16WOH

De flesta har nog ingen aning om vad de där bokstäverna och siffrorna står för. Men jag vet! Det handlar alltså om ”16 weeks of hell”. Alltså 16 helvetiska veckor. Själv är jag nu inne på tredje dagen av dessa sammanlagt 112 dagar. Alltså bara 109 dagar kvar. Just nu låter det oändligt länge. Första dagen ok förutom att jag inte orkade med att äta all maten som skall ätas. Det var för mycket. Jag som har levt på glass och lite frukt de senaste veckorna. Den sista veckan innan uppstart också vin varje kväll för att riktigt njuta av den sista alkoholen på 112 dagar.

Jag har ju faktiskt varit på gymmet några gånger varje vecka sedan början av september. Gjort mina övningar på maskinerna, bänkpress, armpress, magpress och så vidare. Trodde att det räckte. Men de här övningarna som jag gör nu var tydligen annorlunda. Dag två hade jag träningsvärk, men ganska normal. Dag två skall vi inte prata om, träningsvärken var inte av normal karaktär. Att bara tänka tanken att gå på toaletten var jobbigt. Då menar jag inte att det var jobbigt att tänka på att uträtta de behov man gör på toaletten. Det jobbiga var att tänka på att sätta sig på toalettringen och att resa sig efter fullgjort arbete.

Igårkväll tog jag både paracetamol och ibuprofen innan jag lade mig för att överhuvudtaget tänka mig att kunna sova trots värk i hela kroppen. Inte i hela kroppen, inte magmusklerna. De, alltså magmusklerna har ännu inte förstått att de existerar. Jag undrar fortfarande om jag har några. En del av övningarna man skall göra handlar ju om just magmusklerna, men de övningarna är lite konstiga för mig att utföra. Det ser absolut inte ut som de instruktionsvideorna som följer med programmet, men jag kämpar på. Förstår inte helt hur deras kroppar fungerar, alltså instruktörens kropp jämfört med min. Min kropp hänger inte med där. Kanske magmusklerna någon dag kommer att försöka att göra sin närvaro offentlig, inte vet jag. Men de flesta andra musklerna i kroppen känns att de finns. Känns lite mer än vad jag trodde var möjligt.

Sedan är det där med maten. Ja, den är avgjort annorlunda än den jag brukar få i mig, men så mycket mer och oftare. Visserligen begränsat antal timmar som jag skall få i mig den på. Men hungrig är man alltså inte. Också är det där med protein tillskott i pulverform eller dyrt proteinvatten. Har skickat efter proteinvatten från Sverige, men pulvret var inte lika lätt. Har ni någon gång druckit proteinpulver utblandat med vatten, så har ni förstått att så gott är det i varje fall inte. Men med lite socker i botten går medicinen ner, förutom det faktum att man inte får ha lite socker i botten. Den skall ner i vilket fall som helst. Just nu kör jag med mojitosmak på pulvret. Jag kan garantera att det inte smakar mojito direkt. Men verkar godare än de som använder sig av chokladsmak. Den går ner, har kommit på knepet att blanda den med bubbelvatten istället för bara vatten, lite godare i alla fall. Man vänjer sig vi allt, men saknar sjukt min vanliga kaffe latte på morgonen. Den är alltså förbjuden under de här 112 dagarna.

De flesta i den här gruppen har jobb i tillägg. Är sjukt imponerad av deras berättelser om att de går upp klockan fyra på morgonen för att hinna igenom alla sina pass. Jag själv som är pensionär upplever upplägget hittills som en heldags sysselsättning. När jag har kommit tillbaka efter min gympass och de är ju inte så många än så länge så har jag bara satt mig och försökt andas. Väldigt glad att jag klarar av att gå till bilen efter fullgjort pass. Därefter sitter jag bara och andas. En av mina vänner menar att skall man träna så borde man ju åtminstone cykla till gymmet också. Glad att jag inte gör det. Hade aldrig i livet orkat att komma hem igen efter passet. Jag tror att jag hade stannat kvar på gymmet i så fall till nästa dag. Har dock inte hittat någonstans där man kan sova. Sedan har de infört en sak till på mitt gym de här sista dagarna. Man måste ha munskydd på sig även när man tränar. Är det någon som har försökt det. Jag svettas i alla fall när jag tränar och munskyddet blir som en disktrasa. Dessutom gör vätan det väldigt svårt att andas genom tyget. Det känns som om man har betong framför munnen och inte bara ett pappers eller tygskydd. Jag har med mig ett par stycken att byta med för att kunna få luft, men de blir ju lika våta med en gång. Svetten rinner ju.

På tal om svett så den där powerwalken imorse gjorde att min Iwatch klocka trodde att jag hade simmat, så innan jag kunde se hur lång och hur fort jag hade gått på den fick jag tömma den på vatten, läs svett. Imorse var det extra svettigt. Delvis på grund av att vinden har vänt och kommer nu från Afrika och därför var det 20 grader varmt redan klockan 07:00 på morgonen och dessutom hade vattnet också vänt, så Medelhavet gick långt upp på stranden. Innebar att jag fick pulsa i lös sand inställer som dagarna innan gå i vattenbrynet där sanden är ganska sammanpackad. Det blev alltså mer power och mindre walk idag och absolut mer svett. Och det var bara tredje dagen.

Ja, alltså väldigt upptagen av mitt 16WOH program just nu. Hinner inte tänka på så mycket annat. Men tänker på att jag bara har 109 dagar kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s