Ja, inte för att jag vet vad Lucia har med artificiell intelligens att göra, men den kom liksom för mig ändå. Många tankar att fånga i min hjärna och det oberoende av om jag gör något eller bara sitter i min bubbla. Men det är Lucia idag. Jag hade faktiskt glömt det när jag vaknade i morse. Och då har jag alltid hävdat att Lucia är en av mina favoritdagar. Varför vet jag inte. Det är något med Lucia sången och då handlar det inte om alla de där nyare varianterna, nej, det handlar om den enda sången som jag menar är Lucia sången. Det är faktiskt likadant med studentsången. Avskyr alla de där nyare varianterna, vill ha den gamla. Ja, det om något är väl ett bevis på att jag är gammal nu. Vill inte förändra de ”gamla” sångerna. Vill ha kvar dem och vill dessutom att alla andra också skall vilja det. Har alltså fortfarande inte hört Luciasången idag till trots för att det är Lucia. Men jag har ju i alla fall bakat Lussekatter, varför heter det katter? Formen påminner ju inte direkt om en katt. Google svarar dock att det var för att djävulen, Lucifer alltså, gick runt i kattskepnad och smiskade barnen. På något sätt skyddades barnen från Lucifer av saffransgula bullar. Lite långsökt, men mycket är ju långsökt när man blandar in religion. Men vi har ju i alla fall fått lussekatter, eller lussebullar till Lucia. Alltid något gott från religionen, eller något annat. Jag skall be Google holme att spela Luciasången för mig, den gamla, alltså.

Igår bakade jag inte lussekatter, utan mazariner istället. Har faktiskt bakat lussekatter tidigare. Mest för att ha något att göra. Det är ju faktiskt inte så bra för min rondör att baka kakor. Borde kanske göra något helt annat istället. Men nu har det blivit kakor. Förra året var jag ju mitt inne i 16WOH, så då blev det ju verkligen inte någon som helst utsvävning vad gäller mat. Lussekatterna som jag bakade blev inte några höjdare direkt. Provade en ny sorts deg med kalla ingredienser. Såg det på TV. Måste prova. Ja, det gick faktiskt ganska bra att blanda allt kallt och dessutom ställa degen att jäsa i kylskåpet. Jag tror att min mor hade vänt sig i graven om hon hade vetat vad jag gjorde. Jag lärde mig av henne att mjölken skulle vara 37 grader precis och att allt skulle jäsa under en ren handduk och man fick inte ens öppna en dörr så att det skulle bli dragigt på degen. Och nu jäste man alltså degen i kylskåpet. Helt omöjligt enligt min mor. Jag efterlyste visserligen den i ugnen med en bunke med varmt vatten under plåten. Jäste verkligen på det viset och klart dragfritt i ugnen. Men när jag penslade de där katterna så sjönk de ner till halva storleken och återhämtade sig inte när jag bakade dem. Har heller inte helt förstått hur man skulle göra med jäsningen av mer än en plåt. Jag jäste alltså en plåt i ugnen men skulle ju därefter baka den plåten och då fick jag ju skruva upp värmen i ugnen. Hur då göra med nästa plåt som skulle jäsa i ugnen igen. Få ugnen till att bli kall och därefter sätta in plåten för att jäsa och därefter vänta till den var varm igen och baka den plåten. Låter väldigt krångligt nu när jag skriver det, men garanterar det var ännu krångligare att försöka göra det. Tog lång tid också. Man skulle nog baka de lussekatter som man skulle äta och inte fler. Frysa in resten och plocka ut dem när man skulle konsumera dem. Kanske hade det fungerat. Nu blev de stackars lussekatterna som kom in efter den första konstigare och konstigare. Dessutom ganska hårda och tråkiga. Längderna som jag bakade blev bättre men det handlade nog om att man fyllde dem med mandelmassa. Det blev riktigt gott. Även om jag nu inte behöver fler goda bakverk.

