Ja, alltså fortfarande härjar coronan runt om i världen, verkar som om folk har börjat förstå att vi får lära oss leva med det här viruset. Många har tröttnat. Ser det mer och mer. Här är det ju obligatoriskt med munskydd när man går utanför sin egen tomt, men ser fler och fler som inte följer påbudet. Förståeligt när man inte ser en enda människa är det svårt att förhålla sig till att man ändå måste ha munskydd. Men många känner sig tydligen trygga med munskyddet. Förvånar mig varje dag när jag läser inlägg på FB av svenskar som befinner sig i Spanien. De skriver att de känner sig tryggare i Spanien än i Sverige. Det verkar inte som att de förhåller sig till att smittan just nu verkar att sprida sig mycket mer i Spanien än i Sverige. Tror att de känner sig tryggare för att de ser munskydd. Tänk vad synintrycken kan göra. När man läser inläggen så ser man att de inte förhåller sig så mycket till de fakta som finns med smittorisken som synintrycket med munskydd. Det finns ju faktiskt en del fakta som att man inte blir smittad så mycket i utomhus som inomhus och att det också handlar om hur länge man har kontakt med en person som bär på smitta. Kortare stunder inte så farligt som att befinna sig i samma rum inomhus under en längre tid. Nej, bara personerna har munskydd verkar det som om de tror att alla är skyddade. Lite konstigt att Sverige just nu ligger så bra till till trots för att munskydd inte är obligatoriskt där. Just nu säger jag, eftersom det lätt kan förändras. I Sverige börjar man ju krypa inomhus och festerna äger rum inomhus vid den här årstiden, alltså ökar smittan, liksom på arbetsplatserna där man också befinner sig inomhus och ibland faktiskt umgås med sina arbetskamrater. Det skall man tydligen inte längre. Alltså umgås. Inte heller träffa nya människor.

Tur att jag tillhör den gruppen som är introverta. Jag klarar mig alltså ganska så bra i min ensamhet, men vet ju att det inte är så bra för mig. Blir liksom lite lat och tycker att det är ett helt företag bara att köra och köpa lite mat. Undviker att se mig i en spegel eftersom jag larvar runt i samma gamla kläder, ja inte så mycket kläder här i värmen men trosor och linne har jag oftast på mig, när jag inte simmar, då har jag inte det heller på mig. Sminkning har jag nästan glömt hur det går till, behövs ju inte när ingen ser mig. Vet ju dock att jag själv känner mig lite bättre och har mer energi om jag sminkar mig lite och kommer utanför tomten.

Var faktiskt utanför tomten i förra veckan. Äntligen hade kontoret för att skaffa sig ett spanskt körkort öppnat. De har haft stängt i flera månader. Hoppas att det är en godtagbar ursäkt, eftersom jag inte får lov att köra på ett norskt eller för den delen svenskt körkort i längre än 2 år efter att man har blivit resident, alltså fastboende här. Det är lite mer än 2 år sedan jag blev resident nu. Fastboende har jag ju varit längre. Men det där med att skaffa sig körkort här, var en upplevelse, som det mesta när man har med myndigheter att göra. Jag har alltså fått hjälp av en engelsk firma. Den heter One-way-service. Undrar vad det betyder. Antagligen att servicen bara går åt ett håll. Jag behöver alltså inte hjälpa dem med körkort. Tur det. Hade nog inte klarat av det. Men förra veckan skulle jag alltså efter att ha skrivit till dem upprepade gånger om att jag behöver deras hjälp snarast. Var ju där i juni och lämnade kopior på allt av id-handlingar, men verkar som om de har glömt det. Men alltså nu var det dags. Kom tidigt och fick sitta utanför kontoret och vänta. Varmt var det. Är det någon här som vet hur det är att ha munskydd i 33 graders värme och stekande sol, alltså lite varmare än 33 grader i solen. Det är minst sagt svettigt. Munskyddet är plaskvått och man känner att andedräkten blir nästan brännande. Förstår inte dem som säger att det är så enkelt att ha munskydd på sig. Ja, kanske när det är minusgrader, men inte tropisk värme. Men okey, måste man, så måste man. Plötsligt så kom det fler människor som också väntade och vi blev infösta i en bil tillsammans, med munskydd. Satt ganska nära varandra. Tre i baksätet och två fram. Det var inte direkt säker distans mellan oss. Föraren var nog rallyförare så vi kastades lite mot varandra under körningens gång. Transporterades till annan stad, vet inte vad den hette. Alla de andra var från England, bara jag från Sverige alltså. Inte så konstigt, här finns fler engelsmän än svenskar till trots för Brexit.

Väl framme så kom vi in på en läkarmottagning. Det fanns lite trappor där att gå. Mina medresenärer rörde inte ledgångarna, det hade jag inte ens tänkt på. Gjorde som jag brukade göra, höll alltså i ledgången när jag gick upp för trapporna. Fick veta att där kunde finnas smitta, men alltså inte i bilen i ett trångt utrymme och sitta axel mot axel. Tror faktiskt själv att det kunde finnas mer smitta i en trång bil med fem passagerare än på en ledstång. Jag har tydligen missat att bli coronamedveten för jag gick också in och satte mig i väntrummet utan att sprita mina händer. Fick dock hjälp av en av mina medsökande. En av dem kom med en spritflaska till mig så att jag kunde sprita mina händer. Sedan var det dags för läkarundersökningen. Den bestod i att vi fick se på en skärm där det fanns två röda breda streck och två svarta prickar som vi skulle hålla innanför strecken. Det var faktiskt inte så lätt, vägarna gick åt olika håll och jag är inte skelögd. Hade kanske klarat det bättre då. Men att hålla reda på två vägar som inte följer samma mönster och två prickar passade klart inte mina ögon som oftast går åt samma håll. Fick alltså försöka växla mellan att se på den ena pricken och sedan på den andra. Då rörde den andra pricken sig som den ville. Tydligen klarade jag av det ändå. Blev alltså godkänd. Därefter in till en annan läkare som kollade synen på mig. Jag kunde klart inte läsa det nedersta på tavlan, till trots för nya glasögon. Tur att jag hade fått nya. Jag blev godkänd här också. Alltså godkänd för körkort i Spanien. Undrade när vi körde dit om det var lite hårdare krav på läkarundersökningen om man hade passerat 70 år. Men det var det alltså inte. Efter att ha skrivit under med namnteckning så blev vi utfösta i bilen igen. Alla blev godkända. När vi väl anlände till deras kontor så fick vi lämna ifrån oss våra körkort och våra pass.

Jaha, nu kör jag alltså utan körkort och utan pass. Ja passet brukar jag ju inte ha med mig. Jag har ju mitt internationella id-kort. Tror att det räcker. Men körkortet alltså. Visste inte att man får lov att köra bil utan att ha körkort i Spanien, men det får man tydligen. Hoppas att jag inte blir stoppad av någon polis, vet inte riktigt hur jag skall göra då. Har ju börjat bli lite rädd för de spanska poliserna, så blir jag stoppad så kommer jag väl att kissa på mig.

Frågade hur länge jag skulle köra utan körkort och en av mina medsökande sade 6 månader. Hoppas att det inte stämmer eftersom jag har hyrt bil under julen, när jag skall vara i Sverige och man kan inte få ut en bil från en hyrfirma utan att visa körkort. Undrar om jag kan låna någons. Han som representerade one-way-servis, menade dock att det skulle gå fortare än så. Håller tummarna.