Sista lördagen i juni!

Inatt vaknade jag plötsligt av att hundarna blev som galna. For runt och skällde högt. Själv hörde jag också något som jag bara kunde identifiera som att en stor lastbil körde ner min mur eller något liknande. Alltså upp ur sängen ut ur huset för att kolla muren. Ingen lastbil inne på min tomt och muren verkade att stå intakt. In igen och försökte lugna hundarna, men de var fortfarande upprörda. Plötsligt kom samma ljud igen, förstod inte något, men tänkte att det inte var hos mig i alla fall som man körde ner muren, kanske någon granne. Gick och lade mig, förstod imorse när jag såg på FB att det hade varit jordskalv. Men alltså inte jordbävning, bara ett skalv. Inget farligt. Hundarna lugnade sig ju också.

Detta är jordbävning. Glad att det bara var ett skalv hos mig inatt.

Upp och ner på stranden som vanligt nu efter att man har släppt upp på restriktionerna. Om jag går på träbron, som jag brukar att göra så kan jag faktiskt inte hålla avstånd till de jag möter, och jag möter folk där på tillbakavägen, men inte ner till stranden. Verkar att vara lite för tidigt för de flesta andra. Kan man inte hålla avstånd så får man ju böter om man inte har munskydd. Alltså jag tar på munskydd och de jag möter tittar lite konstigt på mig. De har nog inte munskydd med sig ens. Inte lätt för poliserna här i landet att hålla kontroll på sina invånare. De gör väl som spanjorer gör normalt. Nu är de fria att gå ut och njuter av det. Jag känner mig lite dum när jag tar på munskyddet. Jag som inte ens tror på munskydd. Men jag tror på böter. Jag vill absolut inte vara med på att betala mer till spanska staten än vad jag behöver. Inte för att vara ogin, men jag betalar faktiskt redan mer i skatt här än vad jag hade gjort i Norge. Det får vara nog tycker jag. Alltså har jag munskydd med mig. I fickan!! Tror inte att man skall förvara munskydd så, och absolut inte använda samma munskydd hela tiden. Det gör jag och det är inte bötesbelagt, så det fortsätter jag med. Det är ju faktiskt inte jag som är rädd för smitta.

Inga böter för mig inte. Hoppas jag.

Hem till mitt morgonkaffe, ja för den delen till hela min dagsranson av kaffe. Dricker alltså en kopp kaffe med skummad mjölk på morgonen och sedan inte kaffe alls efter det. Jag som drack kaffe hela tiden tidigare, har nog upptäckt att jag inte är så där stormförtjust i kaffe som jag trodde. Det räcker med en kopp på morgonen, kanske två om jag har sällskap och sitter och snackar med någon. Det blir liksom annorlunda då. Läser mina tre svenska dagstidningar. Ja, numera läser jag alltså tre tidningar varje morgon. Svenska Dagbladet, Dagens nyheter och Expressen. Lite kul att se hur olika de har vinklat samma nyhet. Får lite mer objektivitet på Svenska Dagbladet och DN. Expressen spetsar liksom till alla rubrikerna, därför läser jag Expressen sist, har då lite distans till deras sätt att vinkla nyheterna. När DN rapporterar om hur WHO hade missuppfattat den svenska ökade testningen av covid-19, så vinklar Expressen det till att det likväl finns en massa kritik mot Tegnell. Ja, det är alltså vad man läser och tror på som gör att man reagerar på det ena eller andra sättet. Ord har makt, speciellt det skrivna ordet. Någonstans så tror vi på det utan att sätta frågetecken efteråt. Vi är inte så bra på källgranskning. Vi bestämmer oss för en åsikt och därefter läser vi och tror på med eller utan bevis på det som stödjer vår åsikt. På gott och ont!