När det gäller det där med artificiell intelligens så är det något jag har funderat på när det gäller diverse diagnostisering av sjukdomar. Ja, inte mina egna sjukdomar direkt, eftersom jag ju inte har haft någon sådan konstig sjukdom som har varit svår att diagnostisera. En arm ur led är inte så svårt att upptäcka. Behövs röntgen kanske, men tror att vilken läkare som helst hade kunnat diagnostisera den även utan röntgen. Likadant när det gäller att en hälsena är avsliten. Det behövdes inte ens röntgen för att man skulle vara säker på att det var det som hade skett. Nu är det faktiskt så att jag har en remiss till magnetröntgen också. Kanske jag får tid nästa år. Undrar vad man kan se då. Troligen en perfekt axelled. Den läker ju hela tiden. Men inte illa att man får en remiss. De skall ringa mig när de har en tid till mig. Undrar när det sker. Var cirka en månad sedan jag fick remissen. Tror att de skulle kunna organisera vården mer effektivt med artificiell intelligens. Alltså en läkare kan ju faktiskt inte vara specialist på allt. Men AI kan ju det. Därför tror jag att AI är en bättre metod för att ge en mer säker diagnos på diverse sjukdomar. Många klagar ju på att läkare inte säkert kan säga att patienten lider av det ena eller det andra. Att han eller hon gissar sig fram. Inte så konstigt. Det finns ju en hel del konstiga symptom. Kanske till och med AI kan säga att dessa symptomen är hypokondri, du är friskt. Det är ju faktiskt ganska så lätt annars att läsa sig till vad man skall känna och få en diagnos som inte hör hemma hos den patienten. Men läkaren har ju likväl gjort sitt bästa utifrån vad patienten rapporterar. Mer kan man inte begära.

Men vår längtan efter exakta diagnoser och behandlingar överhuvudtaget handlar nog mycket om att vi önskar att någon säger att så här är det och att vi då litar på att så här är det. Någon som är nästan som en förälder för oss, som säger det får du göra och det får du inte göra. Vi slipper liksom ifrån eget ansvar då. I dagens tidning skrevs det en del om det. Konklusionen där var att vi vill inte ha verktyg som till exempel artificiell intelligens. Vi vill ha gudar som vi kan lägga över hela ansvaret på. Vi vill förmänskliga verktygen så att de kan bära hela ansvaret. Vi vill bara krypa in i baksätet på bilen och låta mamma eller pappa köra bilen medan vi själva ligger i baksätet och sover eller pillar på mobilen. Går det fel så är det mammas eller pappas ansvar. Det har väl inte minst visat sig nu under pandemin. Vi ville ha en stat som tog hela ansvaret för vad vi kunde göra och vad vi inte kunde göra. Därefter kunde vi skylla på staten om det blev fel. Inte på viruset, eftersom viruset var svårare att kontrollera. Staten var lättare. Och själv slapp vi ha ansvaret. Vi har väl alla hört vad Ebba Busch sade att staten med berått mod hade låtit folk dö i covid -19. Ja, vi hörde de att man medvetet hade sett till att folk dog. Viruset verkade inte ha något med det att göra. Det var faktiskt regeringens ansvar, inte viruset eller vi själva.

Jaha då kom jag in igen på corona. Svårt att undvika ens efter 2 år och när jag ändå är innerligt trött på det. Idag kommer faktiskt min belgiska granne med bil från Belgien. Han skickade foto av sin fullpackade bil. Han hade fyllt den med växter. Han är väldigt trädgårdsintresserad och kommer att ha fullt upp med att plantera när han väl landar med sin fullpackade bil. Själv försöker jag istället dra ner på det där med trädgårdsarbete. Skulle ibland önska att jag inte hade några växter överhuvudtaget. Det blir bara en massa löv och annat. Nu har jag ju visserligen stängt av den automatiska bevattningen, så nu växer de väl lite långsammare. Palmerna skulle jag helst vilja såga ner. Kanske det har lite att göra med att jag trillade ner från stegen och fick axeln ur led när jag skulle såga ner palmbladen. Vill liksom inte se på dem längre. De ger mig olustkänslor. Nu när jag skulle få upp lite julbelysning använde jag inte ens en pall. Försökte istället kasta upp belysningen på mina olivträd. Med varierat resultat. En sida är helt utan belysning och en sida har väldigt mycket belysning. Men nu får det vara så. Har lite dåliga vibrationer när det gäller att kliva upp på något även när det bara är en pall.

Men nu skall jag be Google home att spela den gamla luciasången för mig, så att jag kommer lite i luciastämning.