har ju inte fått göra det på några månader. Lite glest med bilar på parkeringen, men på med munskydd och ut i värmen. Inte så väldigt fullt med folk heller där. Men till min förvåning gick många helt utan munskydd och de som hade munskydd hade placerat dem hängande om halsen eller uppe i pannan. Ja, de hade ju munskydd i alla fall. Vad var det nu jag hade läst, att man inte skulle pilla på och ta av och på munskyddet hela tiden. Antagligen var det bara jag på La Zenia som hade läst det. Jag följde i majoritetens spår, hängde det alltså om halsen. Hade det ju med mig. Är ju inte så väldigt rädd för att bli smittad själv, men vill inte att någon skall bli arg på mig för att jag inte använder det. Tog dock på det innan jag gick in på MediaMarkt, och där var det också obligatoriskt med att sprittvätta händerna innan man gick in. Sagt och gjort, men utan plasthandskar i alla fall. Alltid något. Hittade en mängd tvättmaskiner, men ville ju ha hjälp. Inte en människa som såg ut att jobba där, gick runt och letade. Hittade någon i röd T-skirt på dataavdelningen. Frågade honom om man kunde få hjälp. Det kunde man inte. Han kunde inget om tvättmaskiner. Han lovade dock att ringa på någon som kunde hjälpa mig. Han ringde, jag väntade och väntade, ingen kom. Gick försiktigt runt lite och letade igen. Ha mig inne i en affär som säljer elektronik är ju livsfarligt för min plånbok. Hade bestämt mig att bara köpa tvättmaskin inte en massa andra roliga prylar, så jag försökte att hålla mig ifrån den avdelningen. När jag hade stått och väntat i en halvtimme utan att ha sett någon på tvättmaskinsavdelningen, så frågade jag igen någon på dataavdelningen. Blev nu upplyst om att på grund av covid-19 sjukdom så var halva styrkan minst hemma i covid-19. Den de hade fått tag på var på lunch. Jag undrade om jag kanske skulle komma tillbaka senare eller om det var någon idé att vänta. Det blev alltså kaffe utanför affären. Har förstått att det är bordsbeställning och servering som gäller numera så jag satt också där och väntade, och väntade. Ingen kom. Det var inte bordsservering. Fick mitt kaffe, drack långsamt så att lunchrasten skulle ta slut säkert. Hade hört att man desinficerade bord och stolar efter att man suttit på dem. Det var det ingen som gjorde där jag hade suttit i alla fall, men nu bär jag nog ganska säkert inte på någon smitta. Undrar hur de kunde veta det. Nu var det kö till de två stackarna som skulle serva alla som ville köpa någon form av vitvaror. Det var bara att vänta igen. En av dem verkade ganska kunnig upplevde jag, när jag förföljde honom medan han servade andra kunder. Men det var inte han jag fick. Jag fick tydligen tag i en vikarie, tror jag. Hon verkade inte så hemmastadd i något. Kom i alla fall ut med att ha inhandlat en Samsung. Inte Bosch eller LG. Det jag föll för var nog extra luckan där man kunde lägga in de plaggen som man hade glömt att lägga in innan man startade maskinen. Jag brukar alltid upptäcka något som skulle ha varit med också, efter att jag har startat maskinen. Nu kan jag alltså öppna extraluckan och lägga in. Hoppas Samsung också fungerar. P.S. Hon som hjälpte mig tog av sitt munskydd efter en stund, hennes glasögon immade igen. Jag förstod henne.

Tvättmaskinen kom och installerades nästa dag. De tog med sig min gamla också. Underbart. Hade liksom tänkt på hur jag skulle klara av att få ut den ur huset, lyfta in den i bilen och köra iväg med den till någon form av sopstation. Det finns faktiskt en del saker som inte fungerar att göra ensam. Men slapp alltså den tankegymnastiken på hur jag skulle få till det. Hade nog löst det på ett eller annat vis, men antagligen rivit någon dörr på väg ut och förstört bilen på något vis. Men det löste sig alltså. Det mesta gör ju det. 

Nu har jag ju kommit gott i gång med mina morgonpromenader på stranden. Det känns väldigt skönt. Ja inte alltid när Pippi väcker mig klockan sex. Hon tycker inte att jag skall få sova till halv sju. Det är då jag har satt väckarklockan nämligen, men hon ligger en halvtimme före. Onsdagsmorgonen så var det alltså upp ur sängen, in i bilen, ner till stranden. Det är ca 700 meter att gå från parkeringsplatsen för man är nere på stranden. Jag kom dit alltså. Nästan nere på stranden. Avspärrat av polisen. Igen!! Blev lite uppgiven. Vad hände nu, skulle vi få utegångsförbud igen. Jag vågade i alla fall inte trotsa avspärrningen. Mötte en tysk på väg ner för sin dagliga powerwalk. Pratade lite med honom om avspärrningen. Han hade ingen aning. Men sade att han hade tillbringat de 20 sista åren i Spanien under vintertid och skulle nu åka hem till Tyskland på lördagen. Han sade att han aldrig mer skulle sätta sin fot i Spanien efter det. Kanske Portugal eller Turkiet eller något annat varmt ställe, men aldrig mer Spanien. Han upplevde det helt idiotiskt med utegångsförbud och menade att jag ju hade tur som hade mina hundar och åtminstone hade fått gå utanför min tomt med dem. Jag förstod honom verkligen. Nu visade det sig i alla fall så att det var helgdag här på onsdagen och att man då brukar fira med fest på stranden. Det får man ju alltså inte längre, därmed avspärrning igen. Troligen fick de istället fira på platser där det blev ändå trängre än vad det blir på stranden. Som till exempel hela tjocka släkten med vänner inne på en liten tomt. Det kan ju inte staten förbjuda längre. Men jag fick gå på stranden nästa dag igen, det var jag tacksam över.

Ja, värmen har kommit på allvar och en del börjar bli sig likt här igen. Inte som tidigare, men lite mer frihet i alla fall. Jag skall iväg och se hur det är på träningscenteret. Har hört och läst att man skall få lov att träna igen, men med tidsbeställning och utan att få lov att använda omklädningsrummen. Så jag får väl köra dit och höra mig för hur man går till väga. Jag njuter verkligen av min nya pergola. Den blev perfekt. Och väldigt glad över att ha egen pool, som gör att jag kan svalka mig när jag känner för det. Har förstått att de som har gemensamma pooler inte får känna av den lyxen. ”De”, har tydligen infört att poolen skall rengöras flera gånger om dagen och att man måste ha någon som går omkring och spritar av solstolar och allt annat man kan ta på. Det innebär att det blir för dyrt att ha dem igång, verkar det som. Undrar om det är det nya normala, så att det i fortsättningen inte kommer att finnas möjlighet till badning i de här gemensamhetsanläggningarna. Låter lite väl hårt för alla dem som betalar vare månad till att poolen skall hållas igång. Men inget att göra. Blir nog en del apati över hur saker och ting har blivit. Undrar om en sådan här bassäng också måste förses med coronarestriktioner?

Nu verkar det ju också som att mitt ena barnbarn och hennes vänner kan komma ner hit i augusti. Ser verkligen fram mot det. Har saknat min familj, mer än jag trodde var möjligt. Men vem vet får kanske träffa en och annan av dem snart. Månaderna går ju fort. Mina tyska grannar dök upp den 21 juni, första dagen som de hade lov att komma över gränsen. De har nog längtat till sitt hus. Kanske det börjar bli lite liv och rörelse igen.