Julafton 2021 är borta. Har försvunnit i dåtid och kommer aldrig tillbaka. Jag har firat julafton ensam många gånger och oftast har jag bestämt mig för att behandla den som en helt vanlig dag. Så inte i år. Jag tänkte att jag bryr mig inte om att pynta, skall ju likväl bara plocka undan allt igen. Onödigt att plocka fram det överhuvudtaget. Men jag tycker ju om att pynta, så jag gjorde det. Fram med allt julpynt som jag har hunnit införskaffa här i Spanien. Är ganska bra på det. Kompletterade med några extra tomtar. Nu är det julpyntat och ett av mina barnbarn och hennes vän kommer ner så att någon annan än jag och mina hundar kan få se julpyntet innan det är dags att plocka ner det igen. Ja, mina närmaste grannar kommer också in hit. Men det var mer än julpynt. Bakade faktiskt lite kakor, ja inte julkakor direkt, men kakor. Mazariner och liknande som jag tycker om. Och så kom vi till julmaten. Ja, det blev alltså skinka och brunkål på lillejulafton. Och en väldigt stor Janssons frestelse och risgrynsgröt på julafton. Nu skulle jag ju äta den här julmaten också. Började med löksill, ägg, vörtbröd med grevé ost. För att fortsätta med skinka, brunkål, senap och tillbehör. Risgrynsgröt med socker och kanel avslutades det med. Klarade inte Janssons. Magen kändes som en ballong precis innan den skulle explodera. Jaha, det var så här man brukar känna sig på julafton. Kalle Ankas jul stod på på TV:n. Allt var traditionsenligt. Försökte få kontakt med mina barn och barnbarn. Messenger tänkte jag är en bra uppfinning. Den tar vi. Ingen svarade. Fick dock kontakt med två tredjedelar av mina barn och barn till slut. Och en av mina systrar och en del av hennes släktingar. Var iklädd röda kläder och sminkad dagen till ära. Min dotter frågade om jag var nyduschad också, vilket jag inte var. Hundarna brukar ju inte klaga på lukten. Undrar varför hon frågade. Jag kan ju inte ha luktat illa genom messenger, eller??? Men jag blev klart lite undrande. Lovar att duscha innan mina grannar kommer in hit.

Idag är det alltså juldagen. Det är då firandet är som störst här i Spanien. Det brukar inledas med grillning, dans och massa folk på stranden. En del tar julbadet där. Det är alldeles för kallt i Medelhavet för att jag skall försöka. I år läser jag dock att man åter har stängt en del stränder. Naturligtvis på grund av corona. Man har tydligen också genomfört, om igen, munskydd också utomhus. Vi har ju nu ganska länge fått lov att vara utan munskydd utomhus, men tydligen börjar man omigen nu. Jag tror jag hoppar över de här sista två åren. Enligt vad jag läser så är dödsfallen mindre än 1% i covid-19 numera. Likväl reagerar världen som om vi var inne i en enorm dödlighet. Troligen är vi fortfarande ganska överbefolkad globalt. Men jag hade i alla fall ett munskydd i fickan när jag gick ut med hundarna. Poliserna här brukar ju jaga folk som är utan munskydd. Häromkvällen när jag var ute med hundarna så hörde jag höga rop i grannkvarteret. Gick dit samtidigt som jag såg två mörka figurer som hoppade över ett högt staket. De hade faktiskt munskydd, ja de hade bara gluggar för ögonen. Men de var i fin fysisk form, de kunde hoppa högre än vad jag hade vågat mig på att prova. Hade nog hängt halvvägs upp i staketet. Det gjorde inte dessa två. Istället hoppade de in i en bil som stod och väntade med motorn igång. Jag fick hoppa undan för att inte bli överkörd. De körde fort. Jag hann inte med att ta något registreringsnummer. Men det var en fin bil de körde iväg med, glänsande svart. Tror att det var en Audi eller liknande. Det var en granne som hade ropat högt och han kom ut på gatan och letade efter dem. Jag förklarade för honom att de redan var borta. Kanske bättre om poliserna hade jagat dem istället för att jaga munskydd.

