Nya Glasögon!!

Hjälp jag har blivit totalt asocial. Nu är det så att jag till och med tycker att det är jobbigt när min ”poolkille” kommer. Han kommer ju bara för att göra rent min pool. Två gånger i veckan. En gång känner jag hade varit mer än nog. Det inkräktar på min personliga sfär. Och den personliga sfären inbegriper inte någon människa i min närhet. Ja, jag har varit ensam lite för länge. Jobbigt till och med att komma iväg och handla mat när jag måste. Kan skjuta upp det från den ena dagen till nästa, till nästa. Ja, svälter ihjäl gör jag ju i vilket fall som helst inte. Men hur skall jag kunna bli smittad av corona, när jag inte träffar en enda människa. Inte helt sant. Jag träffar poliser. De är minsann ute även i min sfär. Vet inte om man i Spanien har anställt dubbelt så många poliser som innan. Och de har inte nog med böter att dela ut. När jag går, märk väl ovanför stranden. Vågar ju inte gå på stranden längre efter polisingripandet för någon månad sedan. Men även ovanför stranden, på en väg där det är förbjudet med bilar. Klart inte för polisbilar, de får tydligen köra överallt. Men där går jag i lugn och ro och möter på en timme minst två polisbilar. Möter inte en enda människa, så de måste, poliserna alltså, vara intresserade av mig som person. Några andra ser de ju inte där. Sist gick jag i lugn och ro, märk väl utan att lyssna på musik eller något annat som kan distrahera mina öron och med hundarna springande omkring lösa. Då smyger en polisbil på mig och naturligtvis sprang hundarna som yra höns när de upptäckte en bil. Hundarna är ganska lydiga vid invallning, så de kom naturligtvis genast till min sida när jag kallade in dem. Men det hindrade inte poliserna för att veva ner rutan och säga något på spanska som jag inte förstod, antagligen något om att jag skulle ha koll på mina hundar. Men där får ju inte köra bilar och där är ingen annan ute vid den tidpunkten på morgonen, måste jag hela tiden gå baklänges för att förvissa mig om att ingen polisbil kommer smygande på vägen. Men jag hade i alla fall munskydd så de kunde inte dela ut böter. Alltid något. Vet fortfarande inte vem jag kan smitta när jag inte träffar någon, jo kanske poliserna. Skulle med glädje smitta dem lite grann. Men troligen inte med covid-19, det är närmast omöjligt. Men kanske med något annat. Med min sociala fobi, kanske. Hade ju inte varit så dumt, då hade de kanske slutat att rikta in sig på mig hela tiden. Måste kanske börja jobba med min sociala fobi och börja tvinga mig ut i samhället igen.

Och så har jag köpt nya glasögon. Har sett sämre och sämre med mina gamla och beslöt mig för att övervinna min sociala fobi och gå till en optiker. Sagt och gjort. Övervägde lite vilken optiker jag skulle välja, men bestämde mig för den jag tidigare har anlitat. Vet inte om det var det bästa jag har gjort, men vänliga och trevliga är de. Pratar också perfekt engelska. Inte så illa bara det. En ljus och nästan lite exklusiv lokal, med allehanda konstiga instrument i sitt behandlingsrum. Där får man krypa in och få testat synen. Är det någon som har klarat av att bestämma om man ser den vertikala linjen bättre än den horisontala linjen? Jag klara det inte, gissar helt vilt, men är ärlig med att jag gissar. Han konkluderar med att det kanske är likt, jag tror det också. De har någon konstig apparat som sänder data till Madrid för att se min astigmatism och vilka progressiva glas som passar mig bäst. De är säkert väldigt duktiga.

Stora blev de i alla fall! Och Gucci!!

Nästa sak är ju det svåraste, att välja nya bågar. Det brukar vara svårt nog, men det är inget mot hur svårt det är med munskydd som täcker halva ansiktet. Har faktiskt inte någon som helst aning om hur bågarna ser ut på mig. Dels ser man ju inte så bra när man behöver glasögon och inte har glasögon på sig som fixar till synen. Nu skall man se hur man ser ut med nya bågar utan att helt klart kunna se bågarna. Optikern plockade fram det ena paret efter det andra och till slut frågade jag honom om vilka han tyckte. Han valde ett par som inte hade några ramar, men som såg ok ut och min egen erfarenhet är ju att man ser bättre utan ramar runt glasen. Sedan ingick ju i priset att man skulle få ett par solglasögon på köpet. Klart jag skulle ha det också. Alltså ny utprovning. Han kom med det ena paret efter det andra. Frågade om jag var en silver eller guld person. Klart silver. Silver i håret, eller mans skall kanske kalla det grått, men det låter ju inte lika trevligt. Silver låter bättre, så jag beslutar mig för silver, men landar på ett par jättestora runda solglasögon med guldbågar, hur blev det så?

Ja, då var det klart så långt, bågarna var avklarade. Sedan skulle man bestämma allt annat. Han hade bland annat tre olika alternativ på hur man skulle kunna se omgivningen bäst. Ja, vill man se omgivningen eller vill man inte. Kanske det hade varit något för mig och min nyvunna sociala fobi att se så lite som möjligt av den och välja det sämsta alternativet. Men jag tvekade mellan det bästa och det i mitten istället. Valde naturligtvis det bästa. Det skilde ju en del i pris men inte så mycket. Så var vi klara för slutsumman. Den blev, hör och häpna 2000€!!! Jag blev stum! Satt bara och tittade på honom, storögt med mina gamla glasögon. Jag såg ju med mina gamla. Hade nästan lust att säga att jag ångrade mig och inte behövde nya, men det behövde jag. Strålkastarna på bilarna flyter ju ihop för mig när jag kör när det är mörkt och skyltarna ser jag inte förrän jag är ganska nära dem. Och inte helt klart då heller. Måste nog ha nya, men 2000€. Har aldrig köpt så dyra glasögon. Trodde det var billigare att köpa glasögon här än i Norge, där det är väldigt dyrt. Men tji fick jag. Detta var dyrt. Förstod inte helt. Han såg min reaktion och började att se om han kunde ge mig någon rabatt. Den enda rabatten han kunde ge var att jag fick sämre ”omgivningsseende”. 40€ billigare. När jag ändå var uppe i de summorna så var ju 40€ inte så mycket. Han började yra om att jag inte behövde nya bågar nästa gång, eftersom dessa var så bra. Alltså det var bågarna som kostade. Jag avskyr ju att prova bågar, så jag kunde inte tänka mig att börja om igen. Det fick bli som det blev. Han gav mig i alla fall en gratis undersökning av mina ögon som skulle kosta 50€ normalt. Alltid något, men en droppe i havet och något som jag inte hade bett om. Ja, alltså det blev de glasögonen.

Ut ur affären, lite chockad. Det skulle dröja 10 dagar tills de var färdiga. De 10 dagarna har jag tänkt och tänkt och varit mer eller mindre i chock över att jag bestämt mig för att lägga ner 2000€ på nya glasögon, men lite för sent för mig att ångra mig. Hämtade dem och ruinerade mig mer eller mindre, men nu har jag nya glasögon och fick den där undersökningen också. Ja, alltså jag har ett par vanliga glasögon, designade av Cartier och ett par solglasögon designade Gucci. Kan ha varit det som drev upp priset. Men jag garanterar att man nog inte ser så stor skillnad på de bågarna och bågar som inte är designade av någon. Ja, av någon kanske, men inte av någon känd. Men nu får jag ju förvara mina glasögon i ett kassaskåp, vågar ju knappt använda dem till det priset. Men en tröst är ju att det är 3 års garanti på dem. Troligen samma för ikke designade glasögon.

Har idag också varit tillbaka hos optikerna för att få resultatet av undersökningen av mina ögon. De var normal, mina ögon alltså. Har inte starr eller något annat onormalt. Ja, det var ju bra att veta. Och det kostade mig inget för att få veta det. Eller så kanske man skall säga att det var en väldigt dyr undersökning av mina ögon. Men nu får jag låta bli att handla ett tag. Kanske får jag låta bli att handla mat också. Men det är nog bara bra för vikten. Samtidigt, vad skall man göra när man inte är utanför grindarna på sitt hus mer än när man går ut med hundarna eller är och handlar mat. Jo, man äter och äter och äter. Finns inte så mycket annat att sysselsätta sig med. Jo, nästa vecka skall jag få hjälp med att införskaffa ett nytt körkort. Det blir nästa avbrott i en relativt enformig vardag. Har ett problem att lösa i fråga om nytt körkort. Man måste ha ett foto av sig själv. Det har jag inte. Vet inte heller hur jag skall kunna få det. Blir nästa problem att lösa. Har ju löst glasögonproblemet, så skall väl på något vis kunna lösa fotoproblemet.

Jag, hade normal ögon alltså, varför behöver jag då glasögon?

En kommentar

  1. Hoppas verkligen att coronaeländet snart är slut. Roligt att höra från dig! Nu ser du ju bra ut i alla fall. Det kostar när man har exklusiv smak. Hoppas du kan ha dom länge! Tråkigt med munskydd när man är ute och går. Fattar inte riktigt varför. Här tvättar vi händer och håller avstånd och spelar minigolf och boule. Den 5e okt. Ska jag op mitt knä. Sen ska jag gå jorden runt. (Nästan) Ha det bra. hunden är människans bästa vän och dungar ju två. Alltid något. Hoppas vi ses snart! Din gamla vän Kerstin

    Skickat från min iPad

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s