Efter att ha gått igenom alla dessa nyheter, som ibland inte är någon nyhet så börjar faktiskt sömnigheten att ta över. Kan det vara att nyheterna är så tråkiga, eller? Men det är ganska lyxigt att få lägga sig och blunda igen. Måste ju njuta av den friheten, som jag ju inte hade när jag jobbade. Det finns vissa positiva aspekter med att vara pensionär. Jag lägger ju mig en stund på soffan i min pergola. Är väldigt glad för min pergola. Temperaturen ligger omkring 26 grader, men jag tar likväl en tunn filt över mig. Lite konstigt det där, men det känns likväl bra med en filt, kanske en viss trygghet eller något. Jag ser ju på Fluffy som tvingar sig in i en liten sherpabag, som jag hade på flyget när hon var några kilo mindre än vad hon är idag. Hon kan inte vända sig i den och hon måste krypa in i den, men likväl älskar hon att ligga i den. Har något runt sig när hon väl har klarat av att böka sig tillrätta där. Tror att hon känner sig väldigt trygg i att vara så omsluten av väggar och tak. En kanske falsk trygghet, eftersom om någon fiende skulle komma, så tar det en stund för hon har klarat att krypa ut ur den igen. Men känslan är nog trygghet när hon är i den. Kanske samma sak med min filt.

Lyxigt med en tupplur!

Men alltså livet är ju ganska lyxigt som pensionär, likväl, även om jag fortfarande kan sakna jobbet. Speciellt rutinerna kring det. Men dessa morgnar är ju också en rutin. Dagarna har inte blivit lika mycket rutin, där improviserar jag fortfarande. Ibland känns det som om jag inte har gjort något överhuvudtaget på hela dagen, medan jag ibland får ett ryck och gör något. Har ju många hobbies som jag kan ägna mig åt, men som jag inte alltid gör likväl. Lyssnar mycket på böcker, men tycker att böckerna också börjar bli mer och mer upprepning. Lycklig när jag hittar en bok som kan fånga mitt intresse helt och hållet. Men böcker tar ju slut och då är det att lyssna igenom en del som inte fångar mitt intresse fram till att jag åter stöter på en som gör det.

Matlagning blir ju inte mer än var tredje dag. Hur jag än gör det så lyckas jag inte laga mat till mig själv som bara räcker en dag. Oftast äter jag alltså samma lunch tre dagar i sträck. Men det fungerar i alla fall. Behöver inte ägna så mycket tid åt matlagning alltså. Jag har ju gått in i den där 16 timmars fastan. Alltså äter på kvällen fram till ca 22:00 och därefter inte förrän vid 14:00 nästa dag. Ja, förutom mitt kaffe med skummad mjölk. Troligen är det inte helt riktigt att man får dricka kaffe med mjölk om man skall kalla det fasta. Men jag är ju ganska bra på att göra saker lite som jag själv föredrar. Så jag fortsätter med mjölken i kaffet. Har ju inte socker åtminstone. Alltid något.

Idag lördag och jag åker alltså inte till marknaden som jag hade en del tankar på att göra. Min poolskötare dök upp med en pump till poolen. Den förra läckte. Han har lagat den en gång och menade att det väl var dags att byta ut den efter åtta år. Dock det är inte åtta år. Den första jag hade blev ju stulen. Kan tänka mig hur det var att klättra över min mur, in och koppla från pumpen, över muren, denna gång med en ganska så tung pump. Själv har jag dock en annan förklaring. Hade inte min nuvarande poolskötare på den tiden. Hade två stycken som någon besökare kallade cowboys. Vet inte om de var cowboys direkt, men troligen inte heller de mest samvetsgranna poolskötarna heller. Tror faktiskt att de tog min pump, de hade ju nyckel och slapp att klättra över muren. Min nuvarande poolskötare menar dock att de sedan sålde den pumpen till mig igen. Kan ju vara så. Men alltså nu jobbar min nuvarande poolskötare i gassande sol med att installera ny pump till mig. Är glad att jag slipper. Skönt att vara pensionär.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s