Bryr mig nog inte om att köra till stranden idag för att se på en folkfest som kanske inte finns längre, på grund av eventuellt stängda stränder. Varför överreagerar länderna fortfarande på det här viset? När skall vi acceptera att vi måste lära oss att leva med coronaviruset? går ut med mina hundar och har munskydd i fickan och låter bli att äta idag istället. Min mage behöver verkligen en paus efter gårdagens frosseri. Imorgon kommer ju mina grannar och skall bli bjudna på en minivariant av det svenska julbordet. Undrar vad de tycker om det. Själv bjöd de in mig på croque monsieur i förgår. Jag fick slå upp vad det innebar. Det innebar faktiskt bara en macka i en smörgåsgrill med ost och skinka. Enkelt och bra. Älskar att kunna träffas så här utan alltför mycket jobb med mat. Men det svenska julbordet måste jag ju ändå få introducera för dem. Osäker på vad det tycker om det. Annars träffas vi också ibland med att äta hämtpizza. Jag tycker väldigt mycket om att man kan träffas utan att göra en massa mat. Det är ju sällskapet som är det viktigaste. Men ett litet svensk julbord blir det likväl. Inte så mycket jobb för mig. Jag har ju redan gjort maten. Men det får väl bli ris a la Malta istället för risgrynsgröt, eftersom gröten är kall nu.

Jag fick lite klarlagt kring olika sätta att prata med varandra när jag lyssnade på en podd. Lät väldigt bra, jag köpte den förklaringen. Han som hade podden eller en av de inbjudna sa att han liknade en debatt för en hammare. En debatt skulle inte ägna sig åt att förstå olika argument utan att istället att slå fast sina egna uppfattningar kring saker och ting. En diskussion liknade han vid en skruvmejsel. Där skulle man kunna skruva upp och skruva ner lite olika argument, medan ett samtal var ett stetoskop. Man lyssnar mer än man pratar. Lyssnar för att försöka förstå utan att trumfa igenom sina egna åsikter. En del av de inbjudna var dock inte eniga. Menade nog att en diskussion var bättre. De ville ju inte ge den andres uppfattning för stor plats i samtalet. Men det ligger nog något i det, även om jag personligen nog har ägnat mig mer åt diskussionen än åt samtalet när det beskrivs på det sättet. Man har nu en liten serie i Svenska Dagbladet om ”att våga vara obekväm oavsett konsekvenserna.” Där tar man upp en del om obekväma inställningar som t ex feminism, rasism, osv, osv. Hur många vågar säga något i ett sällskap där någon uttrycker en uppfattning som klart strider mot vår egen uppfattning. Jag själv har många gånger bestämt mig för att jag måste våga stå upp för mina värderingar, men har likväl tigit i sammanhanget. Ja, om jag inte tiger så kommer jag att skapa en dålig stämning. Försöker hela tiden tänka ut hur jag skall kunna uttrycka det utan att skapa en dålig stämning. Det går kanske inte, men jag skulle ju åtminstone kunna säga att jag inte är enig med föregående talare. Bland annat när någon säger n-ordet utan betänkligheter. När någon uttalar sig om kvinnor på ett fördomsfullt sätt. Finns många områden där jag reagerar, blir tyst och drar mig undan utan att klarlägga att detta tycker jag inte hör hemma i ett samtal. Egentligen tycker jag inte att det hör hemma någonstans. En del gör sig lustiga över att man inte får säga n-ordet idag och tar det som ett skämt när någon envisas med att använda det. Och jag tiger. Varför?? Är ju faktiskt inte känd för att hålla mina åsikter för mig själv. Men gör det ibland likväl.

Nu börjar vi räkna ned 2021. Blev det bättre än 2020, det var ju något som de flesta av oss trodde. Själv är jag osäker. Det handlar ju klart om den uppgivenheten man har känt över att coronahysterin fortsatte även 2021. Aggressiviteten har enligt mitt omdöme inte blivit mindre. 2020 ägnade jag mig mycket åt att läsa och skriva på Facebook. 2021 har jag insett att det inte gör något gott med mitt humör. Blir faktiskt lyckligare utan att deltaga i Facebook. Jag tycker dock om messenger så jag måste vara medlem på Facebook för att kunna använda mig av messenger, som jag menar är mer personligt. Jag publicerar ju också de här blogginläggen på FB, så jag kan ju inte säga att jag har bojkottat FB direkt. Men mer eller mindre. Men hur som helst, nu väntar jag på 2022 och hoppas att det blir bättre än 2020 och 2021. Hoppas det blir det året där vi lägger corona till de virussjukdomarna som redan finns och som vi har lärt oss att leva med.