Vi är i kris, hela tiden!!

Sista söndagen i augusti coronaåret 2020. Just nu lugnt och soligt. Termometern visar bara på 24 grader. Temperaturen i poolen har sjunkit från 32 grader till 26 grader på en natt. Det beror på ett häftigt och kort åskväder igårkväll. Det kom mycket regn på bara en halvtimme och strömmen gick naturligtvis. Verkar som om det är det ”nya normala” i mitt hus. Det är faktiskt bassängen och varmvattnet som är orsak till det. Undrar vad det är för fel. Tror att det är något i bassängmaskinrummet. Långt ord, men kunde inte förklara det bättre. Det är något som är fel i det rummet i alla fall, tror jag, även om jag inte är direkt maskinkunnig, men jag har i alla fall lärt mig så mycket som att jag kan få tillbaka strömmen i resten av huset, bara jag slår ner den knapp som styr strömmen till bassängmaskinrummet och varmvattnet. Men det var i alla fall första gången sedan jag fick mitt ”glashus”, man skall inte kasta sten där när man sitter i det. Det är en speciell upplevelse att sitta där när regnet riktigt vräker ner. Alltså ett sådant där närmast tropiskt skyfall. Det hamrar på taket och likväl sitter man lugnt inne i det. Upplevelsen är ännu bättre när åskan dundrar och blixtarna avlöser varandra. Hundarna uppskattar det absolut inte lika mycket som jag gör. De ville inte sitta där, men de ville heller inte gå in och riskera att bli dyblöta i pälsen på vägen in. De fick faktiskt valet, man avböjde vänligt men bestämt. Luften har alltså blivit kallare efter ovädret, men är nog på väg att arbeta sig upp till sina forna nivåer. Just nu känns det ganska skönt. Svetten rinner inte av mig när jag är utomhus. Man kan liksom tänka, inte för att jag vet om det är något positivt.

Den här metoden sägs lugna åskrädda hundar. Har inte provat, men osäker på vad Fluffy hade sagt om jag försökte att linda in henne i en halsduk. Pippi hade nog klarat det bättre. Hon vill ju helst gömma sig när det åskar.

Idag har jag faktiskt läst hela Svenska Dagbladet och inte sett ett ord om coronan. Också lite glädjande. I Expressen fanns det ju lite om den, men i mindre utsträckning även där. Men det hjälpte ju inte på domedagsföreställningen i tidningen. Istället måste man fokusera på andra sätt att skrämma upp människor. De fokuserar bland annat just nu på förnedringsrån. Att detta är en ökande fara och att ma måste göra något. Alla skriker på att man måste göra något. Jag ser dock inte vad, jo kanske, man skall helst spärra in alla kriminella på livstid. Inte för att historien har visat att det hjälper men för att göra något. Inte ens det faktum att det inte verkar att vara ett ökande problem med förnedringsrån, utan att det handlar om enstaka händelser. Bara för att ta ett annat exempel om att man måste göra något, jag vet inte helt vem man är, kanske regeringen. Det exemplet handlar om att någon har kört berusad eller drogad. Då skriks det om att man inte får lov att köra bil när man är påverkad av alkohol eller droger. Nej, det tror jag att de flesta vet, men att det görs likväl av några enstaka personer. Flertalet tror jag förhåller sig till det faktum att man inte får göra det. En del gör det ändå. Man får inte råna någon, men en del gör det. Här i Spanien verkar det just nu på FB föregå en skrämselpropaganda att vem som helst kan ta sig in i ditt hus och ockupera det utan att du får lov att kasta ut vederbörande. Ja, du kan alltså alltid polisanmäla det, inom 48 timmar. Efter det är det kört. Då få du snällt försöka hyra någonannanstans, eller kanske ockupera ett annat hus. Jag har en del hus här i närheten som jag absolut skulle ockupera i så fall. Ja, det är alltså inte så väldigt många som har råkat ut för det, men på FB verkar det nu som om det händer väldigt, väldigt ofta. Det blir väl så när man börjar jaga upp sig. Det är som om man köper en bil eller något annat. Plötsligt så ser man att nästan ”alla” har en bil av det märket, även om man inte har sett det för. Konstigt, mänskligt eller något vi måste göra något med.

