Jag firade nyårsafton med Cava. Det får man egentligen inte dricka när man är med i 16 WOH. Bestämde mig dock för att bryta mot upplägget. Annars har jag ju följt programmet till 100% när det gäller mat och dryck. Läste om en i gruppen som hade brutit upplägget på julafton och frossat i godsaker. Han hade inte mått så bra natten till juldagen. Han bestämde sig för att inte göra om det misstaget. Kan ju tänka mig att våra magar har vant sig vid annan mat under de nästan 3 månaderna som har gått. Min mage har ju varit lite omväxlande under hela programmet. Det sägs att vi får äta precis rätt med näring och kalorier för att tillgodogöra oss all maten vi får i oss. Coacherna varnar för att magen kan bli lite hård, min mage har inte reagerat enligt deras recept. Den är lite omväxlande menar jag. Kan ju bero på att jag tycker att jag äter alldeles för mycket. I alla fall mer än vad jag brukar göra, men klart nyttigare. Konstigt nog så går jag ner i vikt, sakta men säkert likväl. Lite konstigt. Men hu r som helst. Jag mådde ganska så bra av Cava. Kanske inte så bra, eftersom jag genast blev sugen på lite godis också, och bestämde mig för att det bara är nyårsafton en gång om året. Ja, det är ju bara 2:ndre januaris också en gång om året. Kanske man inte skall resonera så. Men jag upptäckte likväl att varken Cavan eller godiset var så gott som jag hade föreställt mig. Tror inte att jag kommer att sakna det de här sista veckorna. Själv är jag ganska så nöjd med resultatet, men när jag ser bilderna på de andra i gruppen, så har jag all anledning av att inte vara så nöjd. De fotograferar lite före och efter bilder redan och de har magrutor. Det har inte jag. Visst har fettet krympt lite och jag kan till och med känna att jag har lite muskler innanför det lösa skinnet och fettet, men därifrån till magrutor är steget långt. Jag har ju inte heller klarat av de mest avancerade övningarna i programmet utan håller mig till det jag klarar av. Men alltså nöjd likväl, även om jag inte uppnår samma resultat som en del andra gör i gruppen. Det var ju inte heller målet för mig. Det

Läste idag om när cykeln kom till världen. Den ansågs som okvinnlig. Man varnades för att man kunde få cykelansikte, där de kvinnliga dragen suddades ut. Till och med cykelgång kunde man få av att cykla. Hur nu det ser ut. Faktiskt så kunde cykling leda till att kvinnor prostituerade sig. Inte illa. Hade nog något att göra med massage av klitoris när man cyklade. Kunde kanske leda till att kvinnor tyckte att det kändes skönt att massera klitoris, och skönt skulle ju inte kvinnor på den tiden uppleva det där med kön och sex. Inte så konstigt att man införde könsstympning för att vara säker på att inga behaglige känslor uppstod. Sedan var det ju det där med korsetter och krinoliner, det är ju svårt att cykla med det och det var förbjudet att klä sig som en man, som ju var ett lite mer praktiskt och naturligt sätt att klä sig på. Fortfarande ser man tydligen cykling som ett hot mot ordning, moral och tradition i en del länder som t.ex Saudi Arabien, Afghanistan och en del andra länder. Ja, inte kan det vara lätt att cykla med heltäckande klädsel och långa kjolar. Kan nog vara förenat med livsfara. Men jag tror att jag in någon film eller liknande har sett att nunnor kan cykla. Inte vet jag hur de gör, måste nog svänga upp kjolen lite för att den inte skall trassla in sig i kedjan. Ja, vi har ju det där med dansades också, som var ett måste för en dam för något århundrade sedan om damen ifråga ville rida. Kanske ett bra sätt att se till att damer inte kunde rida ikapp med herrarna. Jag har själv provat den anordningen och klart är ju att hästen inte helt vet hur den skall bära sig åt, så länge man inte kan använda båda skänklarna när man rider. I damsadel, kan man inte använda någon skänkel på ett tydligt sätt, så klart att herrarna kunde styra sina hästar bättre. Så glad jag är över att utvecklingen i alla fall har gått framåt här i västvärlden sedan 1800-talet. Synd bara att en del kvinnor tvingas att leva kvar i 1800-tals regler. Men cykla alltså för feminismens skull. Själv har jag aldrig känt någon sexuell påverkan när jag har cyklat, så jag tror att det är ofarligt på det sätter. Blir nog inte prostituerad idag i alla fall. Hade nog varit svårt att få någon att betala, så jag får nog tänka mig en annan yrkesbana om jag skall börja arbeta igen.

Nu förhastade sig kanske Sverige något, när de stängde gränsen till Danmark och Storbritannien eftersom många tydligen menar att det nya viruset likväl inte är så smittosamt som man befarade. Ja, stackars FHM och regering i dessa tider. Får de inte kritik för att de gör för lite så får de kritik för att de gör för mycket. Kan inte vara lätt att balansera på det. Restauranger och idrottsklubbar kritiserar restriktionerna medan en del kritiserar att det är för får restriktioner. Ingen vill lyssna på den andra och jag får en känsla av att viruset faktiskt är FHM:s och regeringens fel, inte virusets fel. Hade man gjort rätt, vad nu det är som är rätt, så hade ingen fått Corona, verkar det som. Fantastiskt egentligen. Men det handlar väl om att vi vill ha kontroll. Vi vill inte leva med ovisshet. Och om vi måste leva med ovisshet, så måste vi i alla fall ha en syndabock. Det har ju varit så långt före Corona. Har ofta hört att anförvanter och släktingar lägger skulden på sjukvården om någon av de nära anförvanterna dör. Det kan inte vara så att man accepterar att faktiskt det flesta, (alla) kommer att dö. Ju bättre sjukvården blir ju mindre accepterar vi att folk faktiskt fortfarande dör. Nu menar jag inte att det inte är väldigt sorgligt när någon vi älskar dör ifrån oss. Mer att vi har så svårt att acceptera döden att vi helst vill utplåna den. Har ju även hört de som har haft en hund som gått bort säger att de aldrig mer vill skaffa sig en hund igen, eftersom de inte vill uppleva den sorgen. Själv menar jag att man då har glömt bort all den glädje man fick under de åren som man hade hunden. Är man dum nog att älska någon så kommer man att uppleva en outsäglig sorg när denna inte finns mer. Priset för kärlek är sorgen. Receptet för att inte få sorg är att låta bli att älska. Verkar för mig som ett väldigt fattigt liv. Nu är det ju också så att om covid-19 hade varit lika dödlig som spanska sjukan så hade vi räknat 200-400 miljoner människor döda idag och de flesta hade varit mellan 15 och 35 år. Alltså är vi fortfarande lyckligt lottade, även om vi kanske inte ser det så just nu. Själv är jag dock väldigt glad över att det är min åldersgrupp som löper störst risk för att dö. Speciellt när jag vet att en del av mina barnbarn har haft covid-19 och klarat sig igenom det väldigt bra.

Glädjande nyheter läser jag också om. Till exempel så har pygmeråttan blivit återfunnen. Man trodde att den var utdöd tydligen. Inte för att jag har haft någon speciell relation med pygmeråttan. Den verkar lite trevligare dock på bild än vår vanliga råtta. Lite mindre. Tycker om det. Är annars inte så speciellt förtjust i råttor, inte heller i möss. Kanske påverkad sedan barnsben i att se dessa som skadedjur. Lärde mig tidigt att jaga råttor och möss, samman med vår terrier. Ja, det var ju hon som tog död på dem, det klarade inte jag. Men tyckte det var ok att hon gjorde det. Kommer dock ihåg att jag av och till hade små nyfödda skära musungars i tändsticksaskar. Lade i lite bomull så att de kunde ligga mjukt, men det där med mat var ju en annan sak. Tillhandahöll inte det till dem. Men kunde i alla fall skrämma slag på min mor. Hon var panisk rädd för möss. Flög i regel upp på en stol när vi sade ordet.

Andra glada nyheter var ju att man i Australien har fått ett genombrott när det gäller vaccin mot cancer. Fantastiskt. Inte mot all cancer men mot ganska många allvarliga fall av cancer. Trodde inte det var möjligt. Men ibland är det omöjliga möjligt. Kan bara glädjas över det.

Sedan har vi att den finska bastukulturen blev klassat som ett världsarv. Inte illa. Undrar om det ingår piskning med björkkvistar. Är det inte så, eller har jag fått allt om bakfoten. Det borde väl ingå vinterbad i alla fall. Min sons familj i Norge har avverkat årets kallbad. Vet inte varför man vill plåga sig så, men han och hans familj har det tydligen som en tradition att man skall bada den 1 januari. Själv hade jag inte kunnat glädja mig över det nya året om jag hade ett bad i iskallt vatten framför mig. Hade nog hängt kvar så länge som möjligt vid det gamla året. Som tur är så är det ju frivilligt även om jag ser det som ett tortyr verktyg. Själv är jag inte riktigt nöjd förrän vattentemperaturen ligger kring 30 grader. Alltså jag tycker om att simma, men det får vara bra temperatur om det skall vara njutbart för mig. De flesta som vinterbadar säger att det är så underbart efteråt. Jag kan faktiskt tänka mig andra saker som också är underbara efteråt utan att man behöver sänka ner kroppen i för oss skadlig temperatur. Man dör ju faktiskt av att ligga i kallt vatten för länge.

Sedan har vi ju också den goda nyheten för detta året. Trump verkar till att försvinna från presidentposten. Världen är kanske på väg på rätt håll. Jag föredrar i alla fall att tro på det.

Det har blivit ganska så kallt i Spanien nu. Känner att jag inte är byggd för det. Tänker på mina stackars vänner på 16WOH som går power walk i alla väder. Skitkallt, regn, snö, blåst och allt vad vädret kan bjuda på i norra delen av Europa. Jag gör inte det. Idag är det så kallt och blåsigt att jag har bestämt mig för att skippa power walken, som vi ju är förbjudna att missa. Men jag kan hitta mina ursäkter. Är faktiskt ganska bra på att hitta ursäkter när något känns för obekvämt. Så kallt som det är nu, 12 grader och iskall blåst kan inte vara bra för någon. Mina hundar vill inte heller gå ut i det här vädret. Tur att vi inte bor i Sverige eller Norge. Dock glad för att solen skiner och att jag har mitt glashus. Där blir det varmt och skönt när solen lyser även om det blåser. Ha en fin fortsättning på det nya året. Ser fram mot lite varmare väder.

Mitt internet fungerar inte idag, så får väl lägga ut det här imorgon istället.