Jag tror ju inte att det här fenomenet är speciellt i Sverige, jag tror att det finns överallt. Just nu säger man i Sverige såsom jag läser det. Kan ju ha fel. Att det är bättre i Danmark, där har de en bättre lagstiftning för begångna brott. Där kan de döma även minderåriga till långa straff. Att man statiskt sett har fler livstidsdomar osv, osv i Sverige verkar det inte som om någon bryr sig om. Just nu är det Danmark som gör rätt och Sverige som gör fel. Det är nästan alltid svenskar som menar att Sverige gör fel. Också Trump förstås! Sverige gör fel när det handlar om coronan också enligt dem. Spelar faktiskt ingen som helst roll om vi har mindre antal döda och en nedgång i smittan jämfört med andra länder just nu. Det kan förändras, vilket vi väl har lärt oss att det gör hela tiden. Vi gör i vilket fall som helst fel. Det är tydligen det viktigaste.

Enligt många är ju landet i kris hela tiden. Vi måste göra något. Kanske vi kan hamstra toalettpapper?

Någon måste ju träda upp till försvar också, eller?? Det är det där om att vara ensam, ensam som land eller ensam som människa. Jag lever ju ensam. Alltså jag har inte någon människa som jag bor samman med. Jag trivs ju ganska bra med det normal, men ibland saknar jag faktiskt någon som kan försvara mig. Ja, alltså inte försvara mig mot faror och sådana saker, som till exempel husockupanter. Det tror jag att jag kan klara av själv, men som att jag tänker och tycker fel. Har sagt fel saker och liknande. Jag har sagt många saker som jag har ångrat och gjort många saker som jag ångrar också, men det är väl det som är att vara människa. Men att ha någon vid sin sida som säger att: ”det där var inte så farligt”, ”det där går över”, ”du är ju ok också” osv, osv, det kan jag sakna. Även kriminella får ju en försvarsadvokat. Det var ju ok att få höra av sina barn när de var 2 år att man var en dum mamma när man hindrade dem i någon farlig aktivitet, som till exempel leka med knivar eller liknande var en sak som man kunde försvara sig mot utan problem. Att man sedan blev dum när de var tonåringar också var ju också normalt. Man blev ju lite bättre efter att de hade passerat tonårstiden igen, av en eller annan anledning. Att man av sina systrar fick höra att man var en idiot eller dum i huvudet när man var liten och retade dem på ett eller annat sätt hörde ju också till att det var sådant man fick ta eftersom det var normalt. Både att man retade dem och att de benämnde en med en massa fantasifulla uttryck. Men idag saknar jag faktiskt någon som kan försvara mig och peppa mig, när jag kanske har gjort något dumt. I sådana fall står jag ensam idag, även om jag vet att många delar min tanke och min uppfattning, så är det inte någon i min omedelbara närhet som kan lindra de omdömena som man kan få, när man sticker ut hakan och säger sin mening. Jag kan ju alltid välja att tiga, då får man ju faktiskt varken det ena eller det andra emot eller med sig. Kanske det handlar om som någon skrev att det är en sak att vara ”alone” och en annan sak att vara ”lonley”.

Ja, det lät ju lite pessimistiskt, men ibland går ju tankarna dit också. Det gjorde dem inatt, och det finns lite grann kvar även nu i ljus och sol. Sådana tankar är ju värst på natten. Men jag får väl fortsätta med resintillverkning och kanske att städa så blir saker och ting bättre igen. Ja inte av att städa precis. Gäller att distrahera sig tillräckligt mycket. Jag har börjat att plugga spanska igen. Har nu Zoom undervisning i spanska. Har ju redan försökt med Skype undervisning, men det nya är tydligen Zoom. Inte Zoo, även om jag kanske ser ut som något man hittar på Zoo. Jag har ju försökt med lite annat också, utan att lyckas som till exempel Intensivkurs i 4 veckor, en del grupplektionoer varje vecka, olika språkappar på Internett osv, osv. Har lovat denna min nya lärare att jag skall plugga spanska minst en timme om dagen. Där inkluderar han visserligen att jag ser filmer eller liknande på spanska. Det gör jag eftersom Netflix nu har gått in på att erbjuda mig fler filmer från det landet jag befinner mig i. Och även engelsktalande filmer har spansk textruta nu på Netflix. Det innebär alltså att de inte har svensk text längre för mig. Ja, jag har ringt och klagat till dem. Jag klarar alltså inte av den simultankapaciteten att både lyssna på ett annat språk (engelska) och läsa den spanska texten. Det leder till att jag ger upp och går in på HBO Nordic istället. C More har jag ju också haft tidigare, men eftersom jag inte har ett svenskt betalkort så får jag alltså inte lov att ha C More från Sverige längre. Det har fungerat i ganska många år, men inte längre. Verkar som om världen har bestämt sig för att jag måste lära mig spanska. Kommer nog att jobba med den saken fram tills att jag är död utan att lyckas att följa med en spansk film på spanska. Jag har visserligen lärt mig en del ord, men vad hjälper det, inte mycket när man skall följa med i en dialog. Det hjälper inte att jag lyckas uppfatta att de ber om notan, utan att veta varför de befinner sig på en restaurang. Men som sagt jag jobbar på. En timme om dagen med spanska. Kanske jag kommer ihåg något av orden jag lär mig mer än i 5 minuter, som annars är normalt för mig. Han, min lärare säger också att jag skall försöka att prata med spanjorer. När jag vid sällsynta tillfällen försöker mig på det, så sker två saker. Antingen svarar de mig på engelska, eller så sätter de igång med ett långt utlägg på spanska. Jag förstår inte ett ord och ler bara och nickar, för att så snabbt som möjligt gå därifrån. Vet inte om de har förolämpat mig eller sagt något vardagligt. Antagligen det sistnämnda, men det är fritt fram att kalla mig idiot eller be mig att försvinna på spanska. Jag förstår det i alla fall inte. Det kan ju vara positivt för mig i alla fall.

Min senaste resintillverkning.

Idag är det mulet och det är ju positivt. Trodde väl inte att jag skulle uppleva det positivt, men det är det i Spanien i augusti. Allt är relativt heter det ju. Positivt är ju också att växterna här i Spanien har fått lite vatten från himlen, sker ju inte så ofta här. Mitt citronträd har ju inte hämtat sig från sin ”sjukdom”, så citronerna ser just nu lite konstiga ut. Fläckvis gula och ganska små. Det är nog inte så de skall se ut. Apelsinerna är lite bättre, men inte så mycket. Sjukdomen hette nog inte covid-19, men något var det i alla fall. Glädjande är dock att bladen ser bättre ut nu än vad de gjorde när det var som värst. Klippte ju av de blad som såg värst ut och sprayade trädet med såpa blandat med vatten och alkohol. Vad det nu var för några gynnare som invaderat träden så hade de i alla fall kul när de halkade av bladen på grund av såpa och tyckte att det mesta var kul när de var påverkade av alkohol, tror jag.

2 kommentarer

  1. Jättegulliga dig. Jag är nog inte redo för den svenska vintern ännu. Kanske jag blir det, men det blir svårt att bestämma var i landet jag skulle bosätta mig då. Blir nog här ett tag till. Men håller tummarna för att det här coronaeländet snart är slut, så att ni och även andra istället kommer ner till mig. Hoppas verkligen att ni kommer snart Massa kramar.

    Gilla

  2. Kerstin! Har du inte umgåtts med tanken på att flytta till Sverige sommartid. Då är det ju lättare att träffa nära och kära och kompisar (som mig).skönt att det blivit lite svalare. Här blev det mycket svalare tyvärr, men det ska bli varmt igen. Kramar Kerstin

    Skickat från min iPad